lördag, mars 03, 2018

De galna mödrarna

Det här är inga tekniskt bra bilder. De behöver sättas in i ett kontext för att bli förståeliga. Jag ska försöka. 


Madres de la Plaza de Mayo, även kända som De galna mödrarna, är en förening för argentinska mödrar vars barn försvann under militärdiktaturen (1976-1983).  


I tre årtionden har dessa mödrar kämpat för att återförenas med sina bortförda barn. Under sina protester bär de vita sjalar till minne av sina barn. 


Varje torsdag eftermiddag samlas kvinnorna på Plaza de Mayo och går motsols runt obelisken framför Casa Rosada. 


Föreningen bildades av kvinnor som mötte varandra under sökandet efter sina söner och döttrar, vilka bortförts av agenter till Argentinas dåvarande militärregim under de år som kallas Guerra Sucia, "Det smutsiga kriget" (1976–1983); många av dessa söner och döttrar torterades och dödades.


För mig var det känslomässigt att komma dit. Jag har ju lyssnat på Little Stevens "Los desaperecidos" så många gånger. 


Were you shaken, by the thunder

It will pass with the night

Don't you be frightened my child

Rest your head here awhile

I must tell you about your papa

and the price that he paid

For speaking his heart out one day

They came and took him away


Fighting here is all that remains for us now

We've stopped trying to hide our hatred inside

We're crying out loud

baby we once were so proud

Jesus where are you now


Where have you gone desaparecido

I hope someone remembers your name

Where have you gone desaparecido

How can they just turn their backs to our shame

Where have you gone desaparecido

I taste your blood in the roots of this land

Where have you gone desaparecido

Mi querido, only yesterday I held your hand


There's a dark road no one speaks of

But we must live with the truth

It runs from the Plaza De Mayo

To the Rio Sumpul

They say someday, when we die, we'll ride

Wild horses in a world without end

But what do we do until then


Standing here and staring straight into the lies

They can steal all we have

But never can they steal the hope from our eyes

Baby our heart must survive

How many times must we die


Where have you gone desaparecido

I see your face in every grain of sand

Where have you gone desaparecido

Mi querido, only yesterday I held your hand


U2 skrev "Mothers of the disappeared" på The Joshua tree till dem.


Midnight, our sons and daughters

Cut down, taken from us

Hear their heartbeat

We hear their heartbeat


In the wind we hear their laughter

In the rain we see their tears

Hear their heartbeat

We hear their heartbeat


Night hangs like a prisoner

Stretched over black and blue

Hear their heartbeat

We hear their heartbeat


In the trees our sons stand naked

Through the walls our daughters cry

See their tears in the rainfall






Skickat från min iPad

Inga kommentarer: