1/5 2018. Jag vet inte riktigt varför men det känns som om det vilar något vemodigt och melankoliskt över de här bilderna. Kanske är det för att jag minns förra året när min mamma körde med i demonstrationståget för sista gången. I år var det bara min pappa som åkte permobil vad jag kunde se. Kanske beror det på företeelsen i sig, som har någon slags nostalgiskt skimmer över sig, med blåsorkester i uniformer och "upp trälar" och demonstrationsskyltar med mer eller mindre angelägna budskap. Kanske var det bara gråkallt efter regn. Körsbärsblommorna lyste upp lite i alla fall. En bastuba stod lite för sig själv och såg ensam ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar