dags att börja i kulturskolan, dags att få spela cello, det kändes lite högtidligt nästan. Hon fick ett jättefint mottagande av celloläraren Tua och har nu övat såväl ur- och inpackning av cello samt strängvisan här hemma också. Jag är säker på att hon kommer att tycka om det. Men det såg ut som om cellon var ute och gick med henne när vi skulle gå till bilen. Fast hjälp ville hon inte ha.
"Det är min cello. Jag bär den."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar