Back från Bonamassa

Oj. Jag är lite tagen. En och annan gitarrist har jag ju sett genom åren, men jag är ganska säker på att jag inte sett någon hantera instrumentet riktigt på det sätt som Joe Bonamassa gjorde i går kväll. Vi talar gitarrorgier. Janne skulle ha dött om han varit där. Hoffa också. (av leda.)

En världsartist alltså, eller "soon-to-be" i alla fall och han spelar på ett litet hak i Sala? 250 personer och det är översmockfullt. Vi var ganska överens efteråt. Rockland är misstänkt likt det där stället där alla blir varulvar i "From Dusk till Dawn". Och vi bröt ihop när ett par - mitt i världens "trängsta" publik till tonerna av världens bluesfunksvängigaste musik - gav sig på att börja bugga. Det gick ju inte. Men vad då då, alla har väl rätt till sitt liv. Typ.

Jag fattar det inte riktigt, men kollar man namnen på artister som besökt stället så blir man faktiskt ganska imponerad. Det måste finnas något i "the beautiful town of Sala" som lockar. Walter Trout, Brian Robertson, Uriah Heep. John Norum, Michael Schenker, Totta, Tommy Körberg, Entombed, ja, kolla själva...

Tack M för att jag fick följa med och utveckla mig lite. Tack L och M för att ni alltid är så jäkla trevliga. Ikväll somnar jag med ett bluesleende på läpparna.