Det är spindelkontaminerat och därför värdelöst, men ändå...
Morgonens trauma fångat på bild. Vi skrek i kapp på Fylstagatan. Jag vågade inte ens gå in och titta i badrummet när Tuva började skrika utan sympatiskrek i stället... Vi stängde badrumsdörren med silvertejp och åkte till jobb och skola och så öppnades den inte innan Johan kom hit nu i kväll. Johan är en hjälte. En Gud. Han tog kort på monstret och visade mig så jag kunde förstå hur stort det var och sen gjorde han spindelmos som numera är bortspolat och försvunnet. Lugnet är någorlunda återställt - till nästa gång. Den var vidrig!
5 kommentarer:
Ryyysligt värre!!
Värre Rysligt!
Silvertejp, ja, jösses.
Hahahaha förlåt Håkan... jag har ju lovat att du får ringa.... Tur du har den där Johan. Man kan tydligen använda silvertejp till mer än att laga Fordar ;))
Skratta ni bara, modiga människor, jag står för min rädsla... Och nästa gång ringer jag, Susanne!
Skicka en kommentar