Den förlorade dottern är hemma igen...

Det var riktigt känslosamt att åka och hämta Agnes vid kollobussen. Hon hade aldrig varit borta så länge som tio dagar från oss förut och jag får väl helt enkelt tillstå att jag saknat henne en hel del. Som jag förstod det hade hon i alla fall haft det bra på Åsa. Skönt det. Jag tyckte hon såg lite större ut, vuxnare liksom, men det var kanske bara inbillning...