söndag, september 23, 2007

Man är så präktig med första barnet

...allt ska gå så rätt till sådär... Det var nog aldrig något snack om att Agnes skulle ha stödhjul till exempel, det "fixade vi såklart ändå", sprang efter och höll i jackan och hon cyklade mycket riktigt "av sig själv" ganska snart också.

Vi (Lise mest) har väl sprungit en del med Tuva också men när hon inte riktigt fattat galoppen så kom de där stödhjulen på i alla fall och nu kör hon som ett Jehu genom Kumlas gator, det kan man ju kosta på sig när man inte behöver hålla balansen. Igår när vi var på cykeltur åkte hon till och med och blundade emellanåt och då funderade jag på om det kan vara ett enda dugg nyttigt med stödhjul egentligen?

Annars var det mysigt att cykla med henne. Fram till torget var hon som en blixt. Tillbaka som en urlakad sillmjölke. *S* Hon brände väl sitt bästa krut i början.

Inga kommentarer: