Jag får en sådan obehaglig känsla när jag läser rubrikerna i Nerikes Allehanda, kollar på Aftonbladets hemsida och ser på text-tv...
Det är ju inte mer än något år sedan ungdomar från Kumla sist figurerade i rikspressen. Då var det ett gäng killar som misshandlat och förödmjukat en "kompis" på de mest vidriga sätt.
Något år innan det blev en ung pojke ihjälsparkad vid järnvägsövergången borta vid Fabriksköp...
Jag sitter här och undrar vad det är som händer.
– Detta är mycket ovanligt och oerhört kränkande för 17-åringen, säger Torbjörn Carlson, skriver Aftonbladet. I och för sig lika kränkande för offret som om han varit en kvinna tänker jag, men icke desto mindre.
Jag hoppas verkligen inte att det som hänt/händer handlar om Kumla som stad och uppväxtmiljö, men det är klart att man måste fundera i alla fall. Det hoppas jag kommunens alla politiker i barn- och utbildningsnämnd och socialnämnd också gör.
3 kommentarer:
Håkan!
Jag har känt samma obehag idag som du beskriver. Kan inte låta bli att tänka på mina egna ungar, och hur jag skulle reagera om de utsattes för något dylikt.
Viktiga frågor du väcker. Jag vet själv inte svaret, men tänker att Kumla är en väl så bra plats som någon annan att växa upp på.
Samtidigt måste ju förövarna (vid dessa tillfällen av våldtäkt, misshandel och mord) på något sätt vara störda eller illagjorda, eller hur ska man förstå detta?
Kumlapastorn Fredrik
Kanske får man flytta härifrån innan ungarna blir för gamla, ibland undrar man men det kanske är likadant överallt. Suck!
Fredrik och Susanne,
jag hoppas verkligen att det bara är enskilda företeelser som egentligen inte har några samband och jag vill såklart inte tro att uppväxtmiljön i Kumla är sämre än någon annanstans...
Jag vet ju att vi som jobbar med barn och ungdomar (vare sig det är i skolan eller i kyrkan eller i andra frivilliga verksamheter) gör så gott vi någonsin kan för att förhindra sådana här hemskheter, men om vi inte klarar det å måste vi ju fundera på varför.
Jag tror inte att en enda människa föds ond, men däremot att själva livet mellan födelsen och döden kan göra människor onda. Frågan är väl om samhället kan identifiera dessa människor och intervenera "innan det är för sent".
I det "förra fallet" har jag rannsakat mig själv många gånger. Jag hade en av "förövarna" i min förskolegrupp i flera år. Det var en jättemysig liten kille med alldeles schyssta och "normala" föräldrar. Han gick på tårna och var "annorlunda" och jag vet att vi funderade kring honom, men vi gjorde det ifrån ett pedagogiskt perspektiv. Aldrig skulle vi väl kunnat tro...
Nej jag vet inte, det här är riktigt svåra frågor...
Skicka en kommentar