När världen liksom vältrar sig över en med tyngd och kraft, vad har man då egentligen? Att vila i?
Nej då, jag håller inte på att dö eller så. Men jag känner att jag behöver ställa mig själv den frågan. Jag har slutat vara Stålmannen nämligen, jag är känslig för fler saker än Kryptonit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar