Man kan vara bra på många saker, en del eller inga alls... Var jag befinner mig på den skalan överlåter jag till er andra att avgöra. Rörande överens med de flesta tror jag emellertid att jag är om jag säger att min balans, hållning och kroppsuppfattning kanske inte är den allra bästa. Så har det alltid varit, jag klarade aldrig bommen i skolan och mina barn brukar skratta åt mig när jag behöver hållas i hand för att klara att gå över en bred planka till en båt, eller vad det nu kan vara. So be it, men nu ska det rådas bot på saken.
Deltog i går i mitt första kurstillfälle i "Basal kroppskännedom", gnuggades i tre timmar i just balans, hållning, avslappning och andning. Det var så jäkla skönt och jag kände verkligen hur mycket jag fick till mig på bara den stunden. "Stå på framfötterna i stället för på hälarna","hitta lodlinan i kroppen", "hitta din egen inre balanspunkt" o.s.v Sen var det liggande övningar med andning och avslappning och "din kropp är en fem-strålig stjärna med benen och armarna snett ut och din avslappnade haka som femte punkt och nu ska du stråla ut som en supernova"...
Kamrat J somnade och alla flickorna som deltog skrek "nu sover grabbarna" men det var inte sant för den andra grabben var jag och jag var bara inne i mitt stjärntillstånd och gjorde de basala mmmm-ljuden.
Det fanns de i vår ledningsgrupp som sade "nej det där är ingenting för mig" och jag tänker så här - en stund efter första kurstillfället; "man kan inte säga att ni skulle behöva det mest, för det vet jag ingenting om, sannolikt har ni bättre balans och hållning än pour moi, men ni missar verkligen någonting för egen del"...
Oceaner av tid kvar, sju tillfällen till, övningar däremellan...
Ser ni mig mig stå och studsa lite på framtårna samtidigt som jag böjer knäna och för armarna framåt nedåt i en tryckrörelse och chantar "ohm-say-ram" eller bara gnyr "m-m-m-m-m..." så behöver ni inte vara oroliga. Jag har inte blivit knäpp, jag håller bara på att lära känna min kropp.
6 kommentarer:
Haha du är för skön, lycka till med att hitta dig själv. Mindfullness är väl vår tids största behov just nu.
Man blir oerhört sugen på att få se dig stå och mumla balanserandes på framfötterna. Det borde du visa någon torsdagmorgon. Jag tror det skulle vara upplyftande.
Men du, vad fantastiskt att få en aha-upplevelse som står i proportion till barnafödslar! Det säger något om storheten, minsann. Jag ber att få gratulera.
Jag har inte tid att kommentera era kommentarer, för jag htrycker på framfötterna. *S*
Häpp! Då vet jag. Behöver alltså inte göra några antaganden att du sällat dig till departemenet för löjliga gångarter om jag råkar se dig visa framfötterna. :-))
Mirjam, glöm aldrig det faktum att ingen bebis kommit ur min egen kropp. Det är nog lättare att vara man i det fallet---
Ingela, no departments of Silly Walks här inte, det här är deadly serious. ;.)
Skicka en kommentar