Nästan omöjligt att inte jämföra med Måns Ivarssons Lundellbiografi "Vill du ha din frihet får du ta den" som ju också kom ut i år.
Ivarssons var ordrikare, men betydligt mer allmänt hållen och mycket "snällare". Lagher har gjort en djupdykning in i processerna kring skapandet av "den vassa eggen" och det är ingen särskilt uppbygglig läsning utan snarare nattsvart och fullt av mänskligt armod.
DVE är ett mästerverk, det tyckte jag då och det tycker jag fortfarande, men frågan är väl ändå hur man kan se en medmänniska gå under och nästan dö och "inte våga säga något".
Jag får intrycket att det är en fråga som många av människorna i Lundells närhet fortfarande grubblar på och bearbetar, 23 år efteråt. Lagher har fört samtal med de flesta och det är uppenbart att de fortfarande inte riktigt är på det klara över vad de varit med om.
God rock´n roll-läsning i vilket fall som helst. Rekommenderas. Flera gånger fick den mig att att tänka på Johan Cullbergs "Skaparkriser".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar