ett hål i väggen som säljer tidningar och tobak och en och annan glass. En och annan gång "måste" jag gå in där. Jag blir alltid lika förvånad.
Hur kan man få för sig att idka näringsverksamhet om man inte har ens en gnutta servicekänsla i kroppen, vad är det som får en att tro att kunderna vill komma tillbaka när man fyller sin butik med små lappar av karaktären "SLICKA inte på GLASSEN innan den är DIN", "läs tidningen EFTER du betalt den", "förfalskningsrisken är MYCKET stor varför vi LYSER ALLA sedlar så kom inte hit med falska sedlar för då får du STRYK", "stör inte BUTIKSINNEHAVAREN med dumma frågor för hon har det MYCKET jobbigt" och så vidare.
(Jag kan inte garantera att alla citat är helt korrekta men ni förstår nog andemeningen.)
Och när jag ber om en hård John Silver så säger hon samma sak varenda gång. Hon tittar strängt på mig och säger: "Det är tre för hundratjugofem kronor". (Det betyder "Är du helt dum i huvudet, fattar du inte att du tjänar en och femtio på att köpa tre paket i stället.")
"Men jag nöjer mig nog med ett paket i alla fall."
"Jaha." (Det betyder, "skyll dig själv då, idiot".)
Så slänger hon fram paketet och när jag lämnar fram tre tjugor så tittar hon strängt på mig igen och säger "Du har inte jämna pengar?" (Det betyder "Jag har väl ingen lust att gå till banken och hämta växelpengar för din skull, pucko".)
"Nej tyvärr."
Då lyser hon mina tjugor för att se att de inte är förfalskade. Sen får hon gå bakom skynket för att hämta växelpengar ur sin privata portmonnä och sedan släpps jag iväg.
"Välkommen åter", skriker hon efter mig. (Det betyder "kom aldrig mera hit igen om du inte tänker köpa minst ett trepack och betala med jämna pengar".)
Hukande springer jag ut och tänker "Jag måste sluta röka." Hon kanske är med i VISIR eller nåt. Men det är ju i så fall som att vara ordförande i "Abolish the death penalty" och chefsbödel samtidigt.
Nej annat var det när Linda och jag var i Stockholm och jag fick skoskav akut varför vi tvingades uppsöka en sjukvårdsaffär och be om skoskavsplåster. Den butiksinnehavaren var serviceminded. Han lämnade visserligen inte sin plats bakom disken men han ledsagade mig i alla fall fram genom butiken med hurtiga tillrop.
"Andra hyllan!" "Där bredvid stödstrumporna!" "Höger höger höger!" "Så ja!" Nej inte bland gummina!" "Back back!" "Nu börjar du närma dig!" "Stopp nu är du bland inkontinensblöjorna!" "Rakt fram!" "Neråt!" "Så ja." "Där!!!"
Det är vad jag kallar service det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar