Har man inget annat för sig en fredagskväll

kan man ju alltid se på Roy Anderssons "Du levande". Det gjorde jag till för en liten stund sedan och jag är alldeles tagen. Vilken extraordinärt tragiskt rolig film. Det enda som kan tävla med detta under av ångest, förvirring och tristess är väl livet självt, för visst händer det att verkligheten överträffar dikten.

"Servisen var över tvåhundra år!"

"Då blir det elektriska stolen, första andra tredje..."

"Försök och tänk på nåt annat Benny!"

Odödliga repliker!