Säga vad man vill om sossarna i Kumla,

så här dags på året har de i alla fall ett par riktigt starka och karismatiska killar som gör service. Jag menar; Björn Eriksson ikväll, vårtalare, och Lennart Eriksson i morgon, förstamajtalare. Det är pondus det. Ungdom. Virilitet. Det glimrar. Bägge kan läsa innantill!!!

Hur kan det redan vara Valborgsmässoafton i morgon?

Jag förstår det inte alls. Ett år går fort nuförtiden, väldigt fort... Hur tar jag tillvara på tiden egentligen? Tänker på den där lilla kortdikten som fanns i poesiboken vi fick i gymnasiet. Den har hängt med mig genom åren.

Var och en står ensam på jordens hjärta

genomborrad av en solstråle -

och plötsligt är det afton

Det är Salvatore Quasimodo, det är briljant och det är Nobelprisvarning ... Eller förresten, han fick väl Nobelpriset? Måste kolla...

Jodå, 1959...

Denna underbara kurs...

Jag säger bara B.K! Idag har vi raka i ryggen som pinnar sakta fått gunga fram och tillbaka på sittknölarna i rumpan. Mycket meditativt, mycket "själv-vaggande". Påminner mig om damen jag mötte på vårdboendet, hon gungade precis likadant som oss, men i stället för "mmm-ljudet" vi gör på utandningen sade hon "sjöfåglarna, sjöfåglarna..."

Lustigt hur det är, men det kanske finns en logik i att en gravt dement kvinna också blir basal och monoton i sina kroppsrörelser...

Vi människor tycks gilla det där repetitiva, att gunga när vi är små (och sen också kanske), muslimernas ödmjuka pannor mot bönemattorna, de dansande dervischerna i Turkiet, rejvarna, qui-gong-utövarna... Måhända tillfredsställer det vårt behov av trygghet?

Tom Alandh intervjuade Annika Östberg ikväll...

En del tycks aldrig vilja glömma och förlåta och av somliga har hon jämförts med mången rå sälle och förhärdad mördare. Det finns de som tycker att hon kunde ha ruttnat därborta i sunny California...

Jag tittade på programmet och kände stor värme och jag kan bara säga "välkommen hem". Hoppas du får leva resten av ditt liv i frid och lugn och ro.

Jag tycker att det är stort att kunna värdesätta sitt liv på det sätt som Annika Östberg gav uttryck för, det verkade som om hon kommit till ro, accepterat det som hänt och gått vidare. Det skulle vi nog alla behöva. Jag och många med mig har en del att lära när det gäller den biten.

Och natten gick och det blev morgon...

Jag somnade på soffan och vaknade till vid halvfyra, släpade mig in i sängen och fick tre timmars sömn där också. Hittade ett gulligt sms på telefonen och blev glad för det och genast kändes livet något enklare...

Mattias och Malin ringde från frukost (börjar vid 13.40) och vi pratade om ditt och datt och älgar och prinsessor en stund och sedan var det bara att ge sig i kast med livet igen.

Ringde några samtal och försökte få lite styrsel på det som stört mig under gårdagen och bestämde mig sedan för att jag gjort det jag kunnat göra. Med det lät jag mig nöja.

Föräldramöte på Agnes spår på Skogstorp på kvällen sedan och information om smart drugs och annat elände... Inte lätt att vara tonåring i Sverige idag inser jag, kanske inte bara av den anledningen heller men...

Just nu mår jag inte så bra...

Det sägs ju att Gud inte ger oss mer än vi klarar av på en dag, det är säkert så, men jag får tillstå att det ska bli rätt skönt att bara få gå och lägga sig... Jag hoppas jag sover drömlöst och slipper fundera på hur en del människor egentligen är funtade. Ska nog inte vara mer specifik än så och det är säkert bättre i morgon.

Söndag morgon, vackert väder...

Kanske läge att ta sig en tur ut till stugan idag, måste ju göra första vårröjet någon gång... Ska se om jag kan samla ihop lite kraft kanhända...

Nä nu går skam på torra land!

Jag är upprörd! Madolene och Jonas går skilda vägar. Ska det vara på det här viset i vår monarki att man inte kan lita på folk längre?

Stillheten har sänkt sig över Fylstagatan...

Vi hade ett riktigt uttag idag, barnen och jag. Det kändes inte särskilt roligt att behöva bli så arg, men det funkar inte att leva tillsammans om man inte tar hänsyn till varandra. Huset såg ut som sju svåra år, kläder låg kastade överallt, jag räknade till sju glas och två thekoppar utplacerade på strategiska ställen, grrr...

Nå, till slut förstod vi varandra, städning vidtog och så avslutade vi med kräftskiva. Agnes bjöd sin lillasyster på sina födelsedagskräftor. Själv tog jag en Felix tacopaj. Jag ser ingen som helst anledning att äta kräftor i april.

Vård av sjuk Agnes...

Den stackars kraken liggen hemma med feber och hosta. Då händer det inte mycket annat här i världen... Nå, det är bara att ta det lugnt. Det går ju över.

Underbart bra!

Kan inte säga så mycket annat. Eller, det är klart jag kan, det var verkligen en fin konsert. "Unplugged", 8 musiker på scen förutom fru Johnson själv, multi-instrumentalister, mycket stämsång, mycket känsla, mycket vackert. Både Agnes och jag var mycket nöjda.

Jill Johnson-dags

Hemkomna från simtur i Kumlahallen bidar vi vår tid.

Snart ska Agnes och jag ge oss av in till konserthuset i Örebro för att se Jill Johnson göra "akustisk" konsert. Det ska bli jättekul, jag gillar verkligen den tjejen, hon har en sällsamt bra röst, väljer låtar med omsorg och känns genuin i sitt artisteri. Inte gör det ont att titta på henne heller...

Återkommer med omdöme efteråt.

Aj aj aj...

Det är inte helt riskfritt att jobba i äldreomsorgen uppenbarligen. Torde bevisas av följande artikel, i vilken man kan läsa om en senil boxare som knockade sin undersköterska efter att ha hört hissen säga "pling". Han trodde det var gong-gongen som gick...

Undrar just vad arbetsmiljöverket säger om sånt? Krav på plingfria hissar kanske?

Jag är en obehaglig cyniker

Jag tittar på "Lyxfällan" av en enda anledning. Jag vill kunna känna att jag har kontroll över min ekonomi och få bevis på att det finns andra som har det värre. Av det mår jag bra och får själslig ro.

Detta var min bekännelse för dagen. Förlåt mig fader, ty jag vet inte varför jag är som jag är ibland.

Vilken härlig dag!

Ibland får man bara vara tacksam för att finnas till. Jag har haft en jättehärlig dag och är glad för den.

Hade för det första sju kollegor här på lunch, lite fackligt snack men också en stunds jättetrevlig samvaro. Köttgrytan funkade också bra och jag tror alla var nöjda och mätta när de gick.

Sedan gick jag en promenad till Vialundskolan (slickandes på en Piggelin!) och lyssnade på Gudrun Schyman som höll en fantastisk föreläsning om jämställdhet. För mig var det ren "feel-good-lyssning" och jag kände mig upplyft i sinnet när de två timmarna var slut.

Slöt sedan fred med min far som nog faktiskt förstod varför jag varit arg på honom och tillsammans gick vi med motorsåg lös på det halva äppelträd som legat och skräpat på baksidan sedan förra året. Nu är det i mindre bitar och kan fraktas bort...

Tre bra saker på en dag. Kan det vara bättre?

En del har humor i alla fall...

NA låter meddela att Vänsterpartiets fullmäktigelista är klar. Petit moi hamnade vad jag kan förstå på en femteplats och då krävs det ett jordskredsval för att jag ska komma med, men det var inte det som var poängen...

Däremot kommentarfunktionen under artikeln där en "Rollo KOLAN" påpekar att "usch, man borde förbjuda extremism!"

Jag blir full i skratt när jag tänker på hur icke-extremt detta Vänsterparti faktiskt blivit. Jag är ju snart 50 år och inser nog att det kommunistiska samhället är en utopi och att försöken att bygga det varit rätt misslyckade. Däremot tycker jag faktiskt fortfarande att vårt samhälle skulle kunna vara mycket mer solidariskt och jämlikt. Men det är väl extremistiskt efter fyra år med en högerregering kanske...

Hämnden är ljuv Anwer!

Dagens hämndradio. Börjar vid 16.30 cirka. Det kanske låter elakt att hänga ut en vän så här, men ni som följt blogen vet att det bara är rena rama sanningen.

Besökshelg...

Skjutsade Tuva till ett bowlingkalas vid lördag lunch och åkte sedan hem till trädgården där fader Arne redan var i full fart med att beskära träd och se sur ut för att inte jag var där och stod vid hans sida... Det var inte ens varmt ute, men detta till trots rensade vi bort vintern i ett par timmar innan Alice och Kristina kom och hälsade på. Jag satte på kaffe men då ville han inte vara med längre utan bad att få bli hemkörd. Han tyckte nog inte att jag jobbat hårt nog för att förtjäna skottkärran än... Sade knappt hej när han klev ur bilen.

Krickan och Alice stannade och åt pizza med oss. På kvällen sov Tuva hos Hedvigs mormor! (Modigt, jag tror aldrig hon träffat henne förr.) Vi fick Hillevi som nattgäst i stället.

Söndagen kom och Agnes och Hillevi sattes i arbete med yttre fönsterputsning efter frukost. (Mot löfte om 100:- var. Vad gör man inte för att slippa stå på stege?) Dessutom skurade vi verandan och utemöblerna och gjorde riktigt vårfint.

Pappa Arne ringde igen och ville komma och fortsätta det avbrutna jobbet från gårdagen och jag sade att det kunde vi väl ägna oss åt, fast inte just då eftersom jag skulle laga lunch åt mig och barnen. Dessutom skulle Linda och Olle komma och fika under eftermiddagen. "Men", sade jag för att hålla mig väl med gubbskrället, "jag kan ju hämta dig vid fem-sex sådär, det är ju varmt ute och visst vore det bra att få lite ordning i trädgården".

Det paasade inte alls. Andemeningen i det han sade var att jag var otacksam och dum och hur kunde man välja "fika" två dagar i rad före trädgårdsstädning? Jag försökte parera honom någon gång till, men sen gav jag upp, bad honom flyga och fara och lade på luren i örat på honom. Det kokade i mig får jag tillstå. Martyrgubbe!

Nå, Linda och Olle kom, och så småningom även Anders och Gustav och det blev en jättetrevlig eftermiddag. Det är så roligt när det kommer någon trevlig människa på besök till det här huset.

Är det ett tecken?

Kommer hem och hittar en sprillans ny skottkärra på verandan, en häcksax också och en lövkorg. Är det grannarna som salat kanske?

Såklart inte, det är min far som bestämt sig för att göra en insats för trädgårdens upprustning och iordningställande. Rart av honom. Nu hoppas jag bara han kommer hit och hjälper till med röjningen också.

Veckorna rasar på,

redan fredag igen? Hoppsan vad fort det gick. Hoppas på lite fint väder så jag kan få en gnutta vårsol på mig i alla fall, den som Anwer bestal mig på förra helgen...

Så, dagens tunga jobb är gjort,

nu ska jag snart åka och hämta Tuva och Tuva, de oskiljbara kamraterna...

Min dotter och jag för allvarliga samtal om ett tv-program...

Jag är total motståndare till censur och för yttrandefrihet, men när jag hittade min kloka stora tjej framför "Anna Anka söker assistent" förra veckan satte jag mig ner för att kolla vad det var för elände. Jag blev faktiskt orolig över vad jag såg och över att hon ville se det. Snacka om fördummande, snacka om att få människor att förödmjuka sig, snacka om att glorifiera en människosyn som är komplett sjuk. Jag blir förbannad.

Ikväll är det dags igen och vi har redan bråkat om huruvida det ska ses eller inte. Jag ska inte förbjuda det, men jag ska göra som förra veckan, sitta bredvid och analysera skiten sönder och samman. Det kanske kostar mig sans och vett, men det är det värt i så fall. Min dotter ska inte gå omkring och få för sig att Anna Anka är cool.

Kulturmöte!

Anwer låter sig imponeras av sommarstugans moderna faciliteter...

Ja det är måååndag morgon...

...och mitt huvud känns så? Tomt? Urlakad känner jag mig i alla fall efter att ha varit 100% social under några dagar. Nu tror jag emellertid att Göran kommer och hämtar Anwer så kanske jag kan få gå på toaletten ifred i alla fall... Var jag elak nu? Det var inte meningen.

Barnen lämnar Simrishamn efter lunch och beräknas hem framåt kvällen. Härligt!

Vi tog en tur ut till stugan,

men jag tror inte Anwer lät sig imponeras särskilt mycket av en liten röd hydda utan bekvämligheter... Han ville snart därifrån och gå på Marieberg i stället. Precis vad jag längtade efter en solig påskdag 2010. Not.

En rar påskgumma kom på besök!

Det var verkligen jättetrevligt.

Påskdagen

Jag har fortfarande Anwer i huset, vi får se när han behagar lämna mig, det måste ju ske innan i morgon kväll i alla fall, när flickorna kommer hem, annars har inte Agnes någonstans att sova...

Q: Vad gör man med en rättrogen Muslim man en påskafton?

A: Kollar på Avatar och äter Påsksnarr. Det kom inga kärringar så vi har ett kilo att dela på.

Kom an You Påskkärringar,

nu finns här godis att matcha er med!

Anwer ringde från Göteborg och frågade när det var passande att han kom i morgon. "Ta vilket tåg du vill" sade jag, det ska bli roligt att träffa honom igen, det var länge sen sist. Anwer är en rättrogen muslim, han dricker inte alkohol alls, officiellt, men när han kommer till mig brukar han fråga om jag har en öl med "three streck". Han ställer den vid bordsbenet och låtsas inte om att han fått den. Så dricker han sitt mineralvatten och när han är säker på att Allah inte ser honom tar han en smutt på den trestreckade.

Jag har inga problem med det, säkert inte Allah heller...

Jag har en spirituell upplevelse!

Sitter och lyssnar på Slash, ni vet gitarristen från Gun´s & Roses, hans nya soloskiva. Jag känner mig riktigt jäkla lycklig. Så bra gitarrbaserad rock´n roll var det år sedan jag hörde. Axl Rose må ha sin charm, men det här är en miljon gånger bättre. Jag blir seriös imponerad. Och spelsugen.

Inga hejaramsor hjälpte...

...det blev stryk i alla fall... nå, 6 matcher kvar att vända på så än är inte slaget förlorat. Dessutom hejar jag ju bara på Skellefteå av en enda anledning, att Bertil gör det. Jag är itutad det sen barnsben helt enkelt.

Nu ska jag dammsuga lite och se om strutsen har tinat inför kvällens lilla middag.

Aj aj aj, dumma onödiga utgifter...

Först lagar jag en dator som inte behöver lagas för fyrahundra, sen kommer jag på att det måste vara skärmen det är fel på och får åka och handla en ny sådan för 1100:- Detta är säkert mitt påskstraff för att jag varit olydig och jag ska ta det som en man, men roligt är det förbaske mig inte. Fasen också! Men jag går och hejar på Skellefteå i stället. S-K-ELL-E-F-TE-Å let´s gå. Som Bertil skulle ha sagt.