Det var det ju egentligen, eftersom vi firade både Bertil och Peter M samtidigt. Platsen var Multek, stämningen var hög, allt var så bra ordnat och jag gick hem i vettig tid, vilket jag både uppskattade och tackade min lyckliga stjärna för när jag vaknade i morse. Det blir liksom inte bättre framåt natten - det har jag lärt mig med tiden och genom dyrköpta erfarenheter.
Nå. Må de leva i hundra år var. Minst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar