Nu har vi gjort det!

Kära dagbok... Jag har inte hunnit skriva på ett par dagar eftersom helgen gått i musicerandets tecken. Jag hämtade Johan i Askersund på fredagseftermiddagen och så körde vi till Kumla station för att plocka upp huvudstadsbon hr Olsson. Därefter vidtog ett dygn (mer eller mindre) av pratande och spelande. Tänk så många bra låtar det fanns som vi nästan kom ihåg, tänk så många bra låtar det fanns som vi inte alls kom ihåg...

Nå, metodiskt och envist betade vi oss igenom den gemensamma låtskatten och när lördagskvällen kom hade vi fyllt en pärm med sånger, 20 sisådär, som vi trodde vi skulle kunna leverera inför publik.

Kraxkompaniets kyrka var fullsatt och det kändes riktigt roligt att äntra scenen. Många låtar gjorde vi riktigt bra, någon rent genialiskt, en del av dem var väl så där ringrostiga som vi anat att de skulle vara men det funkade och både arrangörer och publik var nöjda. Vi också, tror jag.

Lasse Litzén från kumlanytt.se var där och filmade och Åsa Johansson från NA satt i publiken. Bilden ovan har hon tagit.

Vi har känt varann så länge, tänk att det är trettio år sedan vi började spela tillsammans i år. Nu måste vi ses och lira lite oftare, det känns som om vi har börjat på nytt igen. Först med hockeylåten och sedan så här, på scenen.

Janne var nog firrigast, jag tror att han var den av oss som haft längst scenfrånvaro, men han skötte sig med den äran. Johan var lika stadig som alltid i sitt basspelande. Jag gjorde så gott jag kunde och om man bortser från prostitutionsspelandet av "Sommaren är kort" där jag alldeles kom av mig och glömde både text och ackord så klarade jag mig ändå hyfsat.

Vi fick många goda kommentarer efteråt och det var till och med en kvinna som sprang efter oss på parkeringen för att tala om hur bra hon tyckt att det varit. Det värmde såklart!

Kvart över fem i morse gick vi och lade oss, trötta och glada. Nu gäller det bara att vila sig i form inför morgondagens jobb.