Fotbollscup i tusen timmar, dyngförkyld...

Tuva och jag har varit på fotbollscup i Sköllersta. Samling 07.15, hemma 16.30, svinkallt ute, ett par timmars väntan mellan de 2 x 12 minuter långa matcherna. Men seriöst, hur roligt är det? För någon? Jag har aldrig frusit så mycket i hela mitt liv. Klart jag ville att flickorna skulle gå så långt som möjligt, men inte grät jag när de åkte ut i semifinalen mot Hallsberg. Det får ju liksom vara någon måtta...