Härlig idrottsdag vid Kumlaby sportfält idag.

Det måste ha varit ett av de större evenemang som anordnats i Kumla genom tiderna. 22 föreningar, minst, alla skolbarn i skolåren 3-5, de äldre får sin dag i morgon. Häftigt att gå runt och kika och fint väder blev det också. Duktiga kollegor har planerat upp alltihop och förtjänar credit för det, men idrottsrörelsen ska också ha ett erkännande.

Fick igång den gamla sånganläggningen...

...den som hämtades från Baldergatan.

Coolt att saker ännu funkar efter att ha stått i vinterkalla och sommarvarma förråd i sex år eller så. (Och dessutom förutom det har ytterligare närmare 20 år på nacken.)

Nu är det inte mycket som fattas innan man kan börja tala om en fullvärdig spelhåla i Håkans källare. Här finns; sjunganläggningen då, ett par elgitarrer, en bas, elfiol, keyboard, cajun drum och congas och lita andra rytminstrument, akustiska gitarrer i massor, ett par ukulelear, några mandoliner. Tin whistles, munspel förstås. Att önska vore ett riktigt trumset, men jag är så jäkla dålig på trummor att jag inte vet vad jag ska kunna köpa. Sen kanske inspirationen inte infinner sig när jag inte tror att jag själv kan spela. Nå, får vi i ordning på stora källarrummet så kommer det nog ett trumset också. Man kan göra fynd på blocket. Ungarna tycker i alla fall att det är kul att kunna gå ner och köra lite. Jag också, får jag väl tillstå. Jag har faktiskt ett par nya låtar på gång. Det var länge sen sist.

Dagens radio...

Så var det dags igen, jag hade så mycket att berätta men hann inte ens hälften, jag var väl ivrig förstås, det kändes längesen. Du kan lyssna här. Inslaget börjar efter 22 minuter sisådär.

Den här månaden gick gräsligt fort, i morgon kvar visserligen, men snart är det september.

Och när det snart är september är det snart jul. Huvvaligen. Nu vill jag inte på något sätt låta onödigt pessimistisk, men jag längtar inte på något sätt till en vinter som den förra. Vi får väl hoppas på lite brittsommar.

I morgon är det i alla fall höstpremiär på radiopratandet. Det ska bli trevligt.

Trodde jag skulle få sällskap till ishockeymatchen,

men bägge döttrarna ballade ur. Agnes skulle på bio och Tuva hade ingen lust. Nå, jag får väl gå själv, finns väl alltid någon att prata med i hallen... Arboga ska besegras idag.

Agnes ringde och var utelåst från Baldergatan.

Eller hade tappat nyckeln i förrådet för att vara lite mer exakt. Detta blev starten på en förrådsstädning och nu sitter jag här med en bil fylld av "musikaliska prylar", allt ifrån mikrofoner, stativ och en gammal synt (ska bli kul att plocka upp) till affischer och refuseringsbrev från den tid det begav sig. Per Gessle och jag har uppenbarligen fått samma standardsvar från Anders Burman. Om nu det ska vara någonting värt. PG har ju sålt en och annan platta sen dess... Jag har å andra sidan utfört en massa arbete till barns fromma. Så det så.

I vilket fall som helst, nu fattas det bara ett trumset, sen kan det jammas loss ordentligt här i källaren.

Lätt frusen kommer jag hem efter säsongens första hockeymatch.

Lite varm i hjärtat i alla fall. 3-1 mot Skövde som ju av de flesta tippas som ett absolut topplag i vår serie. Såg riktigt bra ut tyckte jag, piggare än på länge. Jag tyckte Bodin var riktigt bra, tror han kan tillföra en del stabilitet i laget, Lundgren och Lindgren gillade jag också. Härliga tider! Nu hoppar jag i badet och värmer upp fötter och stjärtmuskulatur.

I dag har jag blivit riktigt upprumpad.

Man kan nog till och med säga att jag fått stjärten bearbetad röd och blå.

Dra nu inga förhastade slutsatser snälla. Jag har haft konstiga domningar från rumpan och ända ner i fötterna under en tid, fick för mig att jag hade ådragit mig ett diskbråck eller något annat (ännu obehagligare) tillstånd. (MS, ALS, KPA...)

Pratade med P & F och berättade om problematiken. "Det låter som om du har problem med ischiasmuskeln, det är säkert någon nerv som hamnat i kläm, har du ringt Erika?"

Erika är massör, en jäkligt duktig sådan, hon har hjälpt mig förut när jag suttit snett och fått ryggskott.

"Erika kan väl inte bota ALS. Ni får ärva min skivsamling..."

"Men du kan väl höra med henne i alla fall?"

Bara att krypa till korset. Jag ringde Erika och fick en akut-tid för besök. Jag tog det som en man sade hon, skrek inte mer än absolut nödvändigt, men det gjorde (fläckvis) ohyggligt ont (och gott). 45 minuters knådning av sätesmuskler på bägge sidor gör attt jag i kväll känner mig a: mörbultad, b: blåslagen och c: förlöst.

Stjärtpartiet har definitivt ändrat spänningsläge och jag vågar tro på en framtid igen.

Råden jag fick gjorde att jag kände mig antingen väldigt liten eller också fullkomligt uråldrig. Inte gå utan strumpor, inga shorts vid minusgrader, ingen plånbok i bakfickan, inte bli kall om baken. Jag köper det rakt av. Har man blivit helbrägdagjord på det här sättet så ska man inte utmana ödet.

En riktig duvning i AMF och andra pensionsbolag var vad jag fick gå igenom på Conventum...

Associationsövningar, vilken bil är AMF, om AMF vore en människa vilken typ vore H-n då? Klipp ut tre bilder du associerar med AMF o.s.v. Jag är inte jättekunnig i pensionsbranschen, men jag gjorde så gott jag kunde. Nu är jag tillbaka, trött i huvudet, mätt på macka och kaffe och 500:- rikare. Det var det definitivt värt. Jag kände mig som Peggy Olsen i "Mad men", eller Don Draper kanske...

Inbjuden till Conventum på "Fokussamtal" ikväll...

Låter ju högtidligt, men det är inget annat än en marknadsföringsundersökning om reklam om jag förstått det rätt. Nå, för kaffe och smörgås och 500:- kan det väl gå att leva med.

Vi tänkte oss en mysig invigning av sjöparks-spektaklet,

men det visade sig att man skapat en höna av en fjäder, dragit ut ett program som skulle fungerat för en timme max till tre timmar. Kunde inte fasen sitta där och vänta på eldshow i fullt dagsljus. Nej det blev inte så bra. Parken kändes inte riktigt invigningsklar heller, den var förunderligt, ja, kal...

Är det fyndigt att säga att x antal miljoner "kastats i sjön"?

Några bilder från gårdagens festivitet.

Jeremias session band, Malla, Ola Joyce, Nikola och så 2 riktigt rojalistiska bilder.

Karate kid 2010 versus Karate kid 1984...

Vi såg remaken för ett par veckor sedan, den var väl helt okej som ungdomsfilm antar jag...

Agnes vill nuförtiden alltid veta hur gamla filmer är innan hon ser dem - i alla fall om det är jag som föreslår något vi ska titta på. Jag tror att det har något att göra med att jag var överentusiastisk när det gällde "Macahan", denna kultwestern som vid tredje omtittningen även för mig förlorat sin tjusning...

Detta till trots är några av hennes absoluta favoritfilmer gjorda innan hon föddes. "Titanic" kom sommaren innan hon kom till världen, "Tillbaka till framtiden-trilogin" älskar hon också, trots att den sista spelades in 1990. "Dansar med vargar" och "Waterworld" var också helt okej. (1990 och 1995.)

I kväll blev det upp till bevis, efter lammkotletterna och Do-bi-do (som inte var särskilt kul) hamnade vi i "Karate kid-orginalet", från 1984.

Agnes slocknade vid tio-tiden. Hon får kolla färdigt i morgon, innan vi ska in till Örebro och hylla Kung Mikael Wiehe eller vadhannuhettebernadette.

Själv såg jag färdigt filmen (för fjärde gången i livet eller så) och grät flera gånger. Det är ingen prestation i det här fallet, kanske mer ett bevis på svaga nerver, men det är ändå en klassisk "underdoghistoria" och den är faktiskt riktigt bra gjord. Frågar du mig så säger jag att orginalet är en klar 8-poängare i karate. Remaken är (max) en femma. (Orange bälte eller så.)

Mr Miyagi är så cool, mindful, jag skulle vilja ha honom som Sensei i både Bonsai, Buddhism, Yoga, "how to get a girl" och Karate. Jag får väl överleva trots hans absence.

Fredag klockan 18.00

Tuva ska på träningsläger med sin fotboll så Agnes och jag har huset för oss själva. Det innebär lammkotletter och potatisgratäng, vitlökssmör och så två avsnitt av True blood säsong 3. Alldeles lagom en fredagskväll.

I morgon ska vi däremot ansluta oss till de monarkistiska massorna och ta oss in till Örebro. Jag vill se Jeremias session band och Malla och fyrverkerierna förstås, men sen skulle jag ju vilja hinna med Mikael Wiehe på "folkfesten" också. Vi får se hur det blir.

Den smarrigaste potatissoppa jag ätit i hela mitt liv...

Jag skojar inte, Hasse hade fått till en riktigt god soppa, krämig och smakrik, med stora potatisbitar i, precis lagom kokta. Detta till skillnad från den simmiga slemmiga produkt man alltsom oftast undfägnats med i skolkök och på sämre restauranger. Mums.

Ett bra samtal om skolledares arbetsmiljö tyckte jag också vi hade. Det är svårt att vara chef och facklig många gånger, men vi måste nog börja ställa lite krav på vettiga arbetsvillkor om vi inte ska behöva närma oss den där icke eftersträvansvärda väggen allihop.

Ungarna är här och det känns jättebra, skönt att få rå om dem igen, det känns som om sommaren blev väldigt "allt eller inget".

Nyss uppstigen ur ett fotbad sitter jag här och skriver. Tänk att något så obetydligt kan vara så skönt.

Matias ringde från radion idag. Start tisdag 31/8 för min del. Ska också bli roligt. Tänk att så många människor faktiskt frågat om en återkomst till hösten. Gott för egot, men jag blir inte mallig. *L*

Onsdag och jag är hungrig.

Tur att Hasse bjuder på facklunch idag. Ska bli kul att få komma upp i högkvarteret också.

Piet Hein

Vid vårt besök i Bengtsfors kom Piet Hein på tal flera gånger under föreläsningen. Inte visste jag att han var ett mattesnille. I min värld var han humanist i första hand, allt jag kände till och visste var hans "gruker". Man lär sig något nytt varenda dag. Eller vissa dagar i alla fall.

"Lär av träden - gro i ro."

"Sköt om ditt liv, spill intet bort, spara ingen möda.
Vi lever så förbannat kort och är så länge döda."

"Förnuftet är en sällsynt vara. Den som har det, han bör spara."

Så var första skoldagen avklarad,

samling vid Stene skolas flaggstång i morse, många förväntansfulla och glada barn och pedagoger, många föräldrar, högtidlig flagghissning och kort anförande av mig själv. Föredömligt kort tycker jag nästan. Så sjöng vi nationalsången och sedan var det bara att tuta och köra. Det var trevligt. Dessutom kom ju glassbilen till 09.40-rasten. Mums!

Tråkigare med beskedet om att gode kollegan Per lämnar jobbet på Vialundskolan. Vi har jobbat ihop i en massa år nu och jag tycker att han är en av de klokaste och kunnigaste kollegorna jag har. Vi borde inte behöva tappa honom.

Tråkväder... Tråk-väder... Trå-kväder. Svårt ord.

Kvavt och nästan regn, men inte riktigt, känns inte direkt uppmuntrande att bege sig ut i tycker jag. Synd, annars kunde jag ha tagit en tur till stugan med lite trädgårdsrens... Nå, det blir väl till at ge sig i kast med en bok eller ¨något annat "inomhusligt".

Borta bra men Bengtsfors bäst...

Jag blev i alla fall kär i hela Kommunen tack vare taxichauffören vi träffade. Vi åkte buss från Kumla i torsdags, men chauffören körde hem igen, för att komma tillbaks och hämta oss på fredagseftermiddagen.

Den lilla morgonpromenad vi tänkt oss - från hotellet till konferenslokalen - kändes inte alls trevlig när regnet hällde ner och blixtarna stod som spön i backen. Det var rätt många av oss som inte var med regnkläder och med tanke på att vi skulle sitta på föreläsning i sju timmar eller så (och ville ha någon behållning av den) fick jag ta ett snabbt beslut; "Ring taxi".

Taxin kom, taxin körde oss till mattesmedjan i tre omgångar, jag åkte med den sista eftersom jag tänkte lägga ut för kalaset. Vi pratade och skrattade under vår femminuterstransport.

"Det blir 300 kronor" sade chauffören när jag halade fram plånboken och tog fram Mastercardet. "Men jag tar ju inte kort dessvärre".

Hoppsan. Tar hon inte kort? Nå, vi är ju i Bengtsfors... "Men du, då får vi nog ta en sväng till banken så jag kan ta ut pengar..."

Hon tittade på mig, så sade hon "har du hundra kronor?"

"Jo men det räcker ju inte..."

"Du, jag tar hundra kronor så kan du bjuda dom andra på kaffe. Sten är ju alldeles underbar."

Vilken kvinna, vilken vänlighet, vilken egentligen alldeles omöjlig händelse i Sverige idag. Bengtsfors har Sveriges trevligaste och snällaste taxichaufför och Sveriges bästa och snällaste mattelärare i form av Sten Rydh. Bara så ni vet.

I-pod-inlägg från Bengtsfors.

Sitter på rummet och känner mig trött men mätt och belåten. Vi har haft en bra upptaktsdag i glada Bengtsfors. I morgon ska vi matematikutbildas. Det ser jag fram mot med skräckblandad förtjusning.

Kort rapport om inte mycket.

Jobb. Hem. Solen sken. Agnes kom cyklande. Vi åt och krattade löv. Sådan kan en tisdag i augusti te sig.

I går klippte barnen och jag häcken i strilande regn.

Inte så skönt eller kul, men nödvändigt. Vi samlade upp 4 säckar grenar på trottoaren och jag hade tänkt att ta insidesskräpet efter jobbet idag. Emellertid hällregnade det och jag stod inte ut med tanken på att känna mig lika blöt som igår. Nå, det ligger nog kvar till i morgon också.

Just hemkomna från en skogstur.

Nu ska vi laga biff med kantarellsås. Mumma det! Skörden blev inte vansinnigt stor, men över en liter i alla fall :-)

Gräset är klippt kan jag också meddela.

Jag lånade Bennys maskin. Den går på full gas hela tiden.

En på det hela taget ganska trevlig lördag.

Någon som springer

Bästa badbilden

Glass är gott

Vatten

Rött

Höga berget

Ett gott skratt

En kram

Vassa kanter

Agnes och jag vaknade sent, gick upp och åt frukost och såg att det inte direkt var något stugväder. Funderade på vad vi skulle göra och jag kläckte idén "fotosafari". 20 teman, tre timmar, Agnes och Hillevi mot Hedvig och Tuva i någon slags inte allt för blodig kamp. Det tyckte Agnes verkade roligt så hon ringde och kollade och alla nappade på idén. Vi åkte och hämtade de tre andra flickorna och så begav de sig ut. Jag är imponerad över kreativiteten måste jag säga. Ovan syns ett axplock fina bilder. Det kändes som alla var vinnare.

Åkte och hämtade mina kära barn,

fick sedan köra tillbaka Tuva till Baldergatan igen, då Hedvig ville ha en "sovaöverkompis". Ja ja, vi hann ju äta lite Tacos i alla fall. Agnes och jag såg sedan remaken på "Karate kid". Det var väl lagom hjärndöd fredagsunderhållning.

Mad men

har jag missat på tv, nu har jag köpt säsong 1 på DVD och det är precis hur bra som helst. Släktskapen med Sopranos märks tydligt. Rekommenderas varmt. 5 lucky strike av 5.

Vansinnesjakt efter tändstift

Gräsklippareländet fortsätter. Konsulterade min far, han hämtades upp med bil, beskådade gräsklipparen, skakade på huvudet och sade (med tyngden av all sin i fordom förvärvade gräsklipparkunskap); "prata med Benny". (Benny är min bästgranne, en fenomenal "mekkare", han kan allt som inte jag kan.)

Utan att tveka gick han därefter och väckte Benny från sin eftermiddagslur. Så fräck hade jag aldrig kunnat vara. Under tiden slet jag desperat i startsnöret - KAN SJÄLV!!! - och ryckte samtidigt loss "gasmojängen" från sin plats. Nej. Jag ryckte inte loss. Jag ryckte av gasmojängen. Jävla skitkvalitet.

Benny kom, Benny såg, Bennny svetsade. Så långt allt väl. Men inte fasen startade gräsklipparen för det. "Åk och köp ett nytt tändstift", sa Benny.

Jag for runt Kumla. Först till Shell. Där skrattade man bara åt mig. "Vi har inte tändstift, vi har bara mat..."

OKQ8 blev nästa stopp. "Vi har tyvärr inte fått in några gräsklippartändstift på hela sommaren, fast vi legat på flera gånger." Tjejen på OKQ8 var ändå schysst för hon sade "jag har ringt till Statoil för några kunders räkning nu i sommar. Dom har visst en sort, men jag vet inte om det är den du behöver. Men du kan ju alltid kolla där."

Hos Statoil trodde jag först att jag fått napp för när jag visade mitt utslitna tändstift sade killen i kassan; "jo men jag tror vi har såna". Sen försvann han och när han kom tillbaka med sitt lilla söta tändstiftspaket kändes det för ett ögonblick som om det klickade. Det visade sig dessvärre vara just fel storlek.

Desillusionerad och slokörad återvände jag mot hemmet, men så kom den Lidnerska knäppen till mig. Bilreservsdelsfirman nere vid Weidermans, kanske där...

Anlände dit 17.59. Visade mitt tändstift. Fick hjälp. Ett tändstift rikare (och 63 kronor fattigare) återvände jag till hemmet där Benny och Klippo väntade.

Medan jag (likt en hungrig voyueur) såg på, förde Benny försiktigt in tändstiftet i Klippos trånga fuktiga håla. (Det här känns nästan autoerotiskt. Finns det någon därute med en tändstiftsfetisch?)

Sen provdrog vi "ryckaresnöret". Vi slet så ända in i bombens. Gräsklipparen stod där, lika död och oengagerad som en sorgsen och bedrövad röd Klippohockeypuck.

"Det kan vara bränsletillförseln" sa Benny. "Jag måste få fundera lite".

"Ok", sa jag. "Vi bränner inte mer IQ på den här förskräckliga maskinen nu." Därefter gick jag in till mig och surade.

En stund senare kom Leif A och vi skulle egentligen diskutera behovet av elkontakter i sovalkoven i sommarstugan. "Det kan vara något med förgasaren", sade Leif, när gräsklipparen ändå kom på tal. "Jag får komma med kärran och hämta den om inte Benny får i ordning på den."

Nu känner jag mig lite lugnare. Två kompetenta män bryr sig om min gräsklippare. Två riktiga män. Jag vattnar blommor i kväll också. Det kan jag. När jag vattnat färdigt ska jag se på hela andra skivan av "The L word", säsong två. Jag funderar allvarligt på att börja definiera mig som en i princip lesbisk man. Är det queer eller? Å andra sidan, alla hatar väl apparater som inte funkar?

Min funkar, so far. Och om den skulle behöva service kallar jag varken in Leif eller Benny.

Jag får väl sälja det här jäkla huset...

Hopplöst att vara så fruktansvärt opraktisk, jag hatar det. Idag skulle jag göra ett trädgårdsryck, men av det blev intet. Gräsklipparen vägrade starta. Bensin fanns, olja med, jag ryckte i alla sladdar för att se att de funkade, tryckte på flödarknappen som man skulle, hade av tändstiftshatten och torkade av den ifall det kommit någon loppa. Hjälpte inte. Jag slet i snöret till jag fick ont i axeln och var genomsvett, sen sparkade jag på den dumma gräsklipparen och tog trimmern för att hyfsa till lite kanter i alla fall. Då hade trimmersnöret liksom försvunnit in i snurrhjulet och jag fick inte fram den igen. Kastade trimmern på gräsklipparen och gick in och vattnade blommor. Det kan jag i alla fall.

Nån som vill köpa ett litet hus billigt? Eller hjälpa till med en gräsklippare?

Så var det gjort.

Jag dog inte. Det gick till och med riktigt bra. Monika bjöd på kaffe och dammsugare på fritids och det var ju en god början. Sen har jag micklat med lite av varje och om ett par dar har hjärncellerna säkert kopplat igång igen.

Det var den semestern...

Den har gått fort, lite för fort känns det som, det är nog bara för att vädergudarna varit med oss för en gångs skull, dagarna har bara flutit iväg. Men det är inget att belaga sig över, det blir säkert en bra dag i morgon också. Lite ovant att sätta klockan bara.

Härligt med ett em-silver i höjdhopp som avslutning också. Hon var fantastiskt duktig, Emma Gren.

Tänkte skriva något om lucky number 41...

Ser att jag kommit upp i 41 inlägg under några månader i början av året nämligen. Men nu hann klockan bli tolv och det stämde alltså inte. Lucky nummer 40 då, eler 1, barnen är tillbaka och det känns så gott. De verkar ha haft en riktigt bra semester med Lise och det unnar jag dem verkligen. Och tänk, ikväll sades inte ett enda ont ord dem emellan. De gick till och med och lade sig i samma säng. Agnes bjöd in och Tuva sade ja. Gott att natta dem.