PPK såg jag igår kväll. Blev berörd på många sätt, vill gärna rekommendera. En välgjord svensk film som har något att säga om livet, lite "Roy-Anderssonsk" i format och uttal, men inte så att det störde... (Mig i alla fall.) Stolt och glad är jag också över att känna herr manusförfattaren Gunnarsson. Det här var mycket bättre än Arn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar