Hur kul är det på en skala? Inte särskilt om jag ska vara ärlig. Men när Tuva sjöng i Skogstorpskören ville jag förstås ändå vara där. Tre låtar sjöng de - med emfas - och de var jätteduktiga. Min egen dotter varken hörde eller såg jag, men jag vill ändå gärna tro att hon tillhörde spetstrupperna.
Jag fick också nöjet att beskåda Cumvoxkören som i vanlig ordning bara hördes fläckvis, beroende på var de stod i förhållande till mickarna. Mats Hellgren (M) höll vårtal, detta nästan omöjliga uppdrag, hurusom man pratar på i fem-tio minuter om i princip ingenting. Med detta tycker jag emellertid han lyckades bra. Grottmänniskotemat var välfunnet. Lägg sedan till detta Sveriges antagligen minst karismatiske konferencier i form av Baldergatans egen Kulturnämndsordförande Björn "jag läser alltid innantill" E så kanske ni förstår att tillställningen var en fullständig succé. Typ not. Men jag var i alla fall där. Träffade Tunström och familjen Hyttnäs också. Det var trevligt.
3 kommentarer:
Trevligt att se dej också! Nu väntar jag med spänning på rapport om hur bra han var... Bengt Berg alltså!
Ja, visst är det märkligt. Vart år går man dit och undrar varför. Det är väl som att pillra på sårskorpor, man gör det fast man inte borde.
Aha det var han jag förväntas ersätta nästa år;))) Fick en sådan uppmaning av före detta kollega från Hagaskolan. Vederbörande tyckte jag borde ta över som konferencier eftersom jag ju är lite kulturell. Nåja det är ju i så fall lätt som en plätt för sämre kan man inte göra´t. Jag gillade också talet om grottmänniskor klart godkänt.
Skicka en kommentar