Gott nytt 2011

Det känns lite märkligt att sitta här ensam och invänta det nya året, nyår är så förknippat med fest och god mat och glada människor och "tillsammans" liksom. Nu gick ungarna hem till Lise och det blev bara jag kvar...

Ingen att skylla på, jag hade säkert fått vara med på någons fest någonstans om jag bara frågat och jag är inte hundra i hälsan än så att jag orkat göra det, så känslan av ensamhet får jag ta på mig själv. Nevertheless känns det lite speciellt. Tid för lite eftertanke kanske.

2010 blev ett riktigt ruttet år. Jag kan inte säga något annat. Psykiskt utmattad och sjukskriven, ifrågasatt på jobbet när jag väl kom tillbaka, inte av medarbetare så mycket som av "höga vederbörande". Testad och befunnen värdig därefter och så kom det här hjärteländet efteråt... Jag fick det till psykiskt illamående igen, ivrigt påhejad av Landstingshälsans läkare som glatt skrev ut hur många lyckopiller som helst, utan att ens fundera på om jag kunde ha något fysiskt fel...

Jag inser att jag kunde ha dött och det stör mig massor att man måste vara väldigt frisk i Sverige 2010 för att kunna få hjälp när man är sjuk. Läkaren jag träffade halvtimman innan jag fraktades till sjukhuset i ambulans ville skicka hem mig med hostmedicin. Hade jag inte sittstrejkat där och då så tror jag inte jag hade överlevt. Är det rimligt?

Nu börjar ett nytt år, jag behöver inte hålla på med en massa töntiga nyårslöften om att sluta röka, den lusten har inte funnits på ett par månader snart, snusar gör jag emellertid fortfarande. Alkohol får jag dricka enligt läkarna om jag gör det med sans och måtta och det tror jag inte heller ska bli något större problem. För tillfället är jag mer sugen på att må bra och orka med mig själv både fysiskt och psykiskt och då är alkoholen inte något särskilt önskvärt alternativ.

En halva Cordon Negro ska jag öppna vid nyårsstunden i alla fall, jag ska dricka den och tänka på alla de människor som brytt sig om mig under den senaste månaden. De som inte alls hört av sig ska jag däremot inte ägna en tanke, de känns inte som om de behöver det...