Tänk vad man inte vet...

Läste ut Cajsa-Stina Åkerströms bok "Du och jag farsan" i går kväll. Hennes farsa Fred Åkerström räddade mig ut från en toalett som gått i baklås vid Folkets hus när jag var sju eller åtta år gammal. Jag fick sitta i hans knä backstage efteråt. Han var min hjälte i många år efter det. Snacka om att den hjälteglorian hamnade på sniskan nu. Mig var han snäll mot, men Cajsa-Stina har nog inte haft det så lätt inser jag. Snacka om "daddy-issues".

50 - eller möjligtvis 100-årsfest

Det var det ju egentligen, eftersom vi firade både Bertil och Peter M samtidigt. Platsen var Multek, stämningen var hög, allt var så bra ordnat och jag gick hem i vettig tid, vilket jag både uppskattade och tackade min lyckliga stjärna för när jag vaknade i morse. Det blir liksom inte bättre framåt natten - det har jag lärt mig med tiden och genom dyrköpta erfarenheter.

Nå. Må de leva i hundra år var. Minst!

Bredbandsbolaget har lagt ner.

Ingen signal på vare sig tv eller dator. Surt. Tur att Telia och paddan finns som räddare i nöden, jag är i alla fall inte totalt isolerad på denna öde ö.

Dagen i dag var en märklig dag. Det är väl så det känns just nu. Trött i både huvud och kropp, samverkansgrupp, lokal skolutvecklingsgrupp, möte med kurator sent på eftermiddagen, socialtjänstanmälan, svårt som alltid, men jag är säker på att vi gjorde rätt.

I morgon ska Bertil ha kalas. 50 år. Fy fabulan vad vi börjar bli gamla...

Ego boy var död...

Sen trettio år tillbaka uppenbarligen. Det gick inte att satsa på den kusen alltså och trots stalltips från Jessikas expertvänner hade vi spruckit efter första loppet. Maten var i alla fall god. Det blev en väldigt trevlig kväll.

Ont i huvudet och smälltrött...

Jag somnade nästan ifrån de svenska dialektmysterierna - bara det kansle säger något om tillståndet i nationen... Det kan vara vädret, som är precis så där ouppmuntrande som bara regn och rusk i april kan vara.

Annars har det väl varit en trevlig dag. Agnes, Johan och jag har varit på Kumla bibliotek och spelat en sväng - efter inbjudan från Tomas Borg. Det var förstås inte någon stor publik, mening tyckte det lät bra, och vi hade roligt i alla fall. Och jag tror den lilla publiken också tyckte att det var okej.

Datorn flämtar på sitt yttersta. Jag blir tammesjutton deprimerad av allt som bara går sönder just nu. Jag har inte råd... Nå, I-landsproblem,, vi har ju i alla fall mat.

Dags att arbeta igen...

Lite påskledigt blev det ju förstås och det ska man inte förakta, men visst sjutton hade det varit roligare med lite fint väder på köpet. Nu blev det mest "sitta inne och uggla"...

Det har dykt upp en varningstext på min dator som säger "säkerhetskopiera omedelbart, hårddisken håller på att krascha". Skulle just komma lämpligt det, med tanke på nya sommardäck och bilservice. Usch! Jag har i alla fall sparat ner alla bilder och all musik på två bärbara hårddiskar. Sen får vi se hur länge den håller...

Påskdagen

Halleluja. Och jag vet inte varför, men jag har varit på uruselt humör hela dagen. Retat upp mig på småsaker helt i onödan. Usch vad tråkigt. Måste försöka få bort den där känslan. Kanske en liten vårdepression? Det är ju onödigt, när vi går mot ljusare och bättre tider.

Vi var en sväng till Jensens böfhus med mina föräldrar i alla fall. Vet inte om de uppskattade det så mycket. Kanske hade varit bättre med pizza hut...

Påskafton

Vi tog en promenad till mina föräldrar och fick lite fika där, sen gick vi hem och lagade till påsklammet - en lammstek som blev precis så god som jag föreställt mig den. Potatisgratäng och rödvinssås till. Gott! Kontemplerade sedan lite grann över Jesu död och uppståndelse men blev inte klokare av det.

Snöstorm på långfredagen... ...ur led är tiden

Jag kände mig nästan lite lurad när jag vaknade i morse och såg snön. Jag hade så gärna velat ha 15 grader, sol och ett stugbesök i stället. Nå, inte mycket att göra åt. Vädret bestämmer jag inte över...

Flickorna är här, vi har käkat lite mat och kollat in "Let´s dance". Gäsp.

Alcatraz

Kommer på tv 4 snart, J.J Abrams står bakom, the maker of "Lost".

Jag plockade ner säsong 1 häromdagen och har sett 4 avsnitt och får tyvärr lov att meddela att det här definitivt inte är någon ny hitserie som "Lost". Fasen också. Killen kan ju, om han vill...

Jorge Garcia (Hurley) har en ny blytung roll, men det är i alla fall ingen ny "Lost". I stället är det en rätt dum historia om skumma och elaka människor, (och tidsresor i och för sig) men inget i närheten av det "Lost" stod för. Nah, jag är beviken. Men jag kommer såklart att kolla färdigt i alla fall.

Satt här och lyssnade på lite "Irish folk"

njöt av det för vad det var. Van the man och the Cieftains spelade så vackert som bara de kunde. Fick sedan en ful bild inom mig. Påskupproret är inte ens 100 år borta. Vit mot vit. I Euoropa. Glöm det aldrig! Aldrig mera krig!

Skön påsklovsdag

Vi vaknade vid halvnio både Tuva och jag. Käkade frukost och läste tidningen tillsammans. Garvade åt den fula katten "Grovis" som prydde (?) familjesidan idag, insåg att vi borde skicka in våra fina kissar i stället för att visa hur riktiga katter ska se ut.

Kollade med Carro om det var okej att hämta hem Tuva F från fritids och det var det. Så var den dagen räddad. Flickorna lät sig mutas till lite trädgårdsarbete och jag kunde ägna mig åt tvätt och lite annat pyssel.

När vi kört hem Tuva åkte vi till Marieberg och Jula och inhandlade en ny torkvinda. Den gamla hade både tappat tråden och rostat. Nu blev det en lättviktare i aliminium i stället. Fräscht! Ska bli ett nöje att få hänga tvätt på den, fast först måste jag klippa ner spirean som växt sig så hög att det inte går att snurra torkvindan utan att trassla in sig i den. Får bli i morgon.

Kollat lite hockey på tv och i natt ska Agnes hämtas hem från Polen. Jag tror och hoppas att hon haft det bra.

Måste förstås också länka till

Lasse Litzens härliga reportage på kumlanytt.se. Där får man ett smakprov på hur det lät och dessutom fick jag möjligheten att förklara skillnaden mellan John Holm och John Holmes. Bara det!

Nu har vi gjort det!

Kära dagbok... Jag har inte hunnit skriva på ett par dagar eftersom helgen gått i musicerandets tecken. Jag hämtade Johan i Askersund på fredagseftermiddagen och så körde vi till Kumla station för att plocka upp huvudstadsbon hr Olsson. Därefter vidtog ett dygn (mer eller mindre) av pratande och spelande. Tänk så många bra låtar det fanns som vi nästan kom ihåg, tänk så många bra låtar det fanns som vi inte alls kom ihåg...

Nå, metodiskt och envist betade vi oss igenom den gemensamma låtskatten och när lördagskvällen kom hade vi fyllt en pärm med sånger, 20 sisådär, som vi trodde vi skulle kunna leverera inför publik.

Kraxkompaniets kyrka var fullsatt och det kändes riktigt roligt att äntra scenen. Många låtar gjorde vi riktigt bra, någon rent genialiskt, en del av dem var väl så där ringrostiga som vi anat att de skulle vara men det funkade och både arrangörer och publik var nöjda. Vi också, tror jag.

Lasse Litzén från kumlanytt.se var där och filmade och Åsa Johansson från NA satt i publiken. Bilden ovan har hon tagit.

Vi har känt varann så länge, tänk att det är trettio år sedan vi började spela tillsammans i år. Nu måste vi ses och lira lite oftare, det känns som om vi har börjat på nytt igen. Först med hockeylåten och sedan så här, på scenen.

Janne var nog firrigast, jag tror att han var den av oss som haft längst scenfrånvaro, men han skötte sig med den äran. Johan var lika stadig som alltid i sitt basspelande. Jag gjorde så gott jag kunde och om man bortser från prostitutionsspelandet av "Sommaren är kort" där jag alldeles kom av mig och glömde både text och ackord så klarade jag mig ändå hyfsat.

Vi fick många goda kommentarer efteråt och det var till och med en kvinna som sprang efter oss på parkeringen för att tala om hur bra hon tyckt att det varit. Det värmde såklart!

Kvart över fem i morse gick vi och lade oss, trötta och glada. Nu gäller det bara att vila sig i form inför morgondagens jobb.

Filip har hälsat på

Och vi har talat. Dagens radiosamtal handlar om löner och anställningsvillkor. Det kan du lyssna på här.

Ser fram mot morgondagen!

Tänk att få repa in lite låtar med herrarna Högberg och Olsson, det ska bli skitroligt rent ut sagt! Och att få köra dem live dagen efter sedan, det ska bli minst lika roligt!

Dessutom blir det liten radiocomeback i morgon bitti. Filip Nyängen kommer och hälsar på mig på jobbet. Får vi se vad vi ska prata om, men det känns också jätteskoj. P4 08.40!

Var inne i Örebro och köpte nya strängar idag, passade på att lämna in gamla Bettan på service. Bettan är min Strata 77:a, min gamla kompis som hängt med mig ända sedan 1984. Nu behövde hon få telejacket justerat och banden slipade. Det kommer hon att bli som ny av!

Supertrött onsdag...

Gäspade mig igenom finalen av "Sveriges mästerkock" - jag känner att jag är så dödligt trött på alla kocktävlingar på alla kanaler nu, men den här är i alla fall på svenska. Och Sigrid var säkert en värdig vinnare.

Skönt att det snart är påsk, jag tror att vi alla behöver några dagar att vila på nu. Agnes ska ju till Polen, Krakow. Där kommer hon att ha det bra. Tuva och jag får stanna hemma och ha det bra vi också.

Vi har varit på turné och har kommit lätt på sné, finns det ingen som kan säga var vi é?

Eller, hrm, vi är ju hemma nu, så det är inte mycket att snacka om förresten. Däremot har vi varit i Örebro och spelat, på A-huset, på uppdrag av Per Holm. Det blev väl en ganska odramatisk och trevlig tillställning och folk verkade uppskatta det vi gjorde. Det var bara det att jag fått för mig att det skulle vara i morgon och att vi skulle haft kvällen på oss att repa. Nu blev det tvärtom. Spelning i dag och rep i morgon. Om vi inte hoppar över det förstås. Nu när vi redan har spelat. Vi körde i alla fall "Evangeline", "Flickan och kråkan" och "I natt är jag din" för första gången offentligt. Och lite annat. Agnes var småirriterad på några små felspel, men jag tyckte det lät helt okej.

Eljest har jag blivit fejs-rejpad av min elaka dotter och lärt mig läxan. Inte glömma logga ut i fortsättningen. Men jag bjuder på det.

Marsmåndag

En måndag i hösnuvans tecken. Jag nyser och nyser och nyser. Gång efter annan. Med full kraft. Det blir nästan lite komiskt till slut.

Jag har varit med Agnes på utvecklingssamtal idag, vi hade lovat varandra att prata så lite och kärnfullt som möjligt, men det tog en timme och en kvart i alla fall. Så kan det gå när inte haspen är på. Men hon är på gång i de flesta ämnen verkar det som. Skönt det!

Så har vi käkat lite pasta med gorgonzola och bacon och så har vi repat inför onsdagens spelning som jag faktiskt inte vet så mycket om mer än att Per Holm har ringt och bett oss komma till någon spelning på A-huset i Örebro. Men det ska bli kul såklart.

Det var länge sen jag kunde säga att jag hade tre spelningar bokade inom två veckor, men så är det faktiskt nu. Agnes och jag på onsdag, Johan, Janne och jag på lördag på kraxkompaniets engelska pub och så Agnes, Johan och jag på bibblan den 14/4. Riktigt skoj alltihop, det blir det ju när man vill och inte måste.

Och vart tog den helgen vägen?

Jag vet inte riktigt, men fort gick den i alla fall, så snabbt att jag inte ens hann blogga den day by day...

I fredags jobbade jag intensivt hela dagen och när ungarna kom var vi nog lika trötta allihop. Det blev lite tv och tacos bara.

I lördags var det kanonväder och vi var på väg till stugan när vi hastigt och lustigt ändrade planerna och åkte till Ikea för att köpa en ny sängstomme. Sen kom Kristina och Alice på besök i ett par tre timmar och så tog det resten av kvällen att få ihop sänguslingen. Agnes och Tuva skruvade mer än jag, men jag hejade på bra.

I går söndag var det våffeldagen och projektet att bjuda hit mina föräldrar tog halva dagen i anspråk. Den här gången klappade han i alla fall ingen strumpa.

Hungerspel och Kroksmark

Pustar ut i soffan efter att ha varit på smygpremiären av Hungerspelen tillsammans med Agnes. Vi var överens om vad vi tyckte efteråt. En riktigt bra film, fast böckerna är nog ändå lite bättre. Jennifer Lawrence var så bra som Katniss! Lika bra som hon spelade "Ree" i Winters Bone. Det var nog bra att Tuva inte var med, jag har en känsla av att hon skulle ha tyckt att den var otäck.

Annars då? Föreläsning med Thomas Kroksmark, pedagogikprofessor från Gränna. Han sade en massa bra saker, men särskilt pedagogiskt är det inte att tala oavbrutet i flera timmar i en mörk hörsal utan luft.

Resmål - målresa...

Som jag skrev häromdagen satt jag och tittade över vardagsekonomin för april månad och insåg att det fanns mer utgifter än inkomster... Det var en bedrövelse i sig, men så kan det naturligtvis bli någon gång. Får nypa av den redan skrala reskassan. Inser att det knappast kan bli någon utlandsresa för oss i sommar. Trist, men så är det.

Å andra sidan, varför ska man ha en sommarstuga om man nästan aldrig är där. Vi får väl njuta av Tjugesta och Glanshammarstrakten i sommar. Det är faktiskt inte det sämsta.

Men om vi sparar ordentligt så kanske vi kan göra en bra resa när jag fyller 50 i stället. DN är ju alltid rolig att kika i om man är reslysten och jag har kikat på en Indienresa som skulle kunna vara fin för oss någon gång vintern 2013. Delhi, lite tigersafari, Taj Mahal, det skulle kunna bli en härlig upplevelse. Jag har ju bara sett små delar av södra Indien för väldigt länge sedan och ungarna har inte upplevt Asien alls. Vad tror ni om den här?

Den borgerliga regeringens lakejer slår till igen.

Nationella prov för sexåringar? Och Björklund står i aktuelltstudion och tycker att det är en god idé. Om den mannen får hållas har vi snart nationella prov i matematik för ettåringar. 1 blöja full med bajs byts mot en blöja utan bajs. 1+1=1. Solklart.

När kommer våren? På riktigt? När kommer den glada tiden?

När kan jag få känna mig lite pigg och livfull igen? Just nu tycker jag livet suger nämligen. Stundande omorganisation på jobbet, den är jag inte särskilt glad över... Räkningar som överstiger månadslönen i april, hur kul är det? Huslån, el, CSN, Radiotjänst, Boxer, telefoner, fan och hans moster... Service på bilen, nya sommardäck som måste köpas. Det blir till att suga på ramarna en månad till. Fryser gör jag också, idag blåste det ju halv storm på eftermiddagen.

Klag klag klag, gnäll gnäll gnäll - ibland får man kosta på sig.

Kanske läga att söka nytt jobb. Jag hade verkligen tänkt att klara tjugofemårsanställningen i Kommunen, men om jag ska göra något annat i livet kanske det faktiskt är läge nu, innan jag blir för gammal och för trött. Eljest får jag väl emigrera till Irland.

Jag är nybadad!

Avbränd kan man nästan säga, för idag var vattnet på gränsen till skållhett! Nu sitter jag här, lätt rosa i hyn och känner mig fräsch som en nyponros. (Behagligt sömnigt avslappnad dessutom.)

Nä, det här går ju inte... Vad ska man hitta på?

En tråklördag i mitten av Mars? Det är väl bara att inse att livet inte alltid är roligast och anpassa sig till det. Får bli en film och lite popcorn. Mammuth kanske, med Gerard Depardieu... Det är nog ungefär så upphetsande som det kan bli den här kvällen.

Dagens Janne

"Jag måste putsa till den här gamla guran så den håller stilen till nästa gig, och en dag kan den bli en customgitarr dessutom, om jag bara vårdar den väl!"

Nu är det dags! 31/3 återvänder Janne till Kumla för att göra en världsunik spelning med Johan och Håkan! Tom Bombadill reunite. Det ska bli så jäkla skoj! Och låt nu ingen förglömma; Vi firar 30:års jubileum i år!!! Kraxkompaniets lokal. Missa det inte!

Studiebesök i st: Mellosa

Inte på morotsodlingen utan på Mellösa skola som av SIQ blivit utnämnd till Sveriges bästa skola. Det är förstås imponerande. Ett trevligt besök, bra bemötande och gott käk...

På kvällen var det dags för föräldramöte inför Agnes Polenresa. Den informationen kunde man fått på ett papper i stället. det hade sparat tid för många föräldrar. Men det blev ju kris i butiken när vi insåg att resan går av stapeln när vi lovat att spela på Kraxkompaniet. Skit också! Vad synd. Vi får klara oss utan Agnes såklart, men det blir ju inte riktigt lika roligt...

Faderhjärtat klappade så stolt

när Agnes och hennes kamrater från skolår åtta i Skogstorp uppträdde på Bibliotekets öppna scen ikväll. Det är klart att det vart ett och annat litet felspel ibland, och kanske någon liten tupp i halsen av nervositet också, men på det hela taget var det jättebra och de hade fått ihop ett varierat program med allt från Winnerbäck till the Cab till Green Day till Wiehe. Coolt!

Om ett par veckor ska vi stå på scenen tillsammans igen, först på Kraxkompaniets pub och sedan på Bibblan. Det ska bli kul.

Annars var väl dagens höjdare den lerhöna som Tuva kom hem med från skolan. Hon är fortfarande fantastisk på att få till detaljer i färg och form. Den talangen har hon definitivt inte ärvt från mig. Men hon har den och det är det bara att vara tacksam över. Ska se om jag lyckas plåta den.

Åkte till ett jobbmöte på Matildelunds förskola...

Vår mest "nybyggda" förskola i Kumla, fast den fått nästan tre år på nacken... Jag hade inte varit där sedan den blev färdig så det var sannerligen på tiden. Vilken fantastisk miljö att arbeta i, för både barn och vuxna. Så vackert, så estetiskt, så "Reggio". Så kunde man ju önska att alla förskolor i Kumla fick se ut, skillnad det mot två nedgångna rum i Hardemos gamla skolbyggnad är det definitivt.

På eftermiddagen ringde Agnes och var förbannad - något pucko hade snott hennes jacka med en massa nycklar och annat "praktiskt" i. Förbaskat onödigt, grisigt rent av. Det blir en massa jobb att fixa nytt igen.

Supertrött på kvällen, halvsov framför sista delen av "Hårdrockens historia". En spännande och intressant serie att följa även om dagens avsnitt var sisådär, det kanske inte var musik som tilltalade mig helt enkelt.

Sköna söndag

Så särskilt mycket har det väl inte blivit gjort, men ett billass med skräp har i alla fall försvunnit från verandan - och dessutom har de kvarblivna löven från i höstas krattats ihop i en hög - tillsammans med de ruttnande äppelresterna. Nu ska jag bara köpa sopsäckar också, att läggs skräpet i, så blir det riktigt vårfint i trädgården sen.

Tänk att det kan kännas så skönt att få en föraning om vår. Jag längtar efter sol och lite varmt och att få sitta vid stugan och ta en fika på verandan.

Mina föräldrar är som mina barn, en ständig källa till glädje...

I kväll bjöd vi hit dem för att se på Mello-finalen och äta lite mat. Det blev en oerhört förvirrad tillställning. Min pappa varken hör eller ser så bra längre nämligen. I kväll bröt både Agnes och jag ihop när han mitt i alltihop började klappa Agnes raggsocka som låg under bordet. Han fick väl för sig att det var en av katterna som låg där, stilla och fridfullt. Sjömansbiffen blev i alla fall jättegod, liksom kladdkakan med grädde och jordgubbar. Så delade vi en flaska Tomassi Apassimento. Suveränt vin under hundralappen. Molto bene!

Nå, rätt låt vann såklart. En mycket värdig vinnare. Bästa låten på många år, bästa framträdandet också.

Hemma igen, lugn och lycklig...

Vilken fin konsert det var - Anna Ternheim och Dave Ferguson på Conventums scen. Det var inte bara bra, det var bättre. Sköna låtar, intimt, hemma hos Anna i vardagsrummet liksom - och en fantastisk sidekick i denne Ferguson som hon hämtat från Nashville där han bland annat arbetat med Johnny Cash. Underbara röster, snygga rena arrangemang. Härligt! 4 Cash-hattar av 5.

Här är en video med undersköna "The longer the waiting"...

I dag var också en "vardaglig dag"

Men i morgon ska jag gå på konsert på Conventum. Anna Ternheim. Det ser jag mycket fram mot. Hennes sista platta är bara så fantastiskt bra.

Dessutom ska vi få se förslaget till ny ledningsorganisation. Det ska bli spännande att se om jag i alla fall blivit lite lyssnad till.

Tisdag i Mars

Och mina inlägg går på tomgång känner jag. Det kanske är så enkelt som att det är mycket jobb och lite annat just nu, inte så mycket att skriva hem om helt enkelt... Är inte barnen här så blir det dessutom inte så många roliga konversationer att återge. Det är klart att jag snackar en del med katterna, men det blir lätt infantilt och lämpar sig inte särskilt väl för tryck. "Komsi-komsi-lilla-snutti-plutten" och sådana utsagor.

Skrållan är emellertid en förskräckligt rolig katt. Jag tror inte ens att hon vet om att hon är en katt. Hon är motoriskt störd och klarar inte eleganta språng som andra katter, kan falla handlöst när hon ska försöka ta sig upp på soffbordet exempelvis. (Det skulle eventuellt också kuna bero på dålig syn.) Dessutom har hon den excentriska men mycket rara vanan att slänga sig på rygg i husses knä och kräva att bli kliad på magen och under framtassarna. Det är lite lemurvarning på henne. Eller "Sid sengångaren" kanske...

Doris är mer traditionellt kattartad, men bägge spinner lika rart och de gör det väldigt gärna ihoptrasslade i husses knä. Ibland kan det vara på gränsen till enerverande, men vad sjutton, det var ju keldjur vi ville ha. "Vi valde precis rätt", sade Tuva i helgen. "Vilken tur att vi inte tog en av de röda".

Lite jobb och sen en film på det...

Det var väl ungefär så min måndag var... En eftermiddag/halv kväll med ett gäng presumtiva skolledare i Askersund - på temat "ekonomi", vilket väl i sanningens namn inte är den roligaste delen av det här jobbet och sen hem, lagom trött och dan. Hittade en film jag bränt för ett tag sedan men inte kommit mig för att titta på. Stoppade i den i dvd:n och småflinade förtjust i en och en halv timme eller så.

Heartbreaker. Eller L´arnacouer i orginal. Romain Duris och Vanessa Paradis i en riktigt småputtrig fransk romantisk komedi med flera kluriga vändningar och riktigt roliga scener. Bra skådespeleri och en fransk touch på det hela. Jag skulle förstås hellre ha sett Audrey Tautou i den kvinnliga huvudrollen eftersom jag är platoniskt förälskad i henne, men Vanessa Paradis gjorde det riktigt bra. 4 långvariga förlovningar av 5.

Rensar huvudet och öronen med lite UFO

Man kan bara lyssna på så mycket melodifestival innan man börjar må illa... Nu tar jag ett glas vin och lyssnar på UFO:s nya album "Seven deadly".

Vi pratar alltså om bandet som i mitt tycke gjorde en av de allra bästa av de "dubbellivar" som kom i slutet på sjuttiotalet och början på åttiotalet. "Live and dangerous" med Thin Lizzy och Dylans "At Budokan" är de enda verkliga konkurrenterna - om du frågar mig.

Jag såg UFO i Göteborg 1980 om jag inte minns fel. Det var en höjdarkonsert. Jag skulle gärna se dem igen.

Jag är sjukt imponerad. Phil Mogg sjunger som en gud och allt låter vitalt och melodiskt precis som förr, trots att alla i bandet måste närma sig pensionsåldern - pre Reinfeldt i alla fall... Tunggung helt enkelt!

Om man vill kan man kolla

hur det såg ut och lät när vi spelade för ett par veckor sedan. Jag kan inte lägga upp någon film här, för det funkar inte har jag insett, men man kan gå in på den här sidan och kolla. Det kostar inget, men man måste registrera sig. Lite för mycket fix och trix kanske, men är man intresserad så... Vi kliver in efter 33 minuter ungefär.

Supertråkigaste fredagen...

Alldeles för trött för att ta någon enda social kontakt - bortsett från ett och annat meddelande på facebook. Det blev en fryspizza och lite slötittande på tv - och det var inte heller särskilt uppmuntrande. Tråkiga "The voice Sverige" och tråkiga "Skavlan" och tråkiga... Inte förrän jag rattade in kunskapskanalen och fick se ett program om Madagaskarkameleonternas sexliv tände det till lite grann. Undrar om det är någon slags tecken?

Lägger mig i sängen och läser lite i stället. Det kan i alla fall inte skada. Hungerspelen del 2 har jag börjat på. Jag gillade verkligen del 1, trots att tematiken var bekant - både genom Stephen Kings Maratonmarschen och genom diverse filmer. Jag tyckte det var en välskriven historia i alla fall, och jag vill gärna fortsätta läsa. Filmen har världspremiär 23/3. Den verkar också bli spännande - i alla fall om man kollar trailern.

Det där med svenska språket...

Det är inte alltid så lätt att få till det. Satt just och läste igenom ansökningar till en tjänst jag haft ute. En sökande skrev så här:

"Jag har hög närvaro p.g.a att jag nästan aldrig är borta ifrån arbetet."

Hm. Okej. Bra.

Skottdagen, 29/2 2012

Jag visste inte att jag kände någon som fyllde år på skottdagen, men det gjorde jag. Lasse Feldt på Duvan fyller verkligen år den 29/2. Kul när man är vuxen, men säkert inte lika roligt när man är barn... Nå, det rår man ju inte över.

Hände det något minnesvärt denna skottdag då? Nja, Sverige spöade Kroatien i fotboll och Zlatan var mittfältare. Det var kanske det mest sensationella. Sen var det riktigt varmt också, 8 grader på eftermiddagen. Så härligt det är när luften bär en föraning om vår.

Sitter här och har ont i munnen.

Jag har haft en porslinskrona på en rotfylld "rot" i underkäken, den har liksom suttit på något betongfundament som sakta men säkert luckrats upp. Allting rasade samman för en tid sedan och tandläkare Bodil tyckte inte att det var någon idé att försöka börja bygga upp det hela igen. I dag drog hon ut själva roten och det gick ju bra i och för sig, även om jag blödde som en liten gris en stund, det är väl en biverkning av hjärtpillren. Men nu när bedövningen släppt känns det som om någon slagit mig på truten. Det gör riktigt ont. Och det är klart, de satt djupt, de där rötterna. Får trycka i mig ett par alvedon och gå och lägga mig.

När discshop hade rea köpte jag Twin Peaks-boxen för 400 kronor...

Nu har jag precis sett det sista avsnittet och jag måste säga att det var välinvesterade pengar. Vilken briljant tv-serie det var, jag hade faktiskt glömt bort många av de fantastiska karaktärerna, många av de helsjuka sidohandlingarna, många av de roligaste passagerna och replikerna. David Lynch skapade ett mästerverk där i den skälvande början av nittiotalet. Och inte går han av för hackor som skådespelare heller. Hans inhopp som döv FBI-boss är hur bra som helst. Jag kommer ihåg den som "läskig" men så kändes det inte nu, snarare som en underbar skröna med massor av substans under ytan.

Tillbaka till ordningen!

Ingela har rätt, babianstjärtsrosa är inte snyggt. Inte läsvänligt heller. Svart på vitt är mycket bättre.

I dag har vi varit på Pizza hut med mina föräldrar. Vi har också tagit en snabbtur till Karlslund och sett islossning vid Karlslundsfallen. Jag tackar gud för att vi slapp Mc Donalds som min pappa först föreslog. Jag skäms sällan för mina föräldrar, jag har tillräckligt mycket att skämmas för själv brukar jag säga. Men min mamma har en särskild sak för sig på Mc Donalds som jag inte riktigt klarar. Hon beställer hamburgare utan bröd. Hon gillar väl inte bröd helt enkelt och på ett sätt är det ju fullkomligt iskallt gjort av henne, men de unga servitriserna och servitörerna fixar det inte riktigt. De kommer som i chock. Och jag har försökt förklara för henne att själva grejen med hamburgare är "kött i bröd". Jag har också sagt "ta hela hamburgaren och släng brödet så slipper dom trassla" men det har inte hjälpt.

Nå, idag blev det pizza och bägge två skötte sig exemplariskt. Tack och lov!

Det här är mitt tvåtusende inlägg...

Det känns lite högtidligt faktiskt, nästan lite värt att fira, om inte annat för att det tyder på en viss envishet. 1/11 2006 skrev jag mitt första inlägg, så det har tagit mig fem år och fyra månader att komma hit. Det har varit ett bra sätt för mig att "få lite ordning på mitt liv" och om inte annat så betyder det ju att jag faktiskt har tänkt i alla fall tvåtusen gånger på de här åren.

Alltså utropar jag ett litet hurra för mig själv och markerar högtiden med att klä blogen i festfärger. Rosa eller nåt!

1999

Vad är då detta? Ett årtal? Något annat?

Tuva och jag hade en skön dag. Kollade lite film, var på vårdcentralen och tog ett pk-prov, käkade pizza, fikade med min mamma och pappa. Det räckte bra så. Och det var det jag hade råd med. Jag känner mig alldeles förskräckligt fattig just för tillfället, men det är ju faktiskt lön på måndag. Tack och lov.

Lugn och skön dag...

Med regn och rusk ute slipper man prestationsångesten. Det är okej att bara vara... Jag var först uppe men behövde inte väcka någon. Skönt det. Vi käkade frukost och såg "de tre musketörerna" tillsammans. Sen har vi mest softat fast jag har fått jobba lite också, diverse mail och telefonsamtal och en tur till Hardemo för en anställningsintervju.

Nu har Agnes åkt till gården och Tuva och jag har huset för oss själva.

På besök hos sjukgymnast Anders

För att få lite hjälp med min onda fot. Han tittade, klämde, kände, jämförde med "friska fossingen". Ibland var det vidrigt och ibland gick det bättre. Syftet var såklart att hitta de ömma punkterna och se vad som behövde göras. Han hittade något slags nervknippe under foten där det brände som eld kan jag säga. Men sen blev det lindring! Stödtejp, remiss till ortopeden för att få någon slags inlägg som ska avlasta, lite fotövningar och återbesök om en vecka. Skönt att något hände. Sista veckan har inte varit så kul.

Kraxkompaniet lade ut lite bilder på sin facebooksida

Filmen lär vara på gång, men så här fint såg det i alla fall ut. Härliga bilder på både Agnes och Johan!

Dagen efter "Made in Närke"

kan jag inte låta bli att garva åt Lasse Litzéns sågning av eventet vi deltog i. Jag ska inte göra någon egen recension av föreställningen. Jag nöjer mig med att le lite. Johan, Agnes & jag hade i alla fall jätteroligt och jag tycker dessutom att vi gjorde så gott vi kunde och att det lät riktigt bra. Vi får väl se om den där filmen som spelades in kommer ut någon gång. I så fall länkar jag naturligtvis dit.

I eftermiddag får jag "bänka mig framför datorn" för att hålla koll på vad som kan vara Kumlas sista hockeymatch för säsongen. Vi får se hur det blir. Det är flera komponenter som ska landa rätt om det ska bli någon fortsättning.

Första privata förskolan i Kumla....

Artikel i Allehanda i dag. Och den öppnar i Åbytorp - av alla ställen...

Jag kan inte säga att jag direkt räds konkurrensen, för jag antar att det är föräldrar från hela Kumla som av ideologiska skäl kan komma att välja att placera sina barn på förskolan Plantan. Vi kommer säkert att ta emot de flesta av Åbytorpsbarnen även framgent.

När vi för några år sedan hade jättetrångt med platser i förskoleverksamheten i Kumla öppnade vi avdelningen "Blåsippan" i Åbytorps Folkets hus - samma lokaler som "Plantan" ska husera i. Då var det nästan inga föräldrar som ville åka dit med sina barn, trots att vi hade erkänt goda pedagoger på plats och trots att det var mindre barntätt än i övriga Kumla.

Kanske blir det skillnad nu. Jag vet inte vad jag ska tycka riktigt. Jag har svårt att bli upprörd, men i mitt huvud är det ändå så att det är den kommunala förskolan som måste kunna garantera en bra kvalitativ verksamhet i Kumla. Skit vore det annars. Jag kan ändå tycka att det är fascinerande med människor som brinner för något.

Äntligen fredag...

Oj vilka veckor det varit, många långa timmar, mycket kvällsjobb... Jag är trött och behöver vila och det har jag just gjort genom att se på-spåret-finalen. Briljant tv. Svåra frågor. Bra musik. Fredrik Lindström, paret Haag. Bra tv helt enkelt.

I morgon ska Agnes, jag och Johan uppträda på länsteaterns "Made in länet". Vi hade nog inte kommit på tanken själva, men när vi blev headhuntade av Kraxkompaniets Susanne Karlsson kunde vi helt enkelt inte motstå frestelsen. Det ska bli jätteskoj och mycket spännande eftersom vi inte haft möjlighet att repa än och inte ens bestämt vilka låtar som ska sjungas. Men sådana petitesser tar vi och får ordning på i morgon. Min mamma vill höra "han som har ett hål i armen" och det är väl inte omöjligt att det kan bli ett av valen i alla fall. Eller inte. Vi får se. Enligt uppgift är det slutsålt. Man kanske skulle ta och bli lite nervös.

Hockeykväll, måttligt kul...

Man kan ha roligare än att se Kumla förlora mot Mjölby på straffar. Det var med största sannolikhet slutet på den här säsongen. Referat här.

Nä, den här dagen var inte jättekul på något sätt, även om den började bra med fin föreläsning av skolpsykologen Malin Backéus på temat "barn med problemskapande beteenden".

Sen var det stress och hej och hoj och sen fick jag problem med mina egna ungar bara för att jag tyckt Malin pratat så klokt, fick sitta och vänta 20 minuter på dem och kände mig skitstressad och sur. Vi blev i alla fall sams efter en stund. Tur det.

Stackars stackars mig...

Nå, allting är ju relativt. Men igår förmiddag haltade jag lätt på högerfoten. När jag kom hem på eftermiddagen hade jag så jäkla ont så jag knappt kunde stödja på den. Det brände och isade om vartannat, så kom det smärtilningar och det var fullkomligt vidrigt. Väderomslag? Gikt? Övervikt? Hallux valgus? Jag vet inte, jag vet bara att det kostade mig en trevlig kväll och gav mig en sömnlös natt. Ringde vårdcentralen idag, men någon läkare tyckte de inte jag skulle träffa, däremot en sjukgymnast. Ringde sjukgymnasten och fick en tid om en vecka. Då har det säkert gått över, men jag går dit i alla fall...

Vad annat? Inte mycket. Snön föll ikväll och nu börjar det se ut som vinter. I mitten på februari. Vad ska det vara bra för?

Katterna har fått sin veckopeng indragen på obestämd framtid

Detta sedan de kloat sönder och förstört köksstolarna så till den milda grad att det kändes deprimerande att sitta där och äta. Ingen söndagsströmming blir det heller förrän tidigast till påsk.

Det är inte så lätt att bara byta stolar så där heller, särskilt inte om de inte ska vara stoppade och "klovänliga". Jag kikade lite på IKEA:s och Jysks hemsidor och såg "ostoppade" ekstolar som inte var svindyra på Jysk. Men när vi kom dit och kikade kändes de klena och taniga och det slutade med att vi kom hem med några slags formpressade saker med kromben. Inte särskilt vackra, men sköna att sitta på och jag tror katterna får klorna nedslipade innan de lyckas göra märken i bakeliten (eller vad det nu är för material)...

Agnes och Tuva skruvade, jag hejade på och bar ut kartonger och gamla stolar.

Kikade på någon slags "kidnapparskräckis" med Kjelle Bergqvist när barnen lagt sig. "Försvunnen". Den hade väl några smårysliga ögonblick, men det kändes som jag sett den hundra gånger förr. Fast inte på svenska då. 2 psykopater av 5 kanske.

Dessutom kom rapporterna om Whitney Houstons död under dagen. Jag kan inte påstå att jag hade någon nära relation till hennes musik, men det var ändå en tragisk saga som fick sitt slut. Det kan inte vara lätt att vara superstjärna tänker jag.

Jag vaknade till i soffan, fem på morgonen...

Lagom ont i halva kroppen... Släpade mig i säng och fortsatte sova, till elva nästan. Det är inte så ofta jag sover så länge, men det kändes nästan nödvändigt...

Så gick dagen, lite städning, lite handling, lite köra Tuva till kalas och hämta henne, lite hockey och lite mello - ikväll fullständigt ursvagt tyckte jag. Taskiga låtar, bleka artister, det kändes gammeldags och off helt enkelt.

I kväll ska jag undvika soffan och lägga mig i sängen direkt i stället. Det blir mycket skönare i morgon bitti då.

45 timmar, måndag till torsdag, kamikaze mission...

En av mina tidigare kollegor sade en gång till mig; "det här med att vara rektor, se det inte som ett jobb, se det som ett uppdrag, du behöver inte vara på plats jämt. Bara när det behövs."

Nämen så är det ju. Men den här veckan blev inte som jag tänkt mig. Jag tänkte; Jag har inga ungar hemma, jag bokar in ett par arbetsplatsträffar. Sen kom centern och ville ha mig med på ett möte om skolan i Kumla. Sen kom "presumtiva-skolledarutbildningen" och hade en träff inbokad och vips var antalet kvällar uppe i fyra.

Så kan det vara ibland och det är helt okej, men det förutsätter ändå att man har någonstans att hämta igen det man gett i någon slags vilsamhet. I morgon gör jag inte mer än nödvändigt.

Jag ser rött!

Jag ser nyheter från Kumla. Jag ser att samma människa som brukar skriva i "Alla-ska-med-flygbladet" från Kumlas socialdemokrater nu har författat en motion till Kommunfullmäktige. NA skriver om det här. Kumlanytt.se här.

Förutom att jag starkt ifrågasätter innehållet i motionen reagerar jag på hur den är skriven. Kan ingen hjälpa människan ifråga att uttrycka sig lite bättre? Eller i alla fall att stava rätt. Det måste ju vara direkt förnedrande för hela socialdemokratin i Kumla att bli associerade med sånt svammel i en fullmäktigemotion. Språket är så undermåligt att jag skäms när jag läser det. Felstavningar, syftningsfel, avsaknad av skiljetecken, grammatiska grodor... Holy cow!

Nå, det hela slutar säkert med att det tillsätts en projektledare - en som ska vara "direkt underställd kommunstyrelsens ordförande och dess vise ordförande". Jag vet inte varför jag tänker på totalitära stater när jag läser de där raderna.

Skönaste stycket är nog ändå det här: "Detta innebär samordning av skolans alla verksamheter tekniska förvaltningens samtliga verksamheter detsamma gäller våra bolag deras byggande samt kulturella och fritidsrelaterade verksamheter. Naturligtvis måste också den sociala verksamheten inrymmas i arbetet för att nå tjugofemtusen invånare 2025 så att ingen del av kommunen kan bli lidande av utvecklingen."

Glasklart, eller hur? Aj vad jag fick ont i huvudet.

Två små musiktips bara...

Inga nya fräscha artister idag, men röster som värmer;

Leonard Cohens "Old ideas" och Tomas Andersson Wijs "Romantiken".

Vilsamt gott!

Länktips

Bloggen "Jonas Sjöstedt looking at things" är riktigt rolig tyckte jag. Som Vänsterpartistisk partiledare får man kanske leva med att jämföras med Kim Jong-Il. Och han är ju intresserad av många saker.

Bister söndag

Fast vi led inte av den innan vi tog oss ner till hallen för att se på hockey. Det känns som om den där hockeyladan håller samma innetemperatur som det är kallt ute, men så kan det väl ändå inte vara. Vinst blev det i alla fall. Yippie! Jag skrev så här efteråt.

Förmiddagen ägnade vi åt tavelinramning, det blev jättefint, men nu gäller det att klura ut vart de ska hänga för att göra sig bäst. Några fann sin plats direkt, andra får man suga lite på.

Kalla februarilördag...

"En del dagar kan man inte kalla kalla."
"Nej dom borde heta heta."

Hö-hö. Fast den här kunde man kalla kall, de facto.

Agnes var borta när jag vaknade, i Mellringe för att kolla innebandy-dm för pojkar tillsammans med Julia och Ida. Märkligt, de har väl aldrig varit idrottsintresserade förr... Undrar just vad som lockade egentligen.

Tuva och jag hade en mysig förmiddag på egen hand, tog det lugnt, jag åkte till Pickaboo för att köpa ett par ramar till några gamla foton jag förstorat, verkliga fynd till ramar, guld och glas för typ 29:- Det ni IKEA!

Telefonen ringde på eftermiddagen, Agnes och Julia var strandsatta i Mellringe. Inte hade de förstått att man inte kunde åka buss direkt mellan Mellringe och Kumla. Världsvana små damer. De fick hämtas.

Vi lagade mat tillsammans sen och det var riktigt roligt. Färsbiffar med färskostfyllning, ugnsbakade rotfrukter med citron och timjan, citronsås, sallad. Alla bidrog och det kändes kul. Sen blev det världskrig när flickorna gav fan i att plocka undan efter sig, men det är en annan tråkigare historia som vi inte behöver skriva mer om här.

Så var det dags för första deltävlingen i mellon, jag tycker nog i princip att det var rätt låtar som tog sig vidare, hade förstås gärna sluppit Sean Banan, men han fick väl röster av en miljon sexåringar så jag antar att det var ofrånkomligt. Loreen stod för kvällens snyggaste nummer, Dead by April var rätt coola faktiskt och Thorsten är ju alltid Thorsten. Det var okej.

Wislawa Szymborska är död - en poet att sakna...

Jag läser inte mycket poesi nuförtiden, vet inte vad det kommer sig, det var inte så förr, men poesin fångar mig sällan. Men Szymborska gjorde. Hon skrev så att hon talade till mig direkt, berättade om sakernas tillstånd. Hon var en värdig nobelpristagerska och hon är redan saknad.

Lång dag på stadshuset - i väntan på vad då?

På skolinspektionens "dom" såklart, eller "beslut" som det heter rent formellt. 12.00 släpptes rapporten offentligt. 13.30 skulle vi skolledare få en dragning om resultatet.

Nästan alla var svart-vit-grå-klädda i dag, alla utom Karin i Tallängen. Det lände henne till heder. Kanske berodde det på att hon inte blivit granskad och därför var u.p.a. Vår förvaltningschef bar förvisso också en lila blus, men det är väl lidandets färg enligt den kristna liturgin. Skolinspektionens inspektörer var så vitt jag såg undantagslöst uniformt klädda i grått; grå kavajer, dräkter, byxor, blusar. Korrekt. Formellt.

Det är säkert värre än att svära i kyrkan att säga det, men hela tillställningen kändes faktiskt grå, med inslag av Jan Björklundskt svartblått förstås.

"Fel fel fel...", det är vad skolinspektionens rapporter består av, 99 gånger av 100. "Ni kan inte", "ni har inte", ni genomför inte"...

Jag skulle naturligtvis begå tjänstefel som rektor om jag sade något annat än att jag "tacksamt tar emot den kritik vi fått och genast ska göra rättning", så det gör jag inte. Skolinspektionens kritik är säkert sann och rättfärdig i sig.

Men herreminje vad kul det vore om det också pratades lite om allt det goda arbete som sker i landets alla skolor varje dag, om alla duktiga lärare som faktiskt gör ett kanonjobb, om alla barn som faktiskt tycker att det är roligt att gå i skolan och som lär sig bra saker, om hur vi gör sociala insatser och räddar en del barn från undergång, om hur vi jobbar med värdegrundsarbete på väldigt bra sätt.

Jan Björklund har gjort sig själv till förkämpe för utbildningens kvalitet i Sverige, och det borde vara en god egenskap för en utbildningsminister, men jag vill påstå att hans ständiga budskap om att det vi gör inte är "gott nog" mest fått negativa effekter. Hur bra blir man om man ständigt får höra att det man gör inte är tillräckligt bra, hur positivt är det att föräldrar matas med mediabrus om hur dåligt det är ställt med utbildningen i Sverige?

Skolinspektionens representanter jämför sig själva med bilprovningen. Inte ens en Rolls Royce kan anses mer än trafiksäker. I alla fall ligger det utanför bilprovningens uppdrag att bedöma om den har några andra kvaliteter. Så kan man naturligtvis se på saken. Det är korrekt. Det är grått.

Jag är stolt över mina medarbetare i förskola, fritidshem och grundskola, alldeles oavsett den kritik vi får. Problemen i den svenska skolan ligger definitivt inte hos lärarna.

NA skrev så här på sin hemsida. Vi kan säkert förvänta oss ett antal negativa kommentarer.

Så fruktansvärt trött!

Länge sen jag satt och somnade framför teven faktiskt - brukar hålla mig vaken, mycket tack vare snarkmaskinen som gör att jag sover på nätterna i stället - men ikväll hände det flera gånger. Det hänger säkert ihop med förkylningen som liksom aldrig bryter ut ordentligt. Nå, jag får se Homeland-slutet på svt play någon annan dag och nu blir det till att gå och lägga sig ordentligt "på riktigt".

De förlorade döttrarna är återfunna!

Hemkomna, välbehållna fast det tydligen kräkts en och annan gång där nere i Egyptien. Det var så härligt att se dem och jag tror de var glada över att vara hemma trots de´lfinsim och annat roligt. Jag är i alla fall glad att de är här!

Det var väl som jag trodde...

Inte mycket att göra åt tanden, det var en krona som satt på ett "cementfundament" på en rotfylld rot och det hade liksom rasat alltihop. 770 kronor kostade det mig att få reda på det, men då ingick också en lång och utdragen "rensatandstenstortyr". Jag hatar att ta bort tandsten, det gör ju så fruktansvärt ont. Så blöder det också, och inget blir bättre av att man käkar Varan... Jag fick gurgla med något blodstillande både före och efter plågandet och så fick jag med mig piller om jag skulle få "sekundärblödning". Vilket jag som tur var inte fick. Ja ja - bara att bita i det sura äpplet. Nu med tandstensfria tänder.

Till tandläkaren i morgon

Det ser jag så där måttligt fram mot, men det är ju bara att ta det lilla obehaget och gå dit. Jag har tappat en krona och jag vet inte om den går att fixa. Vi får se.

Bloggtorka...

Mest för att det inte hänt så mycket att skriva om faktiskt. Mina barn brukar ju vara inspirationskällor när allt annat tryter, men de är ju som bekant utomlands. Några rapporter har jag fått, de har inbegripit besök i beduinby, snorkling, visst badande i hav. Det låter som de har det bra och det är jag såklart glad över.

Själv är jag snuvig på andra veckan och ger mig inte ut på några större äventyr, i går kom jag inte längre än till ica supermarket där jag handlade mig lite mat. Vad som händer i dag får vi se.

Stig Vig, Stefan Löven, vinrepresentation i kommunen och lite Båsenberga

I just den ordningen eller i någon annan. Vi får se.

Stig Vig är död. Jag blev ledsen när jag läste det. Första gången jag såg Dag Vag live var i Brunnsparken 1978 tror jag, då hade Stig Vig just intervjuats i radion och fått ur sig det klassiska citatet "alla andra har inte samma uppfattning om knark som vi, det är därför vi har suttit på kåken allihop". Det tyckte vi var coolt då. Men struntsamma, det var ändå musiken som var så gungig, flummig, organisk, levande. Jag tyckte så mycket om dem. En annan konsert jag minns starkt är Rockmagasinet på Manillagatan, innan kärnkraftsomröstningen. Känslan av samhörighet och "vi vill något" när vi skrålade med i "Hellre aktiv idag än radioaktiv i morgon". Sista gången jag såg dem - antar jag det kan väl inte funka utan Stig - var 2006, det skrev jag om så här. R.I.P Stig Vig. Du var en cool och ocool hjälte och antihjälte.

Så har Socialdemokraterna bestämt sig för Metalls Stefan Löven som partiledare. Honom känner jag inte mycket, vi får väl se vad han har att visa/bevisa.

I NA har vi kunnat läsa om kommunalrådet Lennart Erikssons och Kommundirektörens offentligt betalda vindrickande. Erikssons stolpar måste snart vara sönderskjutna nu. " Vi bjuder på ett glas vin eller en starköl till maten och vi har tyckt att det är okej" säger han till Nerikes Allehanda. Jag vill bara föra en sak till protokollet: Det är inte alls okej. Om nu inte politikerna undantar sig själva från Kumla Kommuns alkoholpolicy så är det alldeles åt helskotta. Jag köper definitivt argumentet om att "ibland är det bra att få komma bort och få vara ifred". Men alkohol i samband med arbetsresor har vi aldrig någonsin haft lov att betala med skattepengar - i alla fall inte vi som är tjänstemän. Lättöl eller mineralvatten är det som bjuds, allt annat har vi själva betalt, i urminnes tider.

Jag tycker att det är en bra policy. Lättförståelig. Schysst mot den som behöver låta bli alkohol av den ena eller andra anledningen. Moraliskt/etiskt försvarbar. Men Lennart säger att "det är den kulturen vi har i Sverige" och gör bort sig för jag vet inte vilken gång i ordningen. Både kommunalrådet och kommundirektören har råd att betala två glas vin ur egen kassa. Har man inte valt något riktigt exklusivt så landar notan på mellan 150 och 200 kronor. Det klarar man om man tjänar 55.000 eller 64.000 i månaden. Nä fan, vet skäms! Det är bara att läsa kommentarerna i NA för att se vilka känslor det väcker.

Själv är jag hemkommen från två bra arbetsdagar i Båsenberga tillsammans med ledningsgruppen i Barn- och utbildningsförvaltningen. Vi hade många bra arbetspass med psykologerna, bjöds på god mat och drack dessutom lite vin till. Själv köpte jag ett vinpaket för tvåhundra kronor. Det var prisvärt och jag kände att jag hade råd med det.

Nyduschad, proppmätt och jättetrött

Det är väl en rätt bra beskrivning av läget... Arbetet idag har varit av mer psykisk än fysisk karaktär, men man kan bli trött ändå. En bra och nyttig dag på det stora hela. Dessutom god mat och trevligt sällskap. Mycket mer behöver man inte begära. Mirjam sjöng jazzstandards så fint så...

Vad är väl en vecka i Egypten mot två dagar i Båsenberga?

Blott intet. Sitta där och äta kamelstek när man kan få njuta av god mat i Båsenberga utanför Vingåker...

Jag skojar bara. Jag skulle definitivt välja en utlandsresa, alla dagar i veckan. Däremot är jag inte missunnsam. Jag hoppas Lise och barnen får det jätteskönt. Och det är jag alldeles övertygad om.

Själv ska jag som sagt till Båsenberga för en tvådagarsduvning med våra nya handledare, Psykologpartners AB. Jag hoppas och tror att det kommer att bli riktigt bra, jag tillhör ju falangen som efterfrågat handledning i flera års tid. Jag tror att det är nyttigt att ha en neutral och objektiv part att bryta sig mot i det här många gånger rätt komplicerade jobbet. Vi får se i morgon hur bra de är, chiefen har goda erfarenheter av dem i alla fall, säger hon. Får väl lita på det.

Sossarna i Kumla är för sköna

Sin vana trogna har de lösningen på mesta. Nu räcker det inte med Juholts avgång, utan "alla" ska bytas ut. Det kan man både se på Tvärsnytt och läsa på Kumlanytts hemsida. Är det inte lika bra att byta ut alla VU-ledamöter och andra höga potentater mot Kumlingar på en gång? Så det någon gång blir lite ordning i det där partiet.

Låghalt och halvdan spenderade jag dagen

Jag lyckades sparka i karmen till sovrumsdörren i går kväll, blodet sprutade från den uppfläkta lilltånageln så att jag tror jag gjorde av med en hel rulle toapapper innan det stillade sig. Så är det när man käkar varan kan jag meddela. Nyttigt för hjärtat visserligen, men inte så bra när man ådragit sig yttre skada. I dag är tån blå och svullen och nageln kommer helt säkert att ramla av. Mina barn har rätt när dom säger "du är så klumpig pappa". De har varit med om ett och annat tå-islag genom åren. Jag har alltid minst en blå nagel.

Nå, det är världsligt. Jag ska inte klaga allt för mycket i alla fall. Jag har ju sett lite Dexter på teve, och lite "Homeland" som jag inte följt men hört mycket gott om. Laddade ner ett gäng avsnitt och fastnade direkt.

Min dotter är ett NO-geni och har förstått Darwinismen fullständigt. Eller?

Bra Agnes, det är värt ett C allra minst!

Ibland är det skönt att bara vara

Jag var extremt trött och osocial idag, har känt mig lite halvrisig i veckan och det var säkert en reaktion på det. Jag kände helt enkelt bara för att gå och sunka här hemma. Dammsög och torkade av golven, käkade lite frukost - kaffe och en Lidl-temla som var helt okej - fick besök av Lise och ungarna som kom för att plocka ihop lite grejor till Egyptenresan - käkade lite mat, såg handbollslaget rasa ihop och socialdemokratin göra detsamma. Badade. Pratade med Göran A i telefon. That´s it.

Sossarnas kris

Vad är det som håller på att hända med socialdemokratin? Vad händer med Juholt, vem kommer sen? Avgår han ens? Presskonferens utlyst till 15.00 i morgon. Den lär inte många missa.

Aldrig trodde jag väl att socialdemokratin skulle marginaliseras i Sverige, inte på det här sättet. Det är fascinerande och förskräckande. Vilka är de människor som söker sig till moderaterna, sverigedemokraterna? Varför? Vart tog solidaritetstanken vägen?

Sömnig januarifredag

En planeringsdag med åbytorps förskola är ett trevligt möte med sisådär 12-14 engagerade kvinnor. Vi pratade hit och dit om diverse frågor, kom nog till ett och annat beslut också.

Kvällen var bokad åt hockey. Kumla skulle göra processen kort med Mjölby hockey. Jag gick dit i dubbla roller, både som hemsidesskrivare och som "VIP-gäst" i restaurangen.

Maten var förträfflig. Machen sisådär. Om jag ska vara snäll. Och det ska jag väl, eftersom jag var där som "VIP-gäst". Stryk blev det hursomhelst, fast Kumla låg på mest hela tiden och sköt skott efter skott.

Emellertid spelades vår hockeylåt både före matchen i hallen och i puben i periodpauserna och som jag uppfattade det var mottagandet 4+ på gränsen till 5. Ordförande Windh spelade den om och om igen och sade "det låter ju som Big Deal" och det var riktigt roligt att kunna svara att "det kanske var Big Deal som lät som Tom Bombadill på den tiden det begav sig, det kom vi aldrig överens om riktigt när vi krigade på Radio-Örebro-toppen..."

Hr Ernestam spelar numera i Sven-Ingvars och petit moi blev bara en sketen rektor, men hur många hockeylåtar har han gjort, egentligen... Och Janne är minst lika bra på gitarr!

Ibland blir det så många möten

Nu är ju det här jobbet som det är, det handlar mycket om att prata med folk helt enkelt, men den här veckan har varit exceptionellt full av långa sittningar och det kanske är nödvändigt, men inte alltid jätteroligt. I tisdags var det fyra timmar med presumtiva skolledare från Sydnärke i en gruppering där jag ska vara någon slags mentor, i onsdags var det först nätverksgrupp fritidshem och sedan nätverksgrupp förskoleklass, i dag var det ledningsgrupp och dessutom möte med alla förskolechefer, i morgon ska jag ha planeringsdag tillsammans med Åbytorps förskola.

Tuva frågade mig vad jag egentligen gör på jobbet härförleden.
"Pratar", sa jag.
"Men det är väl inget jobb?"
Men det är det ju.

Just nu är livet bara så booorring!

Grått och tråkigt, inte så mycket att se fram emot. Jag läser resebroschyrer och längtar bort och känner mig fattig som en kyrkråtta. Jag hatar mörktrötta Januari.

Halkade mig fram genom världen idag

Både per bil och per fot. Jäklar vad halkigt det var. Halkade till på parkeringen vid jobbet, gjorde en sån där klassisk "stumfilmsräddning" med armar och ben åt alla håll och klarade mig mirakulöst utan att falla. Det är jag tacksam för, annars hade det nog varit akuten och handledsbrott eller något annat dumt.

Frusen hockeysöndag

Jag gick på hockey och höll på att frysa sönder mig i wmb-ladan, trots att jag hade fin radio-örebro-toppluva och vantar. Vinst blev det i alla fall. 3-2 mot Tranås. Du kan läsa referat här.

Ungarna hade bakat bullar när jag kom hem. De var riktigt goda. Men vi hade visst inte kommit överens om att undanplockning av bakgrejor ingick i konceptet så vi fick ha en förhandling om det.

Lördagen gick i sakta mak

Vi vaknade och åt frukost ganska sent, bestämde oss sedan för att ta en tur till stugan för att kolla så inget blivit förstört under alla vinterstormar. Som tur var såg det ganska fint ut. Agnes prövade på lite bilkörning. Vi överlevde.

Hem igen till lite matlagning. God wok med fläsk, nudlar och färska grönsaker.

Eftersom jag somnade ifrån den igår kväll såg jag Tinker, tailor, soldier, spy. Tyckte inte den levde upp till sitt rykte. Snyggt filmad visst, välspelad, men ack så långsam. 3 överrockar av 5. Murrigt grå.

Fredagen den trettonde

Jag hade ingen särskild otur. Ingen särskild tur heller. Man ska nog inte bry sig om sånt där skrock.

På jobbet fick jag äntligen iväg ett svar till skolinspektionen. Det var på tiden, även om jag inte tar på mig hela skulden för förseningen själv, det fanns fler inblandade. Strunt samma, nu är det gjort i alla fall.

Köpte "garageband-appen" till I-paden. Det var en riktig höjdare. Den kan man leka mycket med. Spela in demos också tror jag, om man bara kompletterar upp den lite grann. Ringde Janne och kollade och man behöver en I-rig för att kunna plugga in gitarren och jamma loss. Ringde Musikbörsen och kollade, de hade ingen hemma men kunde beställa och få hem till mitten av veckan. 345 kronor. Som hittat för en digital förstärkare.

Hämtade ungarna och åkte hem och gjorde tacos. Det var länge sen och därmed gott. Tacos är gott. Om man inte äter det för ofta.

Nu har de slocknat de unga och jag ska sätta mig och kolla in Tinker Tailor Soldier Spy. Ska bli spännande att se om den lever upp till sitt rykte som "superfilm.

Vad ska man säga om den där Sjöstedt egentligen?

Inte allt för många - men några i alla fall - har frågat mig vad jag tycker om Jonas Sjöstedt som ny ledare för Vänsterpartiet. Jag har förskräckligt svårt att säga bu eller bä. Ohly var förbrukad, något var tvunget att hända, Sjöstedt har nog en viss trovärdighet för många. Det är väl okej. Men eftersom han är "putsad" och salongsfähig så lär han inte locka många väjare till sig dessvärre. Varför ska man rösta på Vänsterpartiet om man lika gärna kan hålla sig till Socialdemokratin? Jag hade hellre sett ett delat ledarskap. V behöver en kvinna vid rodret, om inte själv så i alla fall "också". Framförallt behövs det människor som vågar säga hur det är, som vågar gå i väl underbyggd opposition. Vi är små och om vi någonsin ska kunna växa igen så behövs det en trovärdig alternativ politik. På riksplanet och i lilla Kumla. Här kunde vi gå fram med en skattehöjning och vara ett mjukt samhällsbyggande parti. Människor. Inte hus.

Trött jag blir...

Agnes ringer till mig från Lises telefon. Hennes egen har åkt i backen och funkar inte. Hon har blivit knuffad säger hon, av sin bästa kompis. Det är andra gången telefonen åker i golvet, förra gången blev det touchskärmsbyte för 700:- Det var i november. Då blev hon också knuffad sade hon, fast då var det någon annan och ingen visste riktigt vem det var...

Jag ska betala 150 kronor i månaden på den där jäkla telefonen till november + 189 kronor till i månaden att att ringa för och jag tänker inte köpa någon ny åt henne. Hon lovade att ha den i fodralet förra gången. Det hade hon inte.

Det som verkligen också stör mig är att den här kompisen bara garvar bort det och säger "starta om den bara". Fanns det någon anständighet i kroppen så skulle hon väl erbjuda sig att vara med och betala reparationen. Det skulle jag vilja att min dotter gjorde i alla fall, om hon nu klantat sig och puttat till någon. Jag funderar på att ringa upp den här kompisens pappa och prata med honom, men jag skulle verkligen vilja att Agnes hade vett nog att prata med sin kamrat själv.

Det är precis som att det bara är att handla nytt, men jag är inte gjord av pengar.

Så gick den dagen, lyckligtvis...

Tänk att det var så pirrigt att fylla år en gång i tiden, att det kändes stort och högtidligt, nån slags bevis på att man växt, blivit större. Att det var någonting bra. Så känns det inte riktigt längre. Det känns lite, ja, futtigt bara. Här framlever jag min tid, till vilken nytta då? Jag skulle inte vilja vara ung igen, inte på det sättet, men ibland händer det att jag önskar mig något mer av äventyr, av känsla, av lust.

Är det förmätet? Jag vet inte? Nu är jag i alla fall 49 år. Kanske börjar livet nu.

Snart dags att fylla år

49 stycken till och med. Inte mycket att bråka om. Man får vara tacksam över att vara vid liv helt enkelt. Det går inte att ta för självklart.

Nu är jobbet igång ordentligt igen

och det var säkert lika bra det. För mycket ledighet kan få en att få för sig att livet skulle kunna se ut så, alltid. Nå, jag ska inte klaga. Det gick bra. Fast jag var trött när jag kom hem. Det fick bli en stunds vila i soffan, klappande av katter och ett par avsnitt av Dexter, säsong 6. Märkligt bra serie Dexter. Skruvad men bra.

Dags att rätta in sig i ledet ordentligt igen...

Få ordning på sovtider och återerövra en dygnsrytm. Det tränade jag lite på idag.

Tog med min pappa och Agnes på hockey på eftermiddagen. Synd att säga, men det var knappt ens måttligt kul. Två poäng visserligen, men ingen rolig hockeymatch. Mitt något syrliga referat kan du läsa här. Pratade förresten med Linus mixern i går och påminde honom om att säsongen snart är över. Vore ju kul att hinna höra låten i hallen en gång i vår i alla fall.

Nu är glada julen slut slut slut

Julegranen packats ner ner ner.

Dåliga rim det blir när man har plastgran. Egentligen kanske jag skulle ha slängt ut den i alla fall, för den var alldeles deformerad efter katternas klättrande. Men jag försökte räta ut grenarna hjälpligt. Den kostade ju i alla fall 399 kronor. Kanske duger den nästa jul också.

Prövar att blogga från I-paden

Det går förstås bra det också men nog går det fortare med ett vanligt tangentbord. Däremot är den fantastiskt trevlig att surfa med. Tänk vilka manicker ändå...

05.13

Yes!!!

Uppladdningen har börjat

02.00 startar matchen. Jag var uppe tidigt i morse så jag har vilat mig i form i soffan i en timme eller två. Nu är jag nyss uppstigen ur bubbelbadet och doftar som en våt blågul ros. (Finns sådana?) Flaggtillverkningen ska snart börja. I natt ska guldet bärgas. Hoppas jag. Om inte annat får vi höra världens näst vackraste nationalsång.

"Pam-pam-pam-pam-pam
pam-pam-pampampam
pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa"

Den ryska nationalsången är mäktig och stor, men jag vill ändå hellre höra 23 fjuniga svenska killar skråla falskt i "du gamla du fria".

Vi får se hur det går. Det var trettio år sedan Sverige vann sitt hittills enda guld i junior-vm i hockey och det är inte alls säkert att det kommer ett andra i kväll, men hoppas kan man alltid.

Sveriges mest notoriske målskytt Max Friberg har vi ju sett i WMB-arena ett antal gånger under åren han representerade Skövde. Roligt att det går så bra för honom.

Slutet gott allting gott

Avskedsmiddag med P4-morgongänget i går kväll. Vi var på stora Örebro och åt jättegod mat och hade en riktigt trevlig kväll. Själv fick jag i mig både marinerad Örebroost och lammlägg Bourgouignon. Tryffel därefter.

I morse var det tack- och avskedsprat direkt från studion. Denna begivenhet kan du höra i tre separata delar, här (1), här (2) och här (3).

Det kändes nästan lite sorgligt att åka hem från Örebro, för det har varit väldigt roligt att ha uppdraget som länskorre, men det är bara att gå in i radioskugga och vara glad för den tid som varit. Kanske händer det något annat så småningom. Trevliga människor i vilket fall som helst.

Fotot snodde jag från P4 morgons facebooksida

En snabb tur till doktorn

för att be om en titt på ett eksem som jag gått och dragits med jättelänge. Min självdiagnos var riktig. Psoriasis. Två fläckar bara, men ändå. Det kunde ju ha varit under den glada "förr-i-tiden" när man fick solresor på recept... På Azorerna var det helt borta, men när jag kom hem så tog det bara någon vecka innan det började ilska till sig igen...

Jag får väl börja spara till en egen resa. Lise ska ta med ungarna till Egypten i slutet av Januari. Trevligt för dem såklart. Då kanske jag kan hitta på något eget lite senare...

Lilla årskrönikan då, starkt koncentrerad

Jag beskrev 2010 som ett riktigt skitår när jag tittade i backspegeln. Sjukdom, jobbigt på jobbet, allmänt deprimerande kan man väl säga...

2011 blev mycket bättre. Jag har mått bättre, varit gladare, varit med om mer trevliga saker, orkat mer. Snarkmaskinen var en välsignelse vill jag påstå.

Tummen upp i stort sett alltså. Bara att hoppas att 2012 rullar på i samma anda.

Historisk radioprat

Efter två och ett halvt år i etern var det dags för det sista egna "korresamtalet". Det kan du höra här. Antagligen inte världens roligaste, men det var som det var, lite skola, lite nyårsfirande. Final på torsdag morgon klockan åtta, då direkt från studion. Missa inte det!

Inte ofta det går ett dygn utan ett bloginlägg...

Men igår hände det verkligen inte mycket värt att skriva om. Vi vaknade sent, kände oss nog allmänt slöa, Agnes och jag tittade på utmärkta SF-thrillern "In time", en film i min smak måste jag säga, lagom twistad för att vara spännande. Agnes hade börjat se den kvällen då Rihanna ställde in, men blev avbruten av ett brandlarm mitt i filmen. Nu fick hon se klart.

Sen lagade vi lite "svensk moussaka" som blev väldigt god och så var det nog inte mycket mer som hände...

Nyåret är infirat, lugnt och stilla hemma hos Johan och Katarina

Hummer Exelcior, Gulasch med apelsinmajonäs och Mascarponeglass stod på menyn. Vi drack en vit bourgogne till hummern, ett amaronevin till huvudrätten och lite "Nederburg late harvest" till efterätten. Gudomligt gott.

Johans mamma höll nyårstalet nere vid hamnen och där var det också festliga fyrverkerier och min radiokollega Åsa sjöng och underhöll. Trevligt!