Gäspiga dagsanteckningar innan sovdags

I dag var jag riktigt trött när jag kom från jobbet. Det blev rätt intensivt att fara runt på tre olika ställen och försöka veta med vilka jag skulle prata om vad. (Det var kompetensutvecklingsdag för Kumlas förskolor.) Därmed inte sagt att det inte gick, för det gjorde det såklart...

Jag hamnade i soffan och framför teven, det var liksom det enda tänkbara alternativet. Reprisen på "allt för Sverige" först, det kan nog bli förnöjsamt i år också tror jag, mycket rörelse och gråt från svenskamerikanerna redan i första avsnittet... Sedan Homeland som ju är en fruktansvärt bra teveserie, spännande som attan...

Föräldramöte i Hardemo i morgon kväll, men sen blir det ledigt ett par dagar. Skönt. Riktigt skönt.

Den här helgen rasade bara iväg...

Oktoberfest hos Roland i fredags, tysk ölprovning, surkål, wurstar av olika slag, lite småländska isterband också, en mycket trevlig kväll som inte tog slut förrän vid fyratiden.

Åkte hem efter lunch sedan och jag vill ju förstås gärna tro att det var sauerkrauten som rumlade om i magen. Vodkan kunde inte ha med saken att göra. Såklart. I alla fall kan man nog säga att lejonparten av lördagen gick åt till att vila sig i form igen.

Natten mellan lördag och söndag slog klockan om till vintertid. En timma extra idag alltså... Jag har tvättat lite, varit och handlat också. Kom som i chock när den lilla kassen mat kostade över 500 kronor. Slet åt mig kvittot för en gångs skull och tittade igenom det när jag kom hem, insåg att jag köpt en lammytterfile för 184 kronor. Måste ha sett fel på skylten i butiken, tyckte det stod 149 kronor kilot men det måste ha varit 249... Nå, den blir säkert god när den blir tillagad. Vi får spara den till på fredag.

Nu ska jag titta på Viggo Mortensen och Kiera Knightly i den där Freudfilmen som jag inte ens kommer ihåg vad den heter. Den har fått bra kritik i alla fall.

Så har jag en kortvecka framför mig, för jag tänker vara ledig ett par dar. Ungarna har ju höstlov. Härligt!

Gott att leva

Ibland blir man bara så glad. Jag var inbjuden till Ulrika efter arbetsplatsträffen i Hardemo i kväll, lite mat och prat... Och det var det ju, med härliga Stenegänget. Supergott käk, många kramar, en jättefin gåva också, ett presentkort på Örebroporten som säkert räcker till två konserter... Jag blev jätteglad. För presenten förstås, men också för att jag insåg att det kanske inte bara var jag som saknade dem utan tvärtom också.

När vi hade arbetsplatsträff med skolledarna idag så var det tre chefer som uttryckte samma sak, att de åkte till de arbetsplatser jag haft hand om i elva år och kunde "vila ut". Jag ska naturligtvis inte ta på mig allt eller ens hälften, men det kändes ändå som ett gott betyg åt den arbetsmiljö vi tillsammans jobbat fram på de ställena. Lev och låt leva, Det är en bra utgångspunkt för relationsbaserade arbeten tror jag.

Jag tycker det är mysigt med höst (egentligen)

Tända ljus, kura skymning och allt det där. Men i år känner jag att jag skulle vilja komma ifrån ett tag, det kanske har med den bortkomna sommaren att göra, att jag skulle vilja se något annat, känna lite värme på min kropp... Det behövde inte vara så långt och länge, men något i alla fall. Får väl hoppas på en bra lön när nu avtalet är klart, men det vet man ju aldrig...

Så. Been there, done that...

Det kändes riktigt bra att få sjunga de där sångerna tyckte jag. Vi tog oss igenom allihop utan större felspel eller skönhetsfläckar och tamigtusan, såg jag inte en och annan liten tår därut i publiken. Tyckte nästan det. Rätt mycket folk var det också, både "vanliga kyrkbesökare" och en del vänner som också letat sig dit.

Desperado och Connemara hade jag aldrig spelat publikt förut, men de funkade. Och det var som vanligt roligt att ha med sig Agnes. Det kändes som en fin söndag.

Frysfynd...

Ibland lönar det sig att rensa i frysen. Föga anade jag väl när jag började att jag mitt ibland alla gamla halvtomma glasspaket och grönsakspåsar skulle hitta en kilobit av en fin oxfilé. Men det gjorde jag och när den fått tina och jag provstekt en liten bit kunde vi konstatera att den var i hur fint skick som helst. Ikväll åt vi alltså en mycket god potatisgratäng med trevliga oxfilémedaljonger till, en god sallad och lite persiljesmör också. Ett glas rött till detta och så var i alla fall jag nöjd och glad resten av kvällen. Det är jag nu också, fast jag rapar lite vitlök emellanåt...

I morgon är det dags för Lundellmässa. Agnes vill vara med och vi har repat ihop idag och det låter i alla fall bitvis riktigt bra.

Huvudet och fingrarna prepareras med Lundell...

Ibland ger man sig in på stolleprov. (Om än roliga sådana.) Att sjunga Lundellsånger på en mässa i Johanneskyrkan kan betraktas som ett sådant. Jag har alltid beundrat Lundell och bara det sätter en viss press på mig. Jag kan liksom inte bara gå dit och spela av några låtar... Måste i alla fall försöka göra artisten någorlunda rättvisa. Då inträffar nästa komplicerande faktor. Det är inte enkelt att sjunga och spela Lundell. En del kanske får för sig att det är "visa" och få ackord och bara att tuta och köra. Så är det inte. Det är verser som är oregelbundet uppbyggda, det är skumma taktbyten mitt i alltihop, det är långa långa meningar som måste betonas just som han själv gjort det, för annars passar det liksom inte ihop och då är man helt rökt...

Den som ger sig in i leken får leken tåla. Jag har suttit vid köksbordet i en hel vecka nu, tragglat och tragglat, och dessutom försökt hitta "rätt låtar". Och rätt tonarter. På söndag får vi se om det bär.

Låtlista?

Desperado
Gå upp på klippan
Connemara
Evangeline
Kärleken förde oss samman
Snart kommer änglarna att landa

Kanske någon liten mer, vi får se...

These are strange days indeed...

Först delta i ett fullmäktigemöte vars märkligaste och mest snåriga debatt var vilka taxor som ska gälla för nya badet - där proposition ställdes mot proposition och där saker och ting kom att handla om huruvida de fattiga skulle bada före 14.00 och de andra efter, antagligen med renspolad bassäng... Kumlas fullmäktige är sannolikt inte värre än andras, men det här var rena lågvattenmärket. (He he!)

Sen hem till en fotbollsmatch som startade monstruöst dåligt, fortsatte värre, efter tio minuter av andra halvlek fick mig att minnas katatstroffilmen 2012 med viss behållning och dödslängtan och sedan förbyttes till "miraklet i Berlin". 4-0 till 4-4 på en halvtimme. I Berlin. Mot Tyskland. Sånt händer bara inte... Och jag var så deppig först att jag inte ens förmådde bli glad. Men det har ändrat sig nu. Zlatan är hjälte. Källström är hjälte. Alla är hjältar. Rasmus Elm är hjältast!

Gå i ide?

Hösten är verkligen här. Det kanske kunde vara idé att gå i ide? Krypa ner i hålan och komma fram i slutet av april, början av maj sisådär... Slippa köld, regn, snö, mörker. Men nä, det blir nog inget med det. Och jag har förresten aldrig fattat riktigt hur det går till. Dvala och sänkt puls begriper jag, men hur gör man om man vill ha en nattmacka? Toalettbesök, är de inte nödvändiga?

Tur man inte är björn, kanske...

Nu ska vi käka kalops och sedan ska i alla fall Tuva och jag gå på hockey. Ska Kumla lyckas ta en pinne eller två mot Vita Hästen, det är frågan...

Hittade en supergammal Thin-Lizzy-live idag, en jag aldrig hade hört förut...

Live från 1975, Cowboy song introduceras som "ännu otitulerad, alldeles ny, the derby blues"...

Phil låter så alldeles fantastiskt ung och oförstörd. Jag grinar inte så ofta till musik nuförtiden - bara en gång i vackan eller så, men det här var rent ut sagt grymt bra. Vilket band! Vilken man! Vilket groove!

Tänk att jag faktiskt klappat Phil på foten! I Brunnsparken.

Doris, vår räddare i nöden...

Katten Doris är en riktig hjälte! I går kväll kom vi inte in i huset, Tuva och jag, för världens största spindel satt och bevakade husdörren.

Då kom Doris, gjorde ett supermanhopp och fick ner monstret från dörren. Sen sa det bara knasterikras och så var honmonstret bortraderat från jordens yta. Vi kunde gå in.

I morse låg det en riktig kattspya på golvet. Kan den ha överlevt och krupit upp ur kräket? Kryper det runt en kräksdoftande vargspindel i huset och ruvar på hämnd? Eller förgiftade den lilla Doris och orsakade själva spyan?

Frågor väntar på svar. Eller inte...

Den traditionella lionskonserten gick av stapeln i Kumla kyrka

Agnes var mest med under hot från orkesterledare Åkerling tror jag, hon blev inte ens glad när vi kom dit för att heja på vår violinistvirituos, muttrade något om att "ni har ju redan hört det tio gånger". Jag tycker i alla fall att Kulturskolans lärare och elever är duktiga, fast idag var det faktiskt som om det gått troll i framträdandena, som om det satt ett "falskpitchningsfilter" i varenda solistmick. En del var det nästan synd om... Fast vi klappade förstås artigt i alla fall, illa vore det ju annars.

En söndag i oktober...

Vaknar vi vid nio, käkar frukost, känner oss söndagsslappa. Sen steker vi wallenbergare med massor av grädde och äggulor så de ska bli riktigt fluffiga, potatispure och små gröna ärtor till... Gott!

Fallfruktsplockning på eftermiddagen sedan, Tuva var vansinnigt upprörd över att behöva plocka, men gjorde ändå en insats...

Så en hockeymatch, en vinst tillochmed. Referat kan du läsa här.

En eftermiddag i svampskogen

Tog vi oss, Agnes, Tuva och jag. Det tog oss 45 minuter att få ihop en hel full kasse med svamp av finaste sort och slag. Jag har aldrig varit med om ett sånt här trattkantarellår förut - vad jag kan minnas i alla fall. Nu ligger de på tidningar och väntar på tillagning. Mums!

Världen är så vacker vissa dagar

Underbara ostar

Fredagskväll brukar betyda kött av något slag, med lämpligt garnityr. I kväll åt vi ost i stället. 4 olika ostar från "Vardagslyx" med diverse tillbehör. Vi njöt av en tryffelbrie med fantastisk smak och konsistens, av en chevré så krämig att den under sitt björkaskskal närmast sipprade fram, av en bockhornsklöverost (det är väl det kossorna fått i sig tror jag) med både sälta och örtsmak och av en hårdost vars namn jag inte minns men vars smak dröjer sig kvar i gommen flera timmar efter. En burk citrusmarmelad med honung till detta, den passade både brien och chevrén. Päron, druvor, gurkstavar, paprika, rädisor, Goda kex.

Jag tyckte det sved lite i plånboken när jag lämnade butiken med en liten grön påse och hade betalt 200 kronor, men såhär i efterhand kan jag säga det; "det var prisvärt"!

Fascinerande att denna lilla butik funkar i Kumla. Kanske är läget - bredvid systembolaget - en framgångsfaktor. Dess innehavare med sitt kunnande och sin servicemindness är det definitivt. Och så varorna de säljer förstås.

Jag blir modigare och modigare

Bor jag här i hundra år till (det gör jag inte för då är jag så död som en människa kan vara) så kanske jag kan lära mig att varsamt bära ut spindlar och ställa dem på trappan så att de kan krypa in eller ut, vilket som behagar dem.

Idag är jag fullt nöjd att med en rulle hushållspapper ha mosat två stycken och spolat ner dem i toaletten. Det går åt mycket papper, för jag vill inte på något sätt riskera att komma i direktkontakt med dem. Men jag gjorde det i alla fall. Jag rinde inte Johan. Eller Benny. Kan själv. Men jag har fortfarande hjärtklappning.

Dessa små fåniga beroendeframkallande spel...

Jag har alltid älskat frågesport och "klur", helt analoga Trivial pursuit till exempel. Nu kan man spela sånt på paddan. Det gör jag. Min beroendepersonlighet gör att jag agerar med ryggmärgen och springer till paddan så fort det säger "pling". Det kan vara en viktig nationalsångsmatch mot Robban i songpop, det kan vara en fråga om cricketbollens vikt i quizboard, det kan vara en bra ordbricka i ruzzle, det kan vara en ny ordfläta i wordfeud, spelar ingen roll vad det är för jag ska dit och kämpa.

Det är jätteroligt, men det innebär att jag hela tiden får avbryta en massa andra viktiga saker som sedan blir halvdant gjorda. Disk till exempel, eller dammsugning. Men lite skit i hörnen får man ta om man ska bli frågesportsmästare...

Okej då, inget mer gnäll...

Nu får det vara nog, happy days are here again... Sjukdomar gör ingen människa glad. Inte mig heller. Fick en kommentar från en läsare om att blogen chanserat och kan väl inte annat än hålla med. Jag har ändå kämpat hårdare än de flesta - men kanske mest gjort det för min egen skull det senaste året, för att hålla i en slags dagbok. Det är av föga allmänintresse, det inser jag... Så, antingen får jag vässa mig eller lägga ner, något annat finns inte...

Låt mig då se, vad har livet haft att erbjuda mig idag? En entledigad kollega. Check. Men inget att skriva här om.

En tallrik pasta med bacon och lök. Check. Men ingen kulinarisk sensation direkt...

Ett telefonsamtal till mina föräldrar. Absolut INGENTING att skriva om här. ;)

Men jag har lyssnat på god musik. Gamla Clash-plattor, Dylans nya (och den gubben kan han, till skillnad från Art Garfunkel som svajar och går vilse...) - Anna Stadlings E4 mot norr... Sånt kan lyfta en lite grann från marken. Såg också att Eldkvarn skulle komma till Konserthuset nästa vecka och det skulle kunna vara riktigt bra. Får se om det går att komma iväg.

Så. Inget gnäll! Bara lite lagom magsurhet. :)

Det här var ingen rolig vecka, ingen rolig helg...

Ingen riktigt rolig måndag heller ska jag väl säga, för jag känner mig sannerligen inte återställd än. Sicken ren riktig dunderförkylning... Igår försökte jag vara tapper och gå på ishockey, men det fick räcka med en period innan det blev hem till sängen igen. Då var jag alldeles genomfrusen och halvvirrig i kolan...

Det är klart att det blir bättre, men nu får det gärna bli bättre snart!!!

Nå, jag överlevde dagen i alla fall. Alltid något.