har just drabbat mig - rätt in i veka livet. Lade beslag på Carin Mannheimers kultförklarade tv-serie "Lära för livet" från 1976 och kom som i chock. Var vi sådana? Var det så där? Hade jag sådana kläder på mig? Prickade hon rätt? Jag tror tammesjutton det.
En del av mina äldsta vänner upphör aldrig att förvåna sig över att Håkan, som skoltrött och uttråkad slutade grundskolan med ett medelbetyg på 1,8, så småningom trasslade sig fram till ett rektorsjobb.
Jag har tänkt på det där många gånger. Jag HATADE skolan. Tror kanske att det finns ett drag av revanschlusta i hela resan efter det. Och sen brukar jag tänka "ingen unge ska behöva känna som jag gjorde då, att den inte passar in för att den är annorlunda". Vi ska se till att alla får plats...
Tänker jag på det viset är erfarenheterna jag gjorde kanske i alla fall mest av godo.
Nå, "Lära för livet" rekommenderas i alla fall till alla som upplevde den svenska grundskolan på sjuttiotalet. Ni kommer att skratta och gråta, lite av varje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar