Anlänt Bosnien

Vilken märklig flygplats här i Tuzla. Ser ut som en krigszon. Manuell väskutlämning, en väska i taget typ. Men nu är vi här. Trevlig lägenhet. Trevlig stad. Trevlig hyresvärd.

I kväll har Tuva gjort hallonpaj

Hallonbuskarna exploderade plötsligt i rött. Jäklar vad gott det var. Den ömme fadern gjorde köttfärssås med mycket vitlök. Det var också gott.

Jag minns 1981 när jag hade beredskapsarbete på Malmens skola. En av lärarna, Willy, hade smak för denna på den tiden i stort sett okända kulturväxt. Vaktmästaren Atle var upprörd över stanken och svor ve och förbannelse över Willy. Tiderna förändras.

Sverige-Mexico 3-0

Tyskland-Sydkorea 0-2

Sverige vinner gruppen, Tyskland är utslaget. Fullkomligt osannolikt egentligen, men väldigt trevligt. Mathz var här och tittade. Vi skrek ikapp. Nu Brasilien-Serbien så får vi se vem vi får i åttondelsfinal.

Vår tids sjukvård

Ungefär ett år efter mammas begravning kommer en avi om ett rekommenderat brev från IVO. Hämtar ut en stor lunta med förslag till beslut, underlag och journaler, USÖ:s egen lex-maria-utredning, m.m.

Jag blir så ledsen när jag läser. Allvarlig livshotande vårdskada. Metmorfinförgiftning. Förlängt lidande i hemmet för patient och familj. Vårdplatsläge med bristande platssituation. Borde ha lagts in. Och så vidare. 

Läser ofta om sånt här i media men nu kommer det nära. Det är min mamma det skrivs om. Det var hon som led. Vi andra också förstås, vi led med henne, men mest hon.

Ska det verkligen vara så här i ett land som påstår sig ha världens bästa skattefinansierade sjukvård? Ska människor skickas hem från sjukhuset, otillräckligt utredda, döende, för att USÖ har ett "vårdplatsläge med bristande platssituation?" I så fall är det illa ställt med Sverige.

Skickat från min iPad

Jag är aggressiv

Såg färdigt Westworld säsong två ikväll. Fattade inte slutet, eller det var typ 3 olika slut. Men om det var som jag tror så var sista slutet skitdåligt. Grr. Och första säsongen som var så bra. Nu måste jag leta upp en recap och se om det var som jag trodde. Jobbigt med serier som inte löser upp sig i slutet.

Antingen är jag dyngförkyld eller så blommar det nåt konstigt gräs

Rinnsnuva deluxe på andra dagen i alla fall. Får se om det ger sig till i morgon.

Idag har jag haft trädgårdshjälp av Lise, Agnes och Tuva i alla fall. Det blev så fint när häcken blev klippt. Och gräset. Och rabatterna fixade. Tack!

Midsommarafton, min pappa fyllde 86

Det fick vi ju fira med lite lunch. Det var gott och trevligt. Och han var nöjd.

Idag fyllde Lise 51

Vi var där och käkade pizza och tårta. Min pappa var med. Han blir ju 86 på midsommarafton, men det får vi ta då.

Och igår tog Sverige 3 poäng mot Sydkorea i fotbolls-VM. Jag blev inte särskilt upphetsad.

Sånt är livet, just nu. Snart semester. Skönt.

Fin dag i Loka

Och vi gav oss på den här käcka biten. :) Tycker det blev helt okej. 

Vill bara uppmärksamma er på min resebildsinsta

https://instagram.com/p/Bj5iUx7jh8n/

Där jag idag lade upp bild 600. Inte illa pinkat! 

I morgon slutar Tuva nian

På något sätt är det nästan lite läskigt att min pluttunge som började på Förskolan Myggans småbarnsavdelning Knotten i förra veckan helt plötsligt slutar nionde klass och börjar gymnasiet i höst. Men så är livet och det är ju för väl.  #schoolsout #proudfather

Skickat från min iPad

Hjälp, det är FÖR varmt

Jag har helt tagit slut i värmen. I går kallduschade jag sex gånger tror jag. Och det hjälpte inte ens. Jag dricker resorben som jag trodde jag skulle behöva i Sydamerika. Holy Moses!

Barnens våndor

En ska tenta i morgon, en ska göra en podcast för att kunna få ett A i engelska i slutbetyg från grundskolan. Jag hoppas på och litar på mina bägge ungar. De kan så mycket. De är så bra. Bättre än jag någonsin var när jag var liten/ung.

Värmen

It's killing me, fast det är ändå skönt. Det är visst 176 år sedan det var en sådan maj som i år. Då lär det dröja till nästa gång och jag är inte med. Vi lever ju en blott sekund, och är så länge döda.

I Hardemo

Hemma igen efter Kulturskoleavslutning i Hardemos fina kyrka. Blev lite förvånad över prästens bön och välsignelse, tycker nog att Kulturskolan ska få vara konfessionsfri, precis som grundskolan. Det spelades fint i alla fall.

25/5 i Tjugesta

Har ni sett en slitnare rockhjälte?

London was calling and I answered.

Tuvas och de andra niornas avslutningscabaret ikväll

Min lilla plutta. Det var inte alls länge sen du började i förskoleklassen på Skogstorp. Några dar sen bara känns det som. Nu är du snart sexton och en toppentjej på alla sätt. Men VART tar åren vägen?

SVT sänder den där hyllningsgalan till Springsteen igen

Tredje gången jag ser den tror jag, men det gör inget. Låtarna, värmen, artisterna, Springsteens tal om vad musik egentligen är. Magiskt, tammesjutton.

Världsmästare igen

Så starkt gjort. Men jag höll på att få magsår på kuppen. Det blev onödigt spännande. Och Schweiz kämpade tappert.

Dessutom blev det Schweiz

Ett land jag hatar att stava till men älskar för dess natur och för att ett av deras 4 nationella språk är Rätoromanska. Vem skulle inte vilja kunna det? 3-2 mot Canada. Zehr gut. Bene. Muchos bravos! Ses i morgon 20.15

Nu får det väl nästan sluta hursomhelst

Spöar vi USA med 6-0 i semifinal så är vi på något sätt redan vinnare. Sen får det bli Canada i final och så får vi se, men glöm inte förra året. :)

Mammas födelsedag

Skulle det ha varit idag. Vi lade en blomma i lunden i alla fall. Och fikade på Sveas. Och på kvällen käkade vi frystårta till Gunvors minne.

Life with cats

Dagen när Agnes skulle trimma mitt skägg

Det sket sig i böjen, som man säger. Jag såg ut som Bryl-Bengan så det gick fetbort. Men lite kul var det ju.

Även för sockersjuka!

Ärligare etiketter förr.

Första maj

1/5 2018. Jag vet inte riktigt varför men det känns som om det vilar något vemodigt och melankoliskt över de här bilderna. Kanske är det för att jag minns förra året när min mamma körde med i demonstrationståget för sista gången. I år var det bara min pappa som åkte permobil vad jag kunde se. Kanske beror det på företeelsen i sig, som har någon slags nostalgiskt skimmer över sig, med blåsorkester i uniformer och "upp trälar" och demonstrationsskyltar med mer eller mindre angelägna budskap. Kanske var det bara gråkallt efter regn. Körsbärsblommorna lyste upp lite i alla fall. En bastuba stod lite för sig själv och såg ensam ut.

Det gör ont att se på The handmaids tale

Riktigt ont. Den är totalt vidrig. Och omöjlig att inte fängslas av. Död åt Aunt Lydia! Länge leve June.

Vi åkte till Öby kulle idag

Orm, mycket folk, varmt och skönt. Som vanligt därute med andra ord.

Agnes hittade en gammal bild

Det lilla trollet längst fram är min mamma. Så är det Börje med flajtonöron och Eivor. Och mormor Rosa och morfar Gunnar. Snyggon allihop!

Sommarens resmål bokat

Tuzla, Bosnien. Det ska bli roligt. Om vi hyr bil så kan det nog bli lite Serbien också. Mostar och Sarajevo vill jag hinna se.

Jaha nähä

Det blir inte mycket gjort i kväll. Homeland och lite blomvattning ungefär. Det är ungefär vad jag orkar. Och kanske sätta på en diskmaskin. Så är det vissa måndagar. Tuva tittade in en stund. Det var trevligt. Hon fräser fram som en mosquito på sin röda moped. Det är frihet för henne.

Nostalgilyssning

Tänk hur utdaterad musik kan bli. Tänk vad tidlös annan musik är. Jag blev 80-talsnostalgisk och började leta gamla favoriter på Apple Music. En del blev jag nästan kräkfärdig av,  annat kändes gott att höra. 

Behöver ju inte plåga er med de svaga korten, men här är några 80-talare som håller än. Random order.

It'll be easier in the morning - Hothouse flowers

Red Rain - Peter Gabriel

Stop - Sam Brown

The sweetest Taboo - Sade

More than This - Roxy music

Where the streets have no name - U2

Inga mystiska syntar, inga skumma trummor, bara bra låtar.

Jag har problem med min relation till Ulf

 Jag har väl inget särskilt mot att "skisser" släpptes, vare sig på hemsida eller på streamingtjänster. (Eller som cd för den delen.)  Den som vill lyssna lyssnar, den som inte vill köpa slipper.)

Däremot får den mig att fundera över när en sång blir just "en sång". För mig behövs det i alla fall någon form av melodi. Den kan vara harmonisk eller dissonant, den kan vara enkel eller komplex, men det behövs en melodi, något som fäster, något som gör att man kan minnas vad som hände till nästa lyssning. Grundtonsmummel till gitarrackord tycker jag inte kvalificerar sig. 

Med den definitionen konstaterar jag att Lundell släppt ifrån sig ett album nästan helt utan sånger. Det "andra" kanske är tonal lyrik, mummelspoken word eller något annat, men det finns två eller tre sånger bara. Det är ganska trist. 

"En dag faller dom" tycker jag bäst om - och den har han snott av sig själv. För visst är det "Om sommaren" vi hör? 

Jaja...

Bonusbild

Min vackra dotter ville också pröva Kepan.

Kepan

Min pappa älskar att ge bort saker. Inget annat får honom att känna sig så glad och godmodig och generös. Ibland ger han till och med bort samma grejj två gånger för att maxa känslan. Den här coola #kepan fick jag av honom när vi var på frimärksutställningen "Stockholmia-74" för 44 år sedan. (Jag tror egentligen att alla som var där fick varsin kepa gratis, men vi kan ju låtsas att den var från honom.) På påskaftonen 2018 fick jag den igen. Den passar mig fortfarande lika bra. Jag noterar också att jag på kepans ovansida fastsatt ett snyggt klistermärke som jag fått av #fantomenklubben för att ytterligare pryda detta mästerverk till kepa. Jag är så tacksam mot min pappa för denna #kycklinggula uppenbarelse som jag nu fått motta två gånger. Jag är nog nästan lika glad som Tuva var när hon fick sitt orange kartotek att skriva in sina kamrater i. #kulattgebortgrejjer #tacksamhet #livet

Det blir bara mer och mer ekonomiskt elände

5000 på ny ugn idag... Suck. Räcker det inte snart?

Påsken är över

Tar mig en kopp kaffe och en skinkmacka och kikar igenom "Bön för Tjernobyl" som vi ska prata om på bokcirkeln i morgon. Tung bok. Stentung.

Ja, det blev ju påsk i år också. Pappa var här i lördags och idag har vi ätit lamm och potatisgratäng hemma hos Lise. Det var gott såklart. Mycket vitlök. Cheesekake efter.

Usch. Jag är så less på allting. Jag tycker livet suger. Kanske måste prata med doktorn om att få pröva något antidepressivt. Så här ska det inte behöva kännas. Det är som en grå dimma bara. 55-årskris?

Fallet Kevin

I dag kom åklagarens bedömning om skuldfrågan i fallet Kevin. De bägge bröderna som sagts vara skyldiga friades helt. Utredningschef Rolf Sandberg  borde böja sitt huvud djupt i skam.

Ur Aftonbladet: 

Inför presskonferensen distribuerade polisen en tjock utredning av förhören med pojkarna. Det var en rejäl analys där frågorna som ställdes för 20 år sedan hade indelats i öppna ("inviterande"), specifika, slutna, ledande, suggererande och så vidare.

Det första förhöret med Christian Karlsson, då sju år, innehöll till exempel 62 procent slutna och ledande frågor. Det betyder att förhörsledaren drog pojken åt det håll han ville ha honom.

Fler exempel:

Det andra förhöret började klockan 18.40. Alldeles för sent för att börja förhöra en sjuåring. Man tog en paus och fortsatte 20.00. Då börjar det bli dags för en sjuåring att sova. Förhöret innehåller stark social press på Christian.

I ytterligare ett förhör, som varar tre timmar, får sjuåringen 271 – 271! – ledande frågor.

Så håller det på. Chefsåklagare Niclas Wargren kunde således konstatera att förhören var värdelösa, "otydliga, motsägelsefulla och inkonsekventa" och att uppgifterna från småpojkarna "har mycket begränsat värde".

Barnmisshandel, säger jag.

Jämmer och elände

Jag mår inte alls bra. Vet inte om det är influensa eller magsjuka eller pollen eller mögel i huset, vet bara att jag känner mig trött, hängig, dålig, svag.

Upptäckte nu också att ugnen inte funkar efter strömavbrottet. Härliga tider. Man ska ställa klockan först står det, det gör vi, men sen blinkar displayen igen och inget fungerar, jag blir så trött.

Idag har i alla fall snickare varit här och börjat riva. Hoppas det är starten på en återuppbyggnadsperiod.

Helvetsvecka

Måndag. Rotfyllning av tand. Tandläkaren bryter av kanalfilen i min tand och får inte ut den. Remiss till specialistrotfyllare för utpillning - om det ens går. Nu har jag både spik i foten och fil i tand. Onsdag. Vattenläcka i garaget. Det har runnit ner massor i källaren. AAAARGH  Jag får en deprition. Jag ÄR depritimerad. Torsdag. Skattebesked. Restskatt 18.000. Jag fattar ingenting. Så jäkla mycket fick jag väl inte i lönehöjning. Fredag. Läcka nummer två. Hur är det ens möjligt? Lördag. Benjamin Ingrossio vinner mello. Blörk.

Hemma

Åka bort går bra. Vara borta går bra. Åka hem går INTE bra. Lämnade hotellet igår vid två, 27 grader varmt, jeansen och tjocktröjan åker ner i resväskan, jag tänker "jag kan byta om när jag kommer till Landvetter".

Planet går vid sex, tretton timmar, uthärdligt för det är Lufthansa och ett fint plan, men sova kan jag förstås inte. Jag har aldrig sovit på ett flygplan. Jag är inte byggd för det. Men så bra det kan vara. 

Sen börjar det kännas jobbigt. 4,5 timmars väntan i Frankfurt.  Helt enligt resplan, men är man på väg hem så vill man hem. Bums.

Landar på Landvetter kvart över sex. Det är -14 grader ute får vi höra. 

Väskan kommer inte. Den är kvar i Frankfurt. Jag står där och inser att jag ska åka hem  till Kumla i t-shirt och shorts, i sandaler utan strumpor. Att anmäla väskan försvunnen tar sin tid. När vi kommer ut ur terminalen ser vi minibussen som ska ta oss till bilparkeringen åka ifrån oss. Ringer bilhotellet och får mig en skrapa för att vi inte ringt dem först. Nu var det inga andra som skulle åka med, men om det hade varit så hade de ju fått vänta. Jag blir skogstokig och säger något magsurt om att jag tyvärr inte kände till de rutinerna, men att hon inte borde vara tjurig när det är jag som står och fryser aschlet av mig i den -14-gradiga Göteborgsvintern. Minibussen skickas tillbaka och vi kan hämta bilen. 

Vägen till Kumla känns evighetslång. Bilen blir varm efter ett tag, men det är mörkt och deprimerande och fartkameror hela vägen och min snarkmaskin låg också i väskan och om jag inte får sova i natt heller så kommer jag att vara ett vrak resten av veckan. 

29 timmar efter vi åkte från hotellet är vi hemma. Det är roligare att åka bort än att åka hem. Men katterna blev glada att se mig. Alltid något. God natt!

De galna mödrarna

Det här är inga tekniskt bra bilder. De behöver sättas in i ett kontext för att bli förståeliga. Jag ska försöka. 

Madres de la Plaza de Mayo, även kända som De galna mödrarna, är en förening för argentinska mödrar vars barn försvann under militärdiktaturen (1976-1983).  

I tre årtionden har dessa mödrar kämpat för att återförenas med sina bortförda barn. Under sina protester bär de vita sjalar till minne av sina barn. 

Varje torsdag eftermiddag samlas kvinnorna på Plaza de Mayo och går motsols runt obelisken framför Casa Rosada. 

Föreningen bildades av kvinnor som mötte varandra under sökandet efter sina söner och döttrar, vilka bortförts av agenter till Argentinas dåvarande militärregim under de år som kallas Guerra Sucia, "Det smutsiga kriget" (1976–1983); många av dessa söner och döttrar torterades och dödades.

För mig var det känslomässigt att komma dit. Jag har ju lyssnat på Little Stevens "Los desaperecidos" så många gånger. 

Were you shaken, by the thunder

It will pass with the night

Don't you be frightened my child

Rest your head here awhile

I must tell you about your papa

and the price that he paid

For speaking his heart out one day

They came and took him away

Fighting here is all that remains for us now

We've stopped trying to hide our hatred inside

We're crying out loud

baby we once were so proud

Jesus where are you now

Where have you gone desaparecido

I hope someone remembers your name

Where have you gone desaparecido

How can they just turn their backs to our shame

Where have you gone desaparecido

I taste your blood in the roots of this land

Where have you gone desaparecido

Mi querido, only yesterday I held your hand

There's a dark road no one speaks of

But we must live with the truth

It runs from the Plaza De Mayo

To the Rio Sumpul

They say someday, when we die, we'll ride

Wild horses in a world without end

But what do we do until then

Standing here and staring straight into the lies

They can steal all we have

But never can they steal the hope from our eyes

Baby our heart must survive

How many times must we die

Where have you gone desaparecido

I see your face in every grain of sand

Where have you gone desaparecido

Mi querido, only yesterday I held your hand

U2 skrev "Mothers of the disappeared" på The Joshua tree till dem.

Midnight, our sons and daughters

Cut down, taken from us

Hear their heartbeat

We hear their heartbeat

In the wind we hear their laughter

In the rain we see their tears

Hear their heartbeat

We hear their heartbeat

Night hangs like a prisoner

Stretched over black and blue

Hear their heartbeat

We hear their heartbeat

In the trees our sons stand naked

Through the walls our daughters cry

See their tears in the rainfall

Skickat från min iPad