Läget med Gunvor stabiliserades en del under dagen. Hon vaknade till och slapp respiratorn, den ersattes med en syrgasmask i stället.
Arne och jag åkte in och hälsade på henne på eftermiddagen och då var hon hyfsat "med" när vi pratade med henne. Hon hade ingen aning om vad som hänt under de senaste dagarna men hon visste var hon var och varför hon var där och hon orkade prata lite grann.
Det skarpa läget är inte alls över, hon blir kvar på IVA till de (förhoppningsvis) fått ordning på njurfunktionen som är ganska utslagen, men för mig tändes det lite hopp när jag såg henne plira med ögonen och hörde henne bråka lite med sjuksköterskan för att hon inte fått hela 0,5-decilitersmuggen med vatten. Föräldrar har man fått för sina synders skull men det är rätt gott att ha dem i livet i alla fall...
Den som undrar vad "blodförgiftning" egentligen är (jag hade ingen koll kan jag säga, för mig var det röda strimmor som steg upp längs armarna och "när dom kommer till hjärtat så dör man") kan läsa mer här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar