Nu känner jag mig jäkligt bedrövad...

Jag öppnade mailboxen och konstaterade att jag fått post från en kvinna som tycker att jag tar alldeles för lättvindigt på kattens (eller ska jag kanske säga katternas) försvinnande eftersom jag vädrat funderingar om att "ta hem" en ny katt när en blivit överkörd (förra sommaren) och en annan försvunnit spårlöst nu under hösten.

"...blir jag fundersam när du använder katter som förbrukningsvaror. Två är borta vi skaffar två nya!" skriver hon, och vidare "Ja, du Håkan jag kan inte tycka det är okej att skaffa nya katter och om jag var du skulle jag fundera på något lättare djurslag, kanin, chinchilla eller något annat som är gosigt."

Alla har rätt till en åsikt såklart och skriver man offentligt så får man också leva med kommentarer, fast det här tyckte jag faktiskt var både beskäftigt och magstarkt. Det låter som om jag vore någon cynisk djurplågare med slitochslängmentalitet som inte bryr mig om just någonting alls och som struntar i liv och död.

Jag har haft katt i hela mitt liv och jag har sannerligen inte misskött vare sig de här två katterna eller tidigare på något sätt. Jag antar att vi helt enkelt haft maximal otur nu. Vi bor inte i något hårt trafikerat bostadsområde, hon som körde på den första katten var själv kattuppfödare. Borde inte det diskvalificera henne som seriös djurhållare förresten, i så fall... Jag vill inte ha nån jäkla sork eller kanin i stället. Sorgen och bedrövelsen har varit stor i vårt hem och det är inget lätt beslut att ta att ens fundera på att "ersätta" ett djur med ett annat. Det går inte ens att tänka så för det funkar inte så.

Nä fan, det här kändes inte roligt.