onsdag, februari 24, 2010

Ibland känns det som händer i världen så surrealistiskt,

det är som om vi alla går omkring i en sims-bubbla, på ytan en liten småkommunsidyll, man kör sina vägar till och från jobbet, hälsar på dem man känner igen, köper cigaretter på Shell och mat på ICA Supermarket eller Lidl, kommer hem och kollar lite på tv, städar, säger hej till Björn som jobbar på bolaget, vinkar vänligt till någon snäll snöröjare, får något telefonsamtal och går sedan och lägger sig...

Emellertid anar jag någon slags konspirationsteori mitt i alltihop, börjar fundera på vem som styr mig, önskar att det vore så abrupt tydligt som i Sims, one game, one master, one rule...

Här ska man känna alla för att ta sig fram, ha en bra ingång till makten för att kunna påverka i alla fall lite grann. En gång i tiden trodde jag att jag hade en väg jag kunde ta, men i dag sitter jag bara och undrar vem som styr mig...

Man får inte förköpa sig i Sims, men jag tror att det är precis det som har hänt i det här spelet. På min lilla förskola satsar man stora pengar i investeringar, det kommer ju att bli jättefint. Men man har glömt att finansiera driften.

I Sims finns fusket "motherlode" som ger en obegränsade resurser. I "den verkliga världen" har jag ännu inte sett något sådant fint trick.

Så blir man svag som i Sims, förtvinar och dör, alldeles för tidigt. Vems fel var det? Simmarens eller den som satte villkoren?

Inga kommentarer: