Vi har precis avslutat årets löneförhandlingar för skolledarna i Kumla. Utfallet blev väntat, ett par procent generellt, precis som för de flesta andra löntagare i kommunen. Inte mycket att säga om kan man ju tycka, 2010 års löneökningar blev historiskt låga om man ser det i ett nationellt perspektiv, med avtal ingångna mitt under finanskriser och annat elände. Jämför man oss med andra grupper i kommunal verksamhet så har vi dessutom också förhållandevis höga löner, så ur det perspektivet kan det kännas förmätet att klaga.
Å andra sidan finns det ganska många undersökningar som visar att rektorsjobbet är det klart mest "utsatta" av alla jobb som finns i offentlig sektor, vår psykosociala arbetsmiljö är eftersatt och vi granskas och utsätts för "korstryck" från alla möjliga håll, från statsmakten till den lokala politiken, media, föräldrar, medarbetare e.t.c...
Det fanns en tid när jag själv tyckte att löneskillnaden mellan ett chefsjobb och den förskollärarlön jag för tillfället uppbar var omotiverad, men därvidlag har jag faktiskt tänkt om. Elva år senare inser jag hur mycket större det här ansvaret faktiskt är och vad det ibland kostar en, hur mycket mer utsatt man faktiskt är och hur ont det kan göra ibland. Tänker man så är de där tusenlapparna i löneskillnad motiverade flera gånger om. Själv har jag varit rektor så pass länge att jag faktiskt tjänar lite mer än mina medarbetare, men det är ingen självklarhet. Jag har kollegor som kommit in i arbetet på senare år och som har medarbetare som tjänar mer än de själva. Visst kan sådant hända när vi har fri och individuell lönesättning, men när det är oftare än undantagsvis kan man ju fundera på hur arbetsgivaren värdesätter våra tjänster.
Nå, jag läste en intressant artikel i förra veckan, om "lycklighets-spannet" vad gäller inkomster. Tjänar man mellan 25.000 - 40.000 kronor i månaden så mår man som allra bäst skrev artikelförfattaren. Då har man (under normala omständigheter) tillräckligt mycket pengar för att inte behöva oroa sig för mat och boende, och också lite extra för att kunna sätta guldkant på tillvaron. Tjänar man mindre så får man problem med det basala och tjänar man mer så blir man lätt orolig för hur man på bästa sätt ska kunna förmera sitt kapital.
Jag ligger där i spannet och ska förmodligen vara nöjd med det. Hej hopp falleralla.
1 kommentar:
Hm inser varför jag har problem med basala... nåja snart så kanske det blir bättre. Allvarligt talat, ni tjänar baske mig inte för mycket! och inte vi heller. Mer till både rektorer och lärare!!! Klart ni ska tjäna mer, det måste vara värt att utsätta sig för det ni gör.
Skicka en kommentar