Det känns väl okej att skriva det här nu, när familj och vänner är informerade "personligen" sedan en tid tillbaka och när jag - dag för dag - inser att "ryktet redan spridit sig".
Vi har varit tillsammans sedan 1989, nästan 20 år... Det är klart att det finns mycket sorg och smärta i att inse att vi inte längre är riktigt bra för varann, men nu är det som det är och då får vi också förhålla oss till det.
Våra kloka och insiktsfulla barn kommer att bo hos oss "varannanveckovis" och vi förutsätter att det kommer att funka bra.
Lise bor kvar på Baldergatan. Jag köper mina föräldrars hus (och eftersom jag redan fått frågan ett par gånger; "Nej, jag har aldrig bott där...") och räknar med att flytta in "ordentligt" i mitten av maj eller så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar