Nu har jag precis sett det sista avsnittet och jag måste säga att det var välinvesterade pengar. Vilken briljant tv-serie det var, jag hade faktiskt glömt bort många av de fantastiska karaktärerna, många av de helsjuka sidohandlingarna, många av de roligaste passagerna och replikerna. David Lynch skapade ett mästerverk där i den skälvande början av nittiotalet. Och inte går han av för hackor som skådespelare heller. Hans inhopp som döv FBI-boss är hur bra som helst. Jag kommer ihåg den som "läskig" men så kändes det inte nu, snarare som en underbar skröna med massor av substans under ytan.
4 kommentarer:
Jag vågade inte titta utan att ha dragit ned persiennerna innan... Trodde av nån anledning att "Bob" skulle stå utanför på balkongen och titta in. Vem Bob var minns jag inte längre! Fanns han?
Bob fanns apsilut! Eller vilket han nu gjorde... Han kanske bara var en symbolgestaltning av den rena ondskan. Men läbbig var han i alla fall. Mer då än nu emellertid.
Bra att veta att jag inte drömt om otäcka Bob... Vill se om det hela nån gång. Då vet jag ju vem som har boxen! ;)
Bara att säga till om du vill låna!
Skicka en kommentar