Måste väl följa finalen i hockey i alla fall.

Sen är det rätt skönt att OS verkligen är över. Det blev väl mycket soffpotätande framför tv:n de här veckorna. Finaste minnet är nog Charlotte Kallas guld och hennes leende. Otroligt charmig tjej det där...

Katterna återhämtar sig finfint ser det ut som, aptiten är redan tillbaka och de rör sig obehindrat. Bra läkkött antar jag...

tråksöndag...

...blött och saggigt ute, ingenting att göra inne, usch vad trist allt var idag.

Äntligen trillade det in lite bra filmer...

"Luftslottet som sprängdes" får det nog bli i kväll... "Precious" vill jag också gärna se, om jag nu inte får sällskap på bio... "2012" har jag redan sett, men det är klart jag vill ha den i bra kvalitet. "No more pull-ups" är väl ändå den mest produktplacerade end-linern i världshistorien? Och sedan det logiska i att man med en millisekunds respit kan flyga ut ur varje jordbävningsdrabbad stad och missa varje skyskrapa. Underbart!

Nu är det operativa ingreppet gjort, (Med viss katthistorik)

nödvändigt antar jag, om man (utan att bli tokig i huvudet av regelbundna kåtskrik) ska kunna umgås med två katthonor i ett antal års tid, men samtidigt lite jobbigt. Jag bestämmer något som inte naturen har gjort, lite "play God" känns det som... Å andra sidan blev de födda utan mig och utan något annat hem och de har en oförskämt bra tillvaro i det Sandbergska hushållet så vad sjutton, lite får de väl offra.. Nej jag vet inte...

Det var ett rätt massivt ingrepp de blev utsatta för, och det var fascinerande att se dem vakna upp och vara så pass pigga som de ändå var. Då menar jag inte de första timmarna (när de raglade runt likt fulla små råttor, kissade på sig och kräktes när de kom åt) utan när exempelvis Mikki lyckades hoppa upp i mitt knä ett par tre timmar efter sitt uppvaknande. Det var nog en kraftansträngning utan dess like, för sen sov hon i två timmar och jag kom ingenstans.

Nu är bägge två på benen emellertid, går hyfsat rakt och både äter och dricker.

Lustigt ändå hur fäst man kan bli vid små djur och hur mycket det kan kännas i hjärtat att tänka på dem. Men jag har ju nästan alltid haft katt så jag är väl präglad kanske...

Rikard först, sen Missan, Jamas, Scooter och (Ra)Balder. Dessa var katterna vi haft innan jag flyttat hemifrån.

Så hade jag en underbar liten hona som hette Lizzie (in the spirit of Phil så klart...) innnan Maja (kovskij) kom in i mitt liv. Efter Maja (saligen avliden och fortfarande förvarad som aska i en kartong ute i stugan eftersom jag inte förmår mig att gräva ner henne) Elsa.

Elsas vägar och mina delades när hon blev kvar vid separationen. Nu är hon död.

Isak gjorde ett snabbt inpass. Mikki och Mika har snart varit här i ett halvår. Jag hoppas de får stanna länge.

This was the story of my cats. So far.

Två hungriga små katter går runt här och piper...

Ingen mat eller dryck efter klockan 18.00 igår kväll, de ska åka "tom-magade" till sin fixningsoperation. Vi får hoppas allt går bra...

Hur elak kan man egentligen bli? Och dum?

Aftonbladet berättar att en funktionshindrad man med inkontinensbesvär orsakat irritation på ett gruppboende i Torsby och att en av "vårdarna" beslutat sig för att göra något åt problemet.

Inte genom att erbjuda några bra hjälpmedel utan genom att utklädd till lieman nattetid gå in i mannens rum och hota med att hugga av snoppen om kisseriet inte slutade.

Det var tammefan det elakaste jag hört på länge. Och det dummaste. Jag menar, trodde han verkligen det skulle hjälpa? Jag tror snarare han förvärrade problematiken. Man behöver inte ens vara funktionshindrad för att kissa i sängen om någon hotar att skära snoppen av en med en lie...

Hur har vi det med empatin egentligen?

Sverige - sämst när det gäller...

Jag satte klockan och gick upp, jag kan inte skylla på någon annan. Jag ångrar mig bittert. Slovakien var inte särskilt bra, vad säger det om Sveriges insats? Nä, nu blir det inga fler nattvak eller uppiottantittningar. Det här OS:et känns över för min del.

Canada-Ryssland, Sverige-Slovakien eller möjligtvis både och...

Det beror på hur mycket jag kan sova i morgon... Skulle såklart vilja se bägge matcherna, men det finns en viss risk att jag sover hela dagen sen. Jag tänker vara kompledig så i och för sig är det inga problem, men TuvaLuva är hemma och kräver sin uppmärksamhet. Agnes ska till Bodaborg med Svenska kyrkan. Halleluja. (?)

En period av the clash of the titans så bestämmer jag mig sen...

Ibland känns det som händer i världen så surrealistiskt,

det är som om vi alla går omkring i en sims-bubbla, på ytan en liten småkommunsidyll, man kör sina vägar till och från jobbet, hälsar på dem man känner igen, köper cigaretter på Shell och mat på ICA Supermarket eller Lidl, kommer hem och kollar lite på tv, städar, säger hej till Björn som jobbar på bolaget, vinkar vänligt till någon snäll snöröjare, får något telefonsamtal och går sedan och lägger sig...

Emellertid anar jag någon slags konspirationsteori mitt i alltihop, börjar fundera på vem som styr mig, önskar att det vore så abrupt tydligt som i Sims, one game, one master, one rule...

Här ska man känna alla för att ta sig fram, ha en bra ingång till makten för att kunna påverka i alla fall lite grann. En gång i tiden trodde jag att jag hade en väg jag kunde ta, men i dag sitter jag bara och undrar vem som styr mig...

Man får inte förköpa sig i Sims, men jag tror att det är precis det som har hänt i det här spelet. På min lilla förskola satsar man stora pengar i investeringar, det kommer ju att bli jättefint. Men man har glömt att finansiera driften.

I Sims finns fusket "motherlode" som ger en obegränsade resurser. I "den verkliga världen" har jag ännu inte sett något sådant fint trick.

Så blir man svag som i Sims, förtvinar och dör, alldeles för tidigt. Vems fel var det? Simmarens eller den som satte villkoren?

I eftermiddag ska ungarna åka hem från mormor i Skåne...

...jag hoppas vid Gud att tåget går och att de inte fastnar på något spår och blir stående kvar. Det skulle inte vara så roligt när de inte har en vuxen med sig. Det här var nog den dummaste veckan i världshistorien att sätta dem ensamma på ett tåg, men det kunde man ju knappast veta innan. Vi tror oss leva i ett civiliserat samhälle där infrastrukturen fungerar, elen kommer genom ledningarna och tågen går som de ska. Efter den här veckan vet vi hur det verkligen låg till med den saken.

Satte klockan på 05.50 i morse...

Stolleprov, men nu gjorde jag det i alla fall. Fick se en bra hockeymatch som tur var, hade det blivit förlust så skulle jag ha förbannat min egen dumhet.

Jobbig dag igår...

barnen är i alla fall välbehållna och framme hos mormor Else i skåne och det är det viktigaste... Lise ville köra till Mjölby med Skodan men den fastnade i snömodden och kom ingenstans alls. Får se om vi kan få loss den idag...

Jag vaknade på soffan mitt i natten och insåg att jag tappat mina glasögon så illa att det ena glaset åkt ur. Det blev en lång promenad till optikern eftersom det var snöstorm och helt oplogat, men jag fick hjälp till slut och ser igen. Hallelujah!

Sen Hellners spurt, då fick jag hjärtvärk igen. Viva La Suede!!! Sueco eller vad vi nu heter utomlands. Ruotsi i Finland. Det ska ni få lära er att stava till snart. Doug-Murray-bastant-Ruotsi...

10-0?

Jag är i alla fall glad att jag är svensk...

...i vårt land finns det människor som anpassat sig till väderleken. Anna Haag till exempel, eller Björn Ferry... Grymt imponerande hur man kan vända upp och ner på steken och göra den till sin egen. (Gud vilken svag metafor, det kanske inte ens var en...)

Själv är jag på väg in i battle-mode med en granne jag inte ens känner. Jag hatar arga anonyma lappar och hade en på min bil igår morse,,,

"Kan du ställa bilen på en parkeringsplats i stället? Vägar är faktiskt till för att åka på".

Kära anonyma idiotgranne, om du bara satt ditt fåniga idiotiska namn eller ditt (sannolikt jäkla enkla så du ska komma ihåg det) telefonnummer under (jag kan väl pröva med 12 34 56) så hade jag kunnat kommit till dig och förklarat att jag inte har någon egen parkeringsplats, att jag är beroende av två andra människors "in och ut" på min garageuppfart och att jag i rådande väderlek inte ens kommer upp och in till mitt eget garage hur mycket jag än vill...

Dessutom får man parkera på den här gatan. Pucko.

Vaknar, drar upp gardinen och stirrar in i ett snökaos...

Hur länge ska det här få hålla på? Varför måste vi plågas så? Det finns väl ingen som tycker det här är roligt längre...

Agnes hade Ida hos sig på övernattning, vi käkade kinesiska köttbullar med sötsur sås och jag tror de hade trevligt. Idag är de lediga och sover än... Tuva ska jag släppa av hos min mamma innan jag åker till jobbet.

Skönt med fredag i alla fall. Alltid något.

Hemkomna från lllååånnnggg hockeymatch...

Trodde nog att Kumla skulle säkra kontraktet idag, men det blev bara en poäng mot Västervik efter förlängning och straffar och därmed bäddat för stor dramatik inför slutomgången. Inte kunde jag väl tro att säsongen skulle kunna ta slut med nedåtkval... Nå, vi får se på söndag. Allt är ännu öppet.

Nu ska jag gå och knoppa ett par timmar. Sedan är klockan satt för lite mer hockey, av något annan kvalitet och kaliber kanske. 01.30 möter Sverige Tyskland. Det ska bli kul.

Radioman Sandberg rapporterar...

Denna morgon ges han tillfälle att berätta för länsbefolkningen om sitt nyvunna intresse "Basal kroppskännedom". Inslaget hör du här. Börjar vid 18.45.

Fantastiskt lopp Charlotte, väldigt vad svensk jag kände mig helt plötsligt,

fällde en liten tår faktiskt. Hon är makalös den där tjejen!

Kom igen Kalla, nu går vi för Guld!

Den svenske infödingen fångad på en bild från 1880-talets början.

Kul sida där man med ett snabbt knapptryck kan föråldra sina bilder hittar du här.

Valentines day...

Det är saligare att giva än att taga... Får väl trösta mig med det. Åkte bort till barnen med lite hallonhjärtan och några filmer. Det tyckte jag de skulle ha.

Jag var inte så fel ute...

Bryan Adams sjöng ju... Tillsammans med Nelly Furtado... Men det största ögonblicket tyckte jag ändå tillhörde K.D Lang. Efter den versionen känns det inte som om någon ska ge sig på "Hallelujah" i Idolsammanhang något mer...

Jag är nog hyfsat medveten om mina fördomar tror jag, och jag älskade K.D Lang i går kväll precis som annars, men hon förbryllar mig. Vad är hon? Människa förstås, men hur definierar hon sig?

The end is near...

Lost har kommit igång på sista? säsongen och jag är oerhört förväntansfull inför hur de ska kunna reda ut alla dessa trådar. I vilket fall som helst, om nu Sopranos är världens bästa "någorlundatroligatv-historia" så är Lost såklart världens bästa heltotroligatv-historia. Ingen annan serie har fångat mig så. Vilka karaktärer. Vilket jäkla elände! Hurra hurra hurra!

Dagens schlager...

Lurig omgång... Något som kunde passa de flesta och därför inte allt för lättgissat...

Jag fick en tår i ögat av Calle M och min röst gick till honom, men jag hade nog inte räknat med mer än andra chansen...

Den lille "manboyen" var såklart alla flickors favorit och visst var han duktig. Inte mycket att säga om.

Andreas Johnsson då? Jättekompetent, snyggt, bombastiskt... Men han har inte bara stulit Bonos utseende utan också hans Irländska accent. Det blir liksom lite för mycket U2 för att det ska kunna passera...

Hade hellre haft Dogge där.

Att bitchen från hell, åttan, gick bort var då för väl. Det var bara tacky och "Madonna utan själ"...

Nu kollar vi aco och damkronorna. Heja Sverige!

Nä nu blir jag nästan lite sur...

Jag skrev ju upp Peter Gabriels nya för ett par veckor sedan, har lyssnar dagligen sen dess och tycker fortfarande att den är SÅ! bra.

Nu läser jag Aftonbladets rescension och fattar ingenting om jag ska vara ärlig.

Hur kan man lyssna så olika?

Den "stojesvajtetjockefetehanen" har varit här igen...

Jag har varnat bägge ungdjuren för det monster som nu regelbundet visar sig på vår veranda, men det är precis som att de inte alls bryr sig om det. Snarare obstruerar de och vill ut hela tiden. Det är väl så här det är att vara katt-tonårsförälder antar jag, det hjälper inte ens att hota med utegångsförbud. Nå, de har förhoppningsvis inte blivit könsmogna än, och om två veckor ska de fixas, vi får hålla ut till dess.

Den stojetjockefetehanen kanske också är fixad för jag har sett honom ligga stillsamt vid Mikas sida utan penetreringsförsök, men man kan aldrig vara säker. Det kanske är en kattpedofil...

Lise bjöd på utemiddag eftersom hon brutit hälsenan och missat min födelsedag,

vi åt grekiskt på Socrates och det var gott, Tuva uppskattade speciellt att få äta fyra efterrätter eftersom vi andra var proppmätta...

Hem till "På spåret" sen, Fredrik Lindström var i högform och jag knäckte två tior, Orsa och Bilbao. Den sistnämnda enbart på namnleken "Huvudfigur i Tolkienroman med diftonger". Jag är så smart!!! Där växte tuppkammen. Rätt lag vann dessutom så allt kändes bara bra där jag låg och rapade i min grekiska paltcoma. Och Sofia Karlsson sjöng så vackert att till och med Bertil sms:ade och undrade vad det var för något han såg...

Foppa ska bära fanan i natt,

får nog försöka hålla mig vaken till OS-invigningen trots allt, de där tillställningarna brukar ju vara rätt extraordinära. Och vem vet vilka musikaliska nummer vi kan bjudas på? Kommer Neil Young att framföra OS-sången? Bryan Adams är ju från Vancouver... Rush? Shania Twain? Tänk om Leonard Cohen knäppte fram OS-hymnen till ett gnistrande Hallelujah...

Apropå diskrimineringslagar och annat vi håller på med här i Sverige...

Jag menar, i "frihetens hemland" kommer man undan med sånt här...

Mina barn ska minsann också få lära sig. (Att de får tro vad de vill. Om de vill... Och att Tomten som inte finns kommer i alla fall...)

21,55, barnen i säng, eller ja,

Tuva för en stund sedan redan, Agnes alldeles nyss efter att vi sett "Prinsessa" tillsammans, Teresa Fabriks film... Jag grät flera gånger, Agnes brukar tycka att jag är fånig när jag filmgråter men den här gången sade hon inget. Hon tyckte själv att den var jättebra "fast inte rolig"...

En riktigt bra film, väl värd sina guldbaggenomineringar och goda rescensioner.

Jag fick hjälpa till med matteläxan också, inser hur svårt jag har för de där siffrorna. "Hur mycket rest blir det" sade Agnes. Vad då rest? Man ställer väl upp i trappan bara. Not...

Rotmos och fläsklägg hos föräldrarna idag,

sitter här och längtar till lunchen, denna husmansklassiker, denna tidlösa smakupplevelse.

Ibland är det enkla det bästa, i söndags lagade jag stekt fläsk med löksås till mig och mina barn, jag gör det sällan fast det är bland det bästa jag vet. Tuva såg lite skeptisk ut först, men som hon åt... Efteråt tittade hon allvarligt på mig och sade "kan vi äta det här i morgon också"... Heder åt ett sådant barn.

En nyhet på Nerikes Allehandas hemsida lockar fram de lägsta av instinkter hos människor...

Kommunen köper Frejgården för 3,1 miljon och tänker använda huset till ensamkommande flyktingbarn. Det var väl det mest hedervärda som skett i den här kommunen på länge. Men se, då dyker de flyktingfientliga upp och staplar kommentarer om hur mycket pengar det kostar och hur mycket råd vi inte har. Det är så klassiskt,spela ut en svag grupp mot en annan...

Jag har mycket funderingar om de makthavande i vår kommun, men i den här frågan stöttar jag dem fullt ut. Hur skulle jag kunna göra något annat?

God morgon världen!

Frukost har ätits, nu ska vi ge oss i kast med resten av dagen... Hämta kläder, fixa filter till fiskarna, gå på hockey kanske, det var ju gratismatch idag gubevars... Agnes ville fixa håret också, får se om jag kan hjälpa henne med det...

Annars var det väl helt rätt låtar som tog sig vidare, nästan...

Jag hade ju gärna sett Jenny Silver vidare också, på Jessika Anderssons bekostnad i så fall... Hon har röst och integritet och jag respekterar henne jättemycket för hennes resa från "dansbands-Candela" till Tottas ballader till det hon gjorde i kväll.. Fast den där sparkdräkten hon fick ha på sig var bara lite för mycket...

Nå. en Fakir vidare, en Harmynting med envetet piano likaså, ett hårdrockband utan band till andrachansen och så Jessika Andersson då... Inte mycket at bråka om...

Bli kroppsmedvetna nu, snappla av....

Även mina barn och inlånade Hillevi får sig en duvning. Här snapplar vi av kollektivt.

Mindfulnes

var också ett begrepp som kom upp på kursen, då var det en del av kollegorna som sade att det var svårt att koncentrera sig eftersom kvällsmaten dök upp som en inre bild eller hur man skulle hantera "problemet Svea"...

Där kände jag däremot att jag inte behövde oroa mig. Jag var "i mig" hela tiden.

Har förresten kollat stavningen. Mindfullnes, mindfulnes, men det senare är det korrekta.

Jag har gått på kurs och det är sannolikt det bästa som hänt mig sedan mina barn föddes....

Man kan vara bra på många saker, en del eller inga alls... Var jag befinner mig på den skalan överlåter jag till er andra att avgöra. Rörande överens med de flesta tror jag emellertid att jag är om jag säger att min balans, hållning och kroppsuppfattning kanske inte är den allra bästa. Så har det alltid varit, jag klarade aldrig bommen i skolan och mina barn brukar skratta åt mig när jag behöver hållas i hand för att klara att gå över en bred planka till en båt, eller vad det nu kan vara. So be it, men nu ska det rådas bot på saken.

Deltog i går i mitt första kurstillfälle i "Basal kroppskännedom", gnuggades i tre timmar i just balans, hållning, avslappning och andning. Det var så jäkla skönt och jag kände verkligen hur mycket jag fick till mig på bara den stunden. "Stå på framfötterna i stället för på hälarna","hitta lodlinan i kroppen", "hitta din egen inre balanspunkt" o.s.v Sen var det liggande övningar med andning och avslappning och "din kropp är en fem-strålig stjärna med benen och armarna snett ut och din avslappnade haka som femte punkt och nu ska du stråla ut som en supernova"...

Kamrat J somnade och alla flickorna som deltog skrek "nu sover grabbarna" men det var inte sant för den andra grabben var jag och jag var bara inne i mitt stjärntillstånd och gjorde de basala mmmm-ljuden.

Det fanns de i vår ledningsgrupp som sade "nej det där är ingenting för mig" och jag tänker så här - en stund efter första kurstillfället; "man kan inte säga att ni skulle behöva det mest, för det vet jag ingenting om, sannolikt har ni bättre balans och hållning än pour moi, men ni missar verkligen någonting för egen del"...

Oceaner av tid kvar, sju tillfällen till, övningar däremellan...

Ser ni mig mig stå och studsa lite på framtårna samtidigt som jag böjer knäna och för armarna framåt nedåt i en tryckrörelse och chantar "ohm-say-ram" eller bara gnyr "m-m-m-m-m..." så behöver ni inte vara oroliga. Jag har inte blivit knäpp, jag håller bara på att lära känna min kropp.

Ibland kan jag bli så oerhört sugen på Ostbågar.

Grannen Benny och jag slog våra kloka skovlar ihop,

det tog oss trekvart att få bort snön från den gemensamma garagevägen, men nu är det i alla fall gjort. Hårdaste fysiska arbetsinsatsen på den här sidan nyåret. Fy vad mycket snö det var... Hur ska det bli när allt det här ska ner i marken?

Tänker plötsligen på min kompis Hasse G och hans roman om livet i Finspång. "En jävla vinter" heter den.

Hur kunde jag missa Groundhog day?

Frk Lugn rapporterar att det var Groundhog day i Punxatawney PA i går och att det kommer att fortsätta vara vinter ett bra tag till...

Jag är inte förvånad. Jag känner att mitt liv går lika mycket på tomgång som någonsin Bill Murrays gjorde i filmen. Sova vakna skrapa rutor åka jobbet äta sova vakna skrapa rutor åka jobbet sova... Typ.

Fattar ni inte vad jag pratar om? Se filmen. Ett tragikomiskt mästerverk.

Han talar och talar...

Till somligas glädje och andras förtret möjligtvis... Här kan ni lyssna till dagens radio. Börjar efter 18 minuter ungefär.

Hockeynight i Tjeckien...

"Come on out there we´re on the air"... Sparta Prag vs HC Zlin i förrgår. Ojojoj... Dom måste ha käkat mycket blängsylta innan matchen. (Blengknödl?)

Knappt har man gått och lagt sig känns det som,

förrän man ska upp igen... Det måste ha fallit en 15 centimeter snö under natten, jag fick skotta mig ut för att kunna hämta tidningen. Nu är det som det är och ingenting att göra åt, men jag spenderar tid på destination.se varje dag. Att bara se bilder på gröna kullar och blå hav är en njutning för en frusen själ.