Gi och jag jobbade ihop i fyra år. Hon var viktig för mig på flera sätt. Dels är hon en kompetent specialpedagog och dels har hon egen erfarenhet av "vad det innebär att vara rektor". It´s lonely at the top säger man och det stämmer faktiskt ibland och då har det emellanåt varit ganska skönt att kunna bryta sina tankar med en som "själv varit där".
Mer än så var det inte. (Fast det tydligen var tillräckligt för att några skulle få för sig att vi "hade en historia".)
*S* Det hade ju sett ut det. Då hade jag för första gången i mitt liv kunnat kalla mig för "lammkött".
Vi har det jättebra på skolan idag och "den professionella G" går att leva utan. (Jag önskar henne såklart all lycka på den nya arbetsplatsen.)
Men G har två saker som gör henne unik och i de styckena är hon snart sagt oersätterlig. Hon älskar film och hon älskar musik. Hon har dessutom en son i "mellantonåren" som håller henne uppdaterad på vad som händer på punk/ska/oi-scenen och under de här fyra åren så har hon tillfört mig många musikaliska och filmiska influenser som gett mig MYCKET.
Mellan Åbytorp och Vialund är det bara fyra kilometer men det är ändå en skillnad på att kunna "slänga lite käft var dag" och att behöva bestämma en tid för överlämnanden av nya rariteter.
Vad gäller film är jag (i alla fall "by numbers") långt före i samlingen, men musikaliskt vet jag inte. Det bästa G har introducerat mig till är Walter Trout, vars namn (och gitarrspel) antagligen fortfarande hade varit obekant för mig om inte G funnits där.
Hon har "hållit mig vässad för nya spännande infall" helt enkelt och jag tror jag gjort detsamma för henne och jag hoppas att vi kan vidmakthålla det trots att vi inte jobbar "rum bredvid rum" längre...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar