Bilder från Indien

Det var en fantastisk resa inser jag, min hjärna håller fortfarande på och bearbetar intryck. Här är några bilder. Svårt att välja ut bara några, men det här är ett försök i alla fall... (Det blir ett gäng ändå...)

 

Jobbat i två dagar

Det har gått bra, det var riktigt roligt att träffa alla. Det verkar som om de är glada att se mig också. Skönt det. Alternativet vore ju så mycket sämre.

Jag är nog nästan ikapp rent sömnmässigt nu, men jag blir fortfarande trött vid fel tillfällen. Jetlag är inte att leka med, inte för en femtiotvååring.

Hemma på soffan igen

24 timmar efter påbörjad hemfärd från New Delhi har jag landat i soffan på Fylstagatan. Det är aldrig roligt att åka hem. Då har man liksom gjort sitt vad gäller transporter för en stund. Man har inget att se fram mot heller...

Men jag måste faktiskt säga att den här resan var värd hela hemresan. Jag är så full av intryck att det kommer att ta mig flera veckor att smälta allt. Människorna, hela miljarden, som en levande myllrande organism, allt det vackra, allt det fula, det stora armodet, gatuljuden, stoltheten över historien, tillkortakommandena i nutiden, naturen, djuren, maten, färgerna, dofterna. Stanken.

Indien rekommenderas varmt för den som kanske vill ha lite mer än sol och bad på sin semester. Men man får vara beredd på att livet ser lite annorlunda ut än här hemma.

Nu går jag och sover. Länge. I morgon eller i övermorgon ska jag vittja systemkameran.

Jodå, vi fick se en tiger

En stor hane. Det var så mäktigt. Vi, det var Tuva och jag det. Agnes låg på rummet, jättedålig. Bägge dagarna. Som tur var är hon bättre nu.

Ja det var en stor upplevelse. Läppbjörnen var också fantastisk. En riktig "Baloo".

Långfärd idag, vi har varit i Fatipuhr Sikri och sett spökpalatset och nu är vi i Agra. Taj Mahal i soluppgång i morgon bitti.

Innehållsrik dag i Jaipur

Tidig avfärd mot Amber fort, ett fantastiskt gammalt Maharadjapalats utanför Jaipur. Vi red elefant upp till fortet. Det var nice, men det var däremot inte de försäljare som kastade sig över oss i kön till elefanterna. Indiens värsta, sa en del...

Fina vyer och ett läckert palats i alla fall.

Så åkte vi till en matt- och tygfabrik. Tuva hittade sig en saree och jag köpte mig ett par fina saronger. Agnes den stackaren fick däremot åka hem, för febern hade snarare gått upp än ned. Jobbigt för henne. Men inte så mycket att göra tror jag. Hon mår ju inte illa eller nåt.

Matlagning hemma hos familj efter det, mycket trevligt och gott. Fick prova lite indiskt vin också. Inte alls så tokigt.

Därefter Jantar Mantar-observatoriet och city palace. Sen var vi helt slut kan jag säga.

I morgon kör vi mot Ranthambore national park. Vi hoppas på tiger!

Från Delhi till Jaipur

Körde vi idag. 27 mil tror jag, men det tog drygt sex timmar. Det var en och annan ko på vägen. Och en miljon bilar och tuktuker och motorcyklar och lastbilar om vartannat. Jag var skiträdd ibland. Men vår chaufför är fantastisk och allt gick bra.

Såg en massa pilgrimer efter vägen, och processioner till Krishnas ära. Något är på gång som kallas "the festival of light". Man kastar färg på varandra, bland mycket annat. :)

Lunch på hotellet och sedan iväg till biograf för en Bollywoodfilm. Cool upplevelse. På Hindi. Folk jublade när skurkarna mördades på de mest blodiga vis. Och så sjöng man lite emellanåt. Tuktuker hem sedan. Hej vad det går. :)

Både Agnes och jag blev fotograferade. Vitingar är exotiska här. Stackars Agnes har förresten haft lite feber idag. Hoppas det ger sig snabbt.

Vi har ett riktigt lyxigt hotell, men Agnes och Tuva hade ångest för den genomskinligt glasiga toaletten/badrummet...

Bäst att sova nu. Tidig morgon i morgon igen...

Den rickshawresangick inte av för hackor...

för jädrar i min lilla låda vilka trånga gränder. Och vilken vansinnig trafik. Det var läbbigt, men också otroligt intressant och roligt. Min kärra fick dessutom punka mitt i
resan...

På plats i New Delhi

Och första dagen avklarad. Den blev innehållsrik och lång eftersom vi åkte på sightseeing direkt efter ankomst,  Qutabminareten - coolt ställe... Indisk frukost sedan, masala dosa och the och sedan vidare till ett Sikhtempel. Hotel Vasant Continental var fräscht och inbjudande sedan och det blev en och en halv timmas sömn innan vi skulle åka på stor galabollywoodshow på "Kingdom of dreams". Mycket dramatiskt, mycket dans, mycket volym, mycket indiskt. :)

Kvällsmat på restaurang sedan, kycklinggryta  med gott naanbröd till.

Klockan är tjugo i ett här och tjejerna har gått in till sig och lagt sig. Jag ska snart göra sammalunda, för jag är alldeles mosig i huvudet.

I morgon blir det rickshaw i gamla stan. Bland mycket annat,

Så långt allt väl

Det blev en liten märklig omväg till Göteborg, över Kristinehamn, men det gick ju bra det också. Vi sover på ett trevligt hotell. Grand hotel opera precis vid centralen. Käkade jättegod mat på lez chez amis. Somnade sedan nästan till påspåretfinalen. Nu är det dags att nanna kudde innan"stora" resdagen i morgon.

Då är vi snart på väg...

Tjugo i elva ska jag hämta upp barnen. Sen drar vi mot Göteborg och New Delhi. Jag hoppas och tror att allt ska gå bra. Istanbuls flygplats fick tydligen stänga på grund av snöstorm igår, men vi åker ju inte förrän i morgon så då är den förhoppningsvis borta,

Nu är det nära

Idag kom hotellvouchern och biljetterna till Göteborg. Jag har tvättat massor och i morgon får jag väl börja packa lite smått. Å vad härligt det ska bli. Att resa är att leva.

Nå, en del att fixa på jobbet onsdag-torsdag. Allt inte jätteroligt, tyvärr, men så är det ju.

Linda klippte ett kilo hår av mig idag. Skönt. Hon kom fast hon var risig. Hon är så snäll, min goda vän.

Nämen det här går inte...

Jag blir aggressiv av att titta på Mellon. Måste sluta med det. Men det är ju så DÅLIGT. Mariette var den enda som klarade sig från kvällen med någon slags värdighet i behåll.

Slipper ju ett par deltävlingar i alla fall, för inte direktsänder de väl i Indien?

Nu är det sex minuter kvar till det är ett år sedan jag lämnade Kumla Kommun

Det skulle man kunna säga mycket om. Jag tänker inte göra det. Inte mer än att det påverkat min mentala och psykiska hälsa 100% till det bättre. Thank you God.

Jag är sugen på att komma iväg nu.

Det är säkert därför jag suttit och botaniserat bland gamla resebilder. Köpte Photoshop touch-appen till paddan och började mickla lite. Gjorde mig sedan en resebildstumblr. Eller började i alla fall. Vill du kika kan du göra det här:

Pictures from my travelling life

Snor-snorig...

Härliga tider, strålande tider. Nästäppa i kvadrat. Men det är bara att bita ihop.

Hade medarbetarsamtal med chefen idag. Det har ju snart gått ett år sedan jag började i Örebro kommun. Det kändes bra.

Vaknade före sju

Kändes inte alls bra. Jag hade ju varit uppe länge. Men så blir det när prostatan gör sig påmind... Jag är inte tjugofem längre.

Vi kollade färdigt på Gandhi på förmiddagen, så nu har Agnes och Tuva någon slags bakgrund till Indiens moderna historia. Fortfarande en sevärd film. Fast lång.

Vi lagade biff med potatisklyftor och Jensens favoritsås till middag. Gott. Inte magiskt, men gott.

Kumla-Arboga sedan, tre poäng till Kumla och fortfarande chans till playoffspel. Två matcher kvar i serien och om vi vinner bägge så...

På kvällen käkade vi våfflor. Riktigt goda sådana, hemkörd smet. Det var längesen..

Gottigott på Khana Khazana

Det var det verkligen. Riktigt fint Indiskt käk. Vi var där med Johan, Katarina och Olof. Hur bra som helst. Och prisvärt.

Sen åkte vi hem och såg Mellon på SVT-play på Appleteven. Vilken musikalisk katastrof. Förskräckligt. Lägg ner!

Bara två veckor kvar nu

Jag har inte resfeber. Det får jag inte längre. Men det är en behaglig känsla att tänka på att vi snart är någon helt annanstans än här. I en annan del av världen, som Freda sjöng för länge sen.

Agnes och Tuva stannade hos sin mor ikväll, de var visst på Indigo och käkade. Själv har jag kollat På spåret som var lite för svårt för mig idag. I morgon ska vi åka till Khana Khazana med Johan och Katarina. Det ser jag fram emot.

Idag var det semikolonets dag. Och igår kunde man fira internationella Nutelladagen. Jag tror jag föredrar semikolonet. Tuva skulle nog lägga sin röst på Nutellan.

60-årsmiddag med Maud på Makeriet i går kväll

Trevligt, gott (i alla fall mitt) och faktiskt dyrt. Ska man ta 350 spänn för en köttbit så tycker jag i alla fall att det ska vara så varmt i lokalen att gästerna slipper sitta med filtar. Jaja. Jag hade råd med det. Och nu har vi prövat det. Men nog finns det alternativ...

Nu har jag skottat fram de förbannade j-vla soptunnorna ur snöhelv-tet.

Jag brukar undvika svärorden. Men det här vädret är så onödigt. Det är ju inte ens sportlov, så de små barnen äppelkindade kan rasa omkring i pulkabackarna. Det här vädret är bara till för att pröva oss, för att vi ska frysa, ramla, slå i svanskotorna, få ont i ryggarna av skottningen. Det är bara en prövning. Finns Gud? I Afrika finns det parasiter som lägger ägg i bebisars ögon och sedan äter sig ut. I Norden har vi SNÖ!

Det snöar och snöar

Men jag bryr mig inte för jag har ett varmt hus och en bra film och kaffet puttrar i bryggaren. Unbroken ska jag titta på. I alla fall tror jag den är bra. Får återkomma med rescension.

I morse var det bara skönt att åka till jobbet. Tänk att kunna gå in från parkeringen utan att vara kallsvettig av ont efteråt. Jag tror inte man fattar riktigt om man inte varit där...

Snacka om att känna sig insnöad...

Det vräkte ner snö, hela natten och halva dan. Jag är inte förtjust i snö, men det har väl de flesta redan begripit. Som tur är åker vi till värmen om några veckor. Det ska bli så skönt.

Kollade lite Indienfilmer på Youtube i dag. Delhis basarer, Agra. Det finns att se fram mot.

Skottade ut bilen i kväll, skönt att slippa göra det i morgon bitti.

Cortisonet biter bra, det gör redan mycket mindre ont. På tre dagar. Smått otroligt.

Mysig lördag

Vaknade till vid halvnio, reste mig upp utan större smärtor och käkade lite frukost innan jag körde in Tuva till Örebro för stråkrepetition och konsert. Någon slags samarbete mellan länets kulturskolor skulle bli en konsert i Nikolaikyrkan på eftermiddagen.

Hem igen i snöyran. Hittade Agnes vaken och tog en fika med henne. Duschade. Så åkte vi till Ica Maxi och köpte en ny stekpanna till min mamma. Lämnade den och pratade lite.

In till Örebro igen. Riktigt trevlig konsert i fullsatt kyrka. Passerade Rusta på vägen hem så Agnes fick köpa sig en ny resväska, ett turkost schabrak som kommer att synas fint i mängden när vi kommer till Delhi.

Höjdarmat på kvällen sedan, tyckte vi alla tre. Stekt fläsk med löksås. Drygt åtta hekto fläsk tryckte vi i oss på tre. Tror sjutton att jag fick halsbränna sedan. :)

Avslutade kvällen med Lasse Hallströms "The hundred foot journey".  En trevlig film med Helen Mirren och lite indisk touch. Tre och en halv Michelinstjärna fick den av mig. En feelgoodare. :)

Nu är det bara tre veckor kvar

Till vi ska åka till Indien. Jag längtar, om än med någon släng av ångest mitt i alltihop. Jag har ju haft så svårt att gå. Så ont. Har såklart funderat på hur det ska gå. Man måste ju kunna förflytta sig i främmande land.

Det ordnar sig. Fick mitt samtal med läkaren idag. Sa som det var. "Jag måste kunna ta mig till Taj Mahal".

"Har aldrig varit där" sa han, men jag har ju sett bilder och det verkar vara en bit att gå. Men det där ska vi fixa".

Fick mig en dubbel cortisonkur. Det är säkert bara inbillning men jag tycker redan det gör mindre ont.

I övrigt var värdena bra. Bra lever- och njurvärden. Bra kolesterol. Bra blodvärden. Lite förhöjd sänka men inget att bråka om. "Nästan oförskämt bra", sa doktorn.

Det kändes gott att höra. Det finns hopp. Indien, here we come. :)

Regnet det bara öser ner...

...och jag går på gatorna
och nästan slår ihjäl mig
na-na-na-na-na-na...

För att göra en parafras på den gamla goa låten...

Idag var det livsfarligt ute. LIVSFARLIGT! Men jag klarade mig. Det är så jäkla svårt att halka runt med ond fot. Och då blir jag rädd. Och i det här vädret hjälper varken broddar eller snöskor tror jag.

En "snabb" helg

Den sade liksom bara svisch... Fredagkväll, på spåret, tacos. Lördag, chicken ala King, supergott. Idag en fika på Sveas med Linda. Sen blev det kväller snabbt. 

Började titta på Interstellar, men har bara fått tag i en otextad kopia. Det brukar ju gå bra, men när det är science fiction och maskhål in i andra dimensioner kändes det svårt. Väntar med att se färdigt den. Agnes och jag såg All Good things i stället. Den var textad, men svår att hänga med i ändå. Inte särskilt bra, trots Kirsten Dunst,

Begravningar

är inte ett dugg roliga, men ibland måste man gå och ibland vill man gå i alla fall. Den jag var på i fredags var väl både och kan jag tänka. Det kändes i alla fall bra att ha varit där, efteråt.

Att man kan bli så förtvivlad att man inte orkar leva längre.

Hjälp jag har blivit överfallen

...av snö... Det var väl ändå helt onödigt? Nu får man frysa, skotta, skrapa is, vara rädd på vägen. Bort snö, säger jag bara!

Biokväll

på gång. Johan och Katarina har bjudit med mig på "The imitation game". Berättelsen om Alan Thurings liv och död. Spännande. Efteråt blir det mat på Khana Khazana. Indiskt. Gott.

Två bra dagar i Vadstena

Bra diskussioner, trevlig miljö, god mat. Allt var okej, om man nu bara glömmer att jag hade svinont i vristen i två dagar. Inte bra att få stå ute i kylan en timme på morgonen och vänta på buss. Idag är det lördag och jag har ont än.

 

På väg till Vadstena

alla skolledare i Örebro ska dit och prata ledningsorganisation i två dagar. Det började inte så bra. 100 personer får inte plats i en buss. Men trekvart sena rullade vi iväg.

Då har vi tyckt till om och analyserat Modianos "Lilla smycket"

Kul att äntligen komma igång med manligt bokprat, fast boken i sanningens namn var "sådär". Det blir bättre nästa gång, då tar vi Lundell.

Tomas hade gjort god paj också. Najs.

Vilket roligt ord förresten

Frakturkaos... Jag kunde knappt inte själv se vad jag skrivit...

Frakturkaos på USÖ

Står det på Allehandas hemsida. Det kan jag förstå, för någon värre halka har jag aldrig varit med om, vad jag kan minnas i alla fall. Det är fullkomligt livsfarligt ute. Och jag vill inte bryta benet innan Indienresan.

52-åringen

Det låter nästan lite kriminellt, men det är alltså min nya identitet. Bara att rätta in sig i ledet, kamma de grå håren och försöka leva lycklig. Det borde inte vara så förbaskat svårt. Jag ska försöka i alla fall.

Tuva och Agnes gav mig fin frukost i morse. Hempressad blodapelsinjuice, äggmacka, kaffe.

Presenter fick jag också. Badankor! Kläder, ett duschdraperi med ankor på.

Vi käkade pizza och så kom mina föräldrar hit och fikade. Det gick ju bra. Budapesttårta hade tjejerna bakat. Det blev tabberas. Min pappa måste varit hungrig.

Dessutom var Anders och Linda här och käkade lammfile i fredags. Det var så trevligt. Och gott. Det tyckte vi allihop.

Bevara Blodapelsinen

Jag är inte konservativ. Jag förstår fuller väl varför chokladbollar heter chokladbollar. Jag är helt med på att Pippis pappa är kung och ingenting annat. Men nu är jag upprörd.

Något "Smarto" (???) Har kommit på att begreppet Blodapelsin inte är okej längre. Röd apelsin ska frukten heta. Hur dumt är inte det? Denna läckra lilla välsmakande söta citrusfrukt kan väl få behålla sitt namn? Det kan väl inte kränka den minsta lilla vampyr? Inte skrämma någon minderårig heller!

Om det trots allt nu är så att barn kan bli rädda för blodapelsiner så tycker jag vi kan införa åldersgräns på dem istället. 15 år kan vara lämpligt. Då får man se skräckfilm på bio och köra moped. Man får också ha sex. Man får köpa energidryck i vissa butiker. Då tycker jag också att man är mogen att förstå att en Blodapelsin är en Blodapelsin och inte någon fjompig Röd apelsin.

Den är för övrigt inte röd. Den är orange. Det är bara fruktköttet som skiftar i rött.

Om du håller med mig så skriv "Bevara Blodapelsinen" i kommentarsfältet.

Arga hälsningar

"Upprörd citrusentusiast"

Skattebetalare dessutom. Och pappa!

Hou-ah!

Jag är vaken. Det har snöat. Dags att åka till jobbet. Det ska nog bli jättebra.

Lars Lerin - min sanning...

Vilket fint program. Vilken fin människa. Vilket människoöde. Ibland är SVT väldigt bra.

Upp som en sol, ned som en pannkaka

Så kan man sammanfatta den svenska insatsen i semifinalen i juniorvm. Eller, det var nog mest pannkaka hela tiden. Ryssarna var bättre i allt. Svenskarna åkte omkring och ramlade. Vi fick i alla fall höra världens vackraste nationalsång. Alltid något.

Agnes och Tuva återvände till fadershuset. Emanuel kom också. Det var ju trevligt.

Snart slut på ledigheten. Kommer nog att ha börjajobbaångest på tisdag kväll. Men det får jag ta då.

Är det möjligt att komma tillbaka till den gamla ordningen?

Skriva lite oftare helt enkelt? Prioritera blogg framför FB?

Kanske. Borde inte vara så svårt. Vi får se.

I dag skulle jag ha haft Anders och Linda på besök. Av det blev intet. Anders var magsjuk. Det kändes trist eftersom jag längtat efter lite vuxensällskap, men vad ska man göra? Försöka igen på fredag. :) då är han nog frisk igen.

Det här med att vara 52 år (mycket snart) och leva ensam... För det mesta går det bra. Jag är nog lite av en enstöring. Jag tycker om att gå och skrota och prata med katterna. Ungarna är här varannan vecka. Men det är klart att jag känner mig ensam ibland. Jag får inga inbjudningar längre. Vill jag ha sällskap så är det jag som måste fixa det. Och det är väl okej. Antar jag.

Det gick vägen

Nu är jag nöjd. Ryssland i semi kan gå hur som helst, men Finnarna är besegrade!

23:00 fredag

Kvartsfinal JVM. Sverige-Finland. 4-3 till Sverige med 12 minuter kvar. Det är oliiiidligt spännande. Nu åker väl en svensk ut också.

1/1 - rent hus, nytt år, nya möjligheter - eller en stilla fortsättning på vardagslunken...

Gott nytt år kära läsare. Jag tror inte världen kommer att förändras särskilt mycket bara för att vi vänt blad i vår kalender, men det kan ändå vara skönt att göra delbokslut ibland. 2014 var ett mycket bättre år för mig än 2013. De kroppsliga krämporna möjligtvis undantagna.

Byta jobb blev en friskfaktor. Att komma utomlands ett par gånger en annan. Det var en lång het sommar. Jag har två fina barn som jag spenderat mycket tid med. Jag har musicerat lite grann i alla fall. Lärt känna lite nya människor. Det var ett okej år.