Vi såg remaken för ett par veckor sedan, den var väl helt okej som ungdomsfilm antar jag...
Agnes vill nuförtiden alltid veta hur gamla filmer är innan hon ser dem - i alla fall om det är jag som föreslår något vi ska titta på. Jag tror att det har något att göra med att jag var överentusiastisk när det gällde "Macahan", denna kultwestern som vid tredje omtittningen även för mig förlorat sin tjusning...
Detta till trots är några av hennes absoluta favoritfilmer gjorda innan hon föddes. "Titanic" kom sommaren innan hon kom till världen, "Tillbaka till framtiden-trilogin" älskar hon också, trots att den sista spelades in 1990. "Dansar med vargar" och "Waterworld" var också helt okej. (1990 och 1995.)
I kväll blev det upp till bevis, efter lammkotletterna och Do-bi-do (som inte var särskilt kul) hamnade vi i "Karate kid-orginalet", från 1984.
Agnes slocknade vid tio-tiden. Hon får kolla färdigt i morgon, innan vi ska in till Örebro och hylla Kung Mikael Wiehe eller vadhannuhettebernadette.
Själv såg jag färdigt filmen (för fjärde gången i livet eller så) och grät flera gånger. Det är ingen prestation i det här fallet, kanske mer ett bevis på svaga nerver, men det är ändå en klassisk "underdoghistoria" och den är faktiskt riktigt bra gjord. Frågar du mig så säger jag att orginalet är en klar 8-poängare i karate. Remaken är (max) en femma. (Orange bälte eller så.)
Mr Miyagi är så cool, mindful, jag skulle vilja ha honom som Sensei i både Bonsai, Buddhism, Yoga, "how to get a girl" och Karate. Jag får väl överleva trots hans absence.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar