(Och då tror jag att jag med personlig menar lite "självömkande".)
Jag känner mig så trött på det här med flyttandet och ombyggnationen och inköp av ett helt nytt hem att jag kräks snart.
Det betyder inte att jag tror att fel beslut blivit tagna, för jag är övertygad om att det är rätt för oss alla, men det har slitit mycket hårdare på mig än jag någonsin kunde tro när allt drog igång...
Tusentals beslut att fatta, miljoner saker man måste köpa - och PACKA UPP!!! Hjälp man ska be om från alla håll och kanter för att man inte kan själv, människor ska då ska ha tid och lust att hjälpa en, somliga har velat mycket och andra som varit nästan osynliga fast man trott de skulle hört av sig, andra har lovat runt och hållit tunt, logistik, kartonger, separationsångest hos barnen att hantera, så en "sista tripp med gänget" som visserligen funkade bra men som kanske inte gav så mycket ro och vila till själen som man skulle kunnat önska.
Nu är här beboeligt, barnen har varit här en vecka, de var ledsna när de skulle från Lise och ledsna när de skulle från mig, men det funkade ändå bra tycker jag, de behöver sin tid att sörja och sakna antar jag...
I dag var jag och gjorde ett - förhoppningsvis sista - större inköp, utemöbler till verandan, åkte till Tarsta möbler för jag kände "nä fy fan, inte IKEA en gång till", kom hem med fyra stolar och ett bord för 6.000 och började grina när jag packade upp första stolen och såg att den var helt vansinnigt inslagen i tejp och skyddsplast. Satt där och slet i tejpen och tyckte synd om mig själv.
Jag kommer att trivas jättebra här om ett tag, men oj vad mycket enklare det måste vara att vara den kvarstannande parten. Visst, en del saker försvinner och måste kompletteras, men det mesta är ändå fixt och färdigt och hopsamlat under en massa år och funkar och ser trevligt ut. Jag har ju själv sagt att jag inte ville ta med mig så mycket för att inte röra till det för barnen och Lise, men just nu känns det som jag bor i en IKEA-utställning, en jäkligt steril sådan eftersom det inte hunnit komma upp så mycket bilder, fönsterhyllor till blommor och sånt som gör ett hem lite personligare...
Gnäll, gnäll, gnäll. Det känns säkert bättre i morgon redan. Nu går jag och ser på tv en stund innan jag tar stol nummer två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar