Snart kommer Hoffa och Janne.

Yippie. Det är så med "old friends". Man längtar efter att ses ibland.

Krysskonsert i Sydnärkeshallen, Hallsberg

Följer med Stenes femmor i bussen för att få se skoluppsättningen av Krysskonserten, det event som Agnes under den senaste veckan repat fingrarna blodiga inför.

Det är jättebra. Kul för de här ungdomarna att få göra en så proffsig uppsättning, kul att allt (med visst bistånd av de duktiga lärarna) låter så bra, kul att de får spela inför 800 personer och att de gör det med bravur. Jag är impad.

Agnes rusar fram efteråt. Hon har ju suttit där bland fiolerna och jag kan inte påstå att jag någonsin sett eller lagt märke till henne, men jag behöver inte alls ljuga för att kunna säga "Grattis Agnes, vad duktiga NI var" och mena det.

Jag önskar varje svensk kommun en livaktig och framåtsträvande kultur/musikskola. Så är det ju inte riktigt, och jag är tveksam till om det blir bättre med den sittande regeringen.

Andreas Custemo tar över tränarjobbet i Kumla hockey

det var den roligaste nyheten i hockeyankdammen på det sista året eller så. Inte för att jag vet om han är särskilt bra på jobbet, svårt att säga med en kille som efter avslutad (framgångsrik) spelarkarriär bara jobbat ett år som assisterande tränare, om än i ett bra hockeylag, men definitivt för att det behövdes ett nytt namn den här gången. Inaveln har varit alldeles för stor de sista fem-sex åren.

Den näst roligaste nyheten är väl att vi får tillbaka derbyna mot Örebro diapers igen. Det känns bättre så, även om vi får stryk i tre matcher av fyra. I de fallen räcker det ju med att vara nära och att få se lite bra infighting.

Det finns tv-serier...

som går på halvfart efter tredje avsnittet. Så finns det de som håller en säsong. Dessutom finns 24.

Jack Bauer måste väl ändå vara alla superhjältars överman. Det finns nog inget han inte blivit utsatt för under de 5 och 3/4-dels säsonger jag följt hans öden. Han bara reser sig upp och säger "I´m fine. I love to serve my country".

Det är superamerikanskt, muchomacho, blod, våld och död. Det är dessutom dumt in i absurdum ibland när intrigerna gör halsbrytande kast och sedan länge avpolleterade skurkar eller fränder plötsligt mirakulöst återvänder.

Men; det är också oavbrutet spännande. Jag har just sett det 138:de avsnittet och jag tror inte något av dem har känts avslaget eller gående på tomgång.

Ska Jack kunna rädda Audrey Rines från de otäcka kineserna? Kommer president Palmer att mirakulöst kunna återuppväckas från sin hjärnblödning? Är Abu Fayed verkligen död eller hängde han bara i kedjorna med bruten nacke för att förvilla oss? Kan man tänka sig att Nina Myers gör comeback en gång till?

Jag längtar redan till nästa vecka.

Är det ett ålderstecken

att man börjar oroa sig för sin hälsa? Jag har nog aldrig gjort det förut men när man hostat och hackat i tre månader så kan man ju börja fundera... Jag måste komma på ett sätt att bli av med de där jäkla cigaretterna, det är väl så enkelt.

Äh, jag är inte rädd för att bli gammal. Alternativet är ju så oerhört mycket sämre.

OBEGRIPLIGT

är väl ett sånt där codeord med ganska mycket tryck i? Out of limits. Typ.

Men jag varken kan eller vill så mycket mer. Det finns obegripligheter här i livet. Varför föds vi? Varför måste vi dö? Allt däremellan. Varför bits pissemyrorna men inte de i stacken? Hur kan det komma sig att man döper ett behandlingshem till Baggershus och sedan misshandlar en massa ungdomar med invandrarbakgrund där? Man hade ju i alla fall i anständighetens namn kunnat döpa hemmet till Barad-dur eller Orthanc eller "Honmonstrets håla" eller nåt. Då hade det verkat lite mer begripligt.

H.

Nä men det är ju helt obegripligt...

Vi börjar närma oss sommaren, då blir Baldergatan så där plötsligt levande, jag tycker bara det är positivt.

Sen är väl inte livet så jäkla roligt alla gånger. Men det är ju en annan sak.

Absolve.

Klart man är lite orolig för hur det ska bli med ekonomin

den dag man går i pension. Det blir ju nästan ingenting verkar det som, när man tar del av informationen om vårt svenska pensionssystem.

Tur att Fora finns då. Fora skickar varje år ut ett värdebesked för min avtalspension SAF-LO. Där redovisas det hur mitt surt ihoparbetade kapital (från min tid som LO-medlem antar jag, när sjutton jag nu var det?) förräntas och vilket tillskott till kassan jag kan räkna med från 65 år och livet ut.

Jag sliter upp kuvertet och jublar. Ålderdomen är tryggad.

Traditionell försäkring, från 65 år och livet ut:

Kronor per år: 3

Men då så, då är det lugnt, det är ju faktiskt en 25:öring i månaden. 75: öre per kvartal. Jag kommer inte att behöva svälta.

Alla bäckar små heter det ju, och det ska man naturligtvis inte raljera över. Fast jag undrar vad det kostar att ha mig där i databasen och att administrera hela mitt stora kapital. Bara att skicka ut beskedet motsvarar ju två hela årsutbetalningar. Inte att undra på att dom går dåligt, dom där kapitalförräntningsföretagen.

Såg reprisen av "Uppdrag granskning"...

...det mest sedda samhällsreportaget i svensk tv-historia tydligen, om lilla Louise som, jag höll på att skriva vanvårdats, fast det stämmer ju inte för det verkar ju snarare som om det var hon som var tvungen att vårda sin våldsamme/psykiskt sjuke/missbrukande/e.t.c, pappa...

Jag blir såklart berörd av det hemska jag får se, gråter framför teven, undrar "hur i helvete"... Det borde inte få vara så där. Men så tänker jag; han gör det så lätt för sig Josefsson när han hittar de här "worst of the worst-cases". De kan alla uppröras över.

Jag har jobbat med barn och unga i tjugo år. (Mer om man räknar med tiden när jag höll till på en kvartersgård i Vivalla.) Jag tror inte att jag under dessa år någonsin har underlåtit att till socialtjänsten anmäla eller vidarebefordra uppgifter om något fall som gällt barn som levt med missbrukande föräldrar eller haft föräldrar som slår dem eller haft föräldrar som slår varandra eller om det varit barn som inte hållits rena, de där typiska "vanvårdsbarnen" helt enkelt. Det är de "lätta fallen".

Värre är det med de andra. Barn som aldrig någonsin duger för att deras föräldrar önskade sig "något annat", barn som "älskas ihjäl" av sina föräldrar, de som kissar i blöja och äter välling tills de är nio-tio, bara för att mamma har svårt att släppa greppet, barn som får gå i förskolan 06.30-18.30 måndag till fredag för att någon måste ha lugn och ro hemma ett tag... Allt däremellan.

Jag tror och vet att det är som lilla Louise sade i reportaget, att barn älskar sina föräldrar även om de gör en illa.

Det är ju så. Men ingen ska komma och säga att vi "plockar för många barn" i Sverige. Möjligtvis handlar det om huruvida det är "rätt" barn som tas omhand.

Vårbruk i stugan

Det är lite taoistiskt att åka till stugan och kratta upp en miljard löv från marken. Göra vårfint för en millisekund, fast ingen ser och ingen bryr sig och för att det kommer att ha blåst ner en massa nya grenar och kottar till nästa gång. Allt är förgängligt, jag har gjort en krattmandala helt enkelt.

Nå, det var skönt med frisk luft och vi grillade och ungarna hoppade studsmatta för glatta livet. Jag antar att det var en bra Påskdagseftermiddag.

I kväll föll sedan snön igen. Så visst var det gott att smaka på våren.

Bonamassa VS Olsson

Med nostalgiläget inställt lyssnar jag sedan på lite gammal TB-musik. Blir oerhört imponerad av JO:s gitarrspel. Usch vad synd att han "got stuck on me". Han kunde ha blivit en gitarrman i världsklass annars. Tänk att man kan få fram så underbara melodier ur en gitarr utan att fatta hur något håller ihop.

"Vi prövar att byta tonart Joppe, vi tar G i stället".

"Öh?"

"Jamen tänk att du flyttar allt tre steg upp typ."

"Öh????"

Men sen blev det alltid så vackert.

Riff raff

Att skriva låtar är ett hantverk. En gång i världen hade jag nästan "rutin" på det. En låt i veckan nästan, fast sen fick ju det mesta sållas bort såklart. Men jag prövade mig fram i alla fall, letade mellan de där futtiga ackorden, försökte hitta något som ingen sjungit förut.

Nuförtiden känns det mest som om det krävs både "divine inspiration" och tid jag inte har om jag ska få till det. I går eftermiddags satt jag emellertid ute i vårsolens sken, drack kaffe och pillrade på gitarren, "riffade och raffade" helt enkelt. Hittade en liten figur där jag liksom barreade ett a-durackord och sen hade lillfingret på 5:e bandets h och e:strängar för att få "ännu mera-A". Sen upp till ett Hm7 och ett Dmaj tror jag, sen ett D-dur med lös e-sträng i diskanten och ett C# i basen och tillbaka till ett rent A.

(Nu förstod väl alla vad jag menade? Såklart.)

I alla fall gick det att sjunga över. Kändes som om det skulle kunna bli "något".

Samma med ukken. Släppte Allanders ukkeskola och försökte "känna efter" själv i stället. Kom på den coolaste fingerfiguren som the Edge skulle ha varit stolt över. Sjöng något till, kände att jag var superorginell, att jag brutit ny mark. Sen prövade jag att hitta samma sak på gitarren. C, F och G (typ) blev det då. Det var ju väldigt orginellt. Fast det lät väldigt nytt på ukken.

Kommer nu bara (det gör de inte, man får liksom kämpa) orden också så kan det bli en ukkespelande rektor i lila sidentopp i nästa års final, det måste väl anses vara lika fint som en småskollärarinna? Vad sägs om;

"I´m trying to recall

what key I´m singing in

but it doesn´t matter anymore

I teach the children anyway, about english and music ´n everything

so I can sing whatever I want

with a very shivering voice

I´m trying to recall"

Påsklammet

Jag har aldrig riktigt förstått det där med att äta julbord till påsk; skinka och köttbullar och jansson och sill och ÄGG och lax och - ja, julmat typ då.

Den maten tröttnar jag vanligtvis på vid annandag jul och sen vill jag inte se den på ett år eller så. Nej påsk är lamm, kan vara kotletter, kan vara lammfilé men allra helst, som ikväll, en riktig lammstek. Marinerad med salvia, rosmarin, basilika och oregano, vitlök, rotfruktsgratäng till, ett festbröd med soltorkade tomater, fetaost och oliver insprängda, gott rött vin till såklart, ikväll en BiB som smakade mycket bra, fleur du cap , en Shiraz, lite rökig och lakritsartad i tonen, skönt att man kan tycka om de här vinerna utan dåligt samvete nuförtiden.

Håller handen för munnen och känner på andedräkten. Jo. Helt klart en del vitlök. Då är det som det ska vara.

Föräldrarna var här och åt och jag blir lite ledsen. Dom känns så skruttiga. Arne bara väntar på döden, fast det har han ju gjort de sista tio åren minst så det är jag van vid, men Gunvor blir jag lite orolig för. Hon har alltid varit lat och trivts bäst vid minsta kroppsansträngning, men dum har hon aldrig varit. Men de senaste månaderna har jag funderat på om hon är sådär riktigt riktigt med. Hon kommer inte ihåg saker. Hon tar yviga svängar med bilen. Skrutt var ordet.

Back från Bonamassa

Oj. Jag är lite tagen. En och annan gitarrist har jag ju sett genom åren, men jag är ganska säker på att jag inte sett någon hantera instrumentet riktigt på det sätt som Joe Bonamassa gjorde i går kväll. Vi talar gitarrorgier. Janne skulle ha dött om han varit där. Hoffa också. (av leda.)

En världsartist alltså, eller "soon-to-be" i alla fall och han spelar på ett litet hak i Sala? 250 personer och det är översmockfullt. Vi var ganska överens efteråt. Rockland är misstänkt likt det där stället där alla blir varulvar i "From Dusk till Dawn". Och vi bröt ihop när ett par - mitt i världens "trängsta" publik till tonerna av världens bluesfunksvängigaste musik - gav sig på att börja bugga. Det gick ju inte. Men vad då då, alla har väl rätt till sitt liv. Typ.

Jag fattar det inte riktigt, men kollar man namnen på artister som besökt stället så blir man faktiskt ganska imponerad. Det måste finnas något i "the beautiful town of Sala" som lockar. Walter Trout, Brian Robertson, Uriah Heep. John Norum, Michael Schenker, Totta, Tommy Körberg, Entombed, ja, kolla själva...

Tack M för att jag fick följa med och utveckla mig lite. Tack L och M för att ni alltid är så jäkla trevliga. Ikväll somnar jag med ett bluesleende på läpparna.

Vaknar till

och ser solen skina från en klarblå himmel. Kanske läge att slutföra den där vårstädningen av verandan i dag då...

Att man kan bli så levnadsglad av lite sol.

Neil Young

"Live at Massey Hall", 1971. Se den och förstå mannens storhet. Jag grät. Sjukt bra helt enkelt.

Ed Wood

mannen som gjort sig känd för att göra "världens genom tiderna sämsta filmer"...

Jag hade bara förundrats över "Plan 9 from outer space" tidigare men igår kväll såg jag "Glen or Glenda". Nu har konceptet "upplysningsfilmer" fått en ny innebörd för mig.

"Glen is not a homosexual, Glen is a transvestite...", förtäljer berättarrösten. Ok!

Det var lite hjärtevärmande ändå, modigt säkert på den tiden. Och Ed inte bara regisserade utan spelade också Glen/Glenda själv.

Äntligen en konsert på gång.

Skärtorsdag. Sala! (Konserthuvudstaden...)

Jag har blivit medbjuden av Kulturskolan, på "riktig" blueskonsert. Joe Bonamassa. Fattade inte vad Mats sade först, men så fick jag ett par plattor att lyssna på och blev alldeles knäckt. Röst. Sånger. Gitarrspel. Jag hör Hendrix, Stevie Ray Vaughan, (bona)massa gott. Ska bli riktigt roligt.

http://www.jbonamassa.com/index2.htm

Västvärlden är i uppror, Brittiska soldater fångar i Iran!!!

Förfasas westerners. Minns hur det var för stackars Betty Mahmoody i "Inte utan min dotter". Det skulle ju aldrig kunna hända igen trodde vi, inte med en RIKTIG president som George W Bush som ledare.

Den gamle Monty Pythonmedlemmen Terry Jones kanske fångar det på kornet när han skriver följande:

"Det är en skam! Undra på att pressen är skitförbannad över Irans sätt att behandla de brittiska fångarna. Den brittiska kvinnan, Faye Turney, visas upp i sjal. Herregud, vad är det för fel med en påse över huvudet? Fångarna tvingas prata i tv... ...man kan ju säga saker man ångrar efteråt! Vi brukar tejpa igen munnen på våra fångar så att de inte kan prata. Och det här med att få skriva hem och tala om hur man mår... På Guantanamo har fångarna sluppit sådana störningar av privatlivet, i åratal...

..."inga brännmärken, inga svullnader i ansiktet. Oacceptabelt. Fångar ska tvingas inta sexuella positioner, torteras med el och fotograferas så att hela världen kan se exakt vad som hänt!"