Visar inlägg med etikett familj. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett familj. Visa alla inlägg

måndag, februari 27, 2012

Tillbaka till ordningen!

Ingela har rätt, babianstjärtsrosa är inte snyggt. Inte läsvänligt heller. Svart på vitt är mycket bättre.

I dag har vi varit på Pizza hut med mina föräldrar. Vi har också tagit en snabbtur till Karlslund och sett islossning vid Karlslundsfallen. Jag tackar gud för att vi slapp Mc Donalds som min pappa först föreslog. Jag skäms sällan för mina föräldrar, jag har tillräckligt mycket att skämmas för själv brukar jag säga. Men min mamma har en särskild sak för sig på Mc Donalds som jag inte riktigt klarar. Hon beställer hamburgare utan bröd. Hon gillar väl inte bröd helt enkelt och på ett sätt är det ju fullkomligt iskallt gjort av henne, men de unga servitriserna och servitörerna fixar det inte riktigt. De kommer som i chock. Och jag har försökt förklara för henne att själva grejen med hamburgare är "kött i bröd". Jag har också sagt "ta hela hamburgaren och släng brödet så slipper dom trassla" men det har inte hjälpt.

Nå, idag blev det pizza och bägge två skötte sig exemplariskt. Tack och lov!

måndag, juli 11, 2011

The longest day...















Upp i ottan för att färdigställa grytan till konfirmationslunchen, 08.00 stod jag och stekte sidfläsk och champinjoner... Sedan in i duschen och iväg till kyrkan. Två timmars konfirmationsmässa och en lång fotograferings-session efteråt sedan hem och hämta gryta, sallad och potatis och iväg till Lise. Presentutdelning, en lunch som var som hämtad ur Dantes inferno, med förvirrade människor som pratade förbi varann. Vad säger man om det? Hoppas Agnes tyckte det var okej i alla fall, det var ju liksom för hennes skull vi var där...


Skönt att komma hem till ett tyst hem sedan, ungarna följde med hit också. Vi var trötta alla tre, rundade av kvällen med en riktigt bra film - the adjustment bureau - med Matt Damon och Emily Blunt. Romantisk sci-fi med en hel del twister... 3 och en halv förflyttningshatt av 5.

måndag, april 25, 2011

Jaha, så gick en måndag i april....

Jag fick lite besök under dagen, min pappa kom rullande med permobilen och ville sitta på verandan en stund. Så småningom kom även Agnes över en stund, gott att se henne fast hon bara varit borta tre-fyra dagar.

Kvällen spenderade jag sedan i sällskap av Ridley Scott, Kate Blanchette och Russel Crowe. Robin Hood - den var väl sådär får jag säga... Gladiator 2 på nåt sätt, den kändes rentav lite onödig? Kan man säga så? Jomen det kan man nog. 2,5 eldpilar av 5.

torsdag, juni 05, 2008

Ännu en dag förbi...

Hopp om liv i dag också, tack och lov för det. Lung- och hjärtröntgad med rätt goda resultat, Eventuell KOL efter 50 års rökning, det var ju inte särskilt förvånande... En lunginflammation jag inte tidigare hört talas om, fortfarande problem med njurar och andning, men ändå rätt kommunikabel.

Jag kan inte förvandla den här blogen till en sjukhusjournal, så här efter kommer några inlägg i helt andra ämnen. Ibland måste man få flamsa, bara för att överleva...

Hopp om livet...

Läget med Gunvor stabiliserades en del under dagen. Hon vaknade till och slapp respiratorn, den ersattes med en syrgasmask i stället.

Arne och jag åkte in och hälsade på henne på eftermiddagen och då var hon hyfsat "med" när vi pratade med henne. Hon hade ingen aning om vad som hänt under de senaste dagarna men hon visste var hon var och varför hon var där och hon orkade prata lite grann.

Det skarpa läget är inte alls över, hon blir kvar på IVA till de (förhoppningsvis) fått ordning på njurfunktionen som är ganska utslagen, men för mig tändes det lite hopp när jag såg henne plira med ögonen och hörde henne bråka lite med sjuksköterskan för att hon inte fått hela 0,5-decilitersmuggen med vatten. Föräldrar har man fått för sina synders skull men det är rätt gott att ha dem i livet i alla fall...

Den som undrar vad "blodförgiftning" egentligen är (jag hade ingen koll kan jag säga, för mig var det röda strimmor som steg upp längs armarna och "när dom kommer till hjärtat så dör man") kan läsa mer här.

onsdag, juni 04, 2008

Vardagsdramatik

Jag börjar fundera på när de bra sakerna ska inträffa...

Min mamma var mer virrig än vanligt i helgen. Agnes som träffade henne i måndags berättade att hon sagt att hon gått upp klockan tre på morgonon och ringt till sin syster och velat köra henne till Stockholm. Hon hade dessutom lagat kåldolmar klockan åtta på morgonen och ropat till min pappa att det var lunch.

Ja ja, tänkte jag, det är väl värmen... Hon sover ju så dåligt på nätterna, det är nog därför hon blir tidsförvirrad.

Men i går morse såg jag på Agnes telefon att hon ringt till henne klockan fyra på natten och då blev jag riktigt orolig, ringde upp och ville prata med henne, blev förvånad när det var min pappa som svarade, han brukar aldrig vara vaken så dags. (Däremot alltid min mamma.)

Jag frågade hur det var och han sade "det är dåligt, hon sitter och sover här vid köksbordet".

Jag bad att få prata med henne och hon var fullständigt osammanhängande och sluddrig i talet. När jag frågade varför hon ringt till Agnes klockan fyra svarade hon att "Jamen Tuva och farfar skulle ju ut och cykla..."

Hon har fått en stroke, tänkte jag och sade till min pappa att han fick ringa efter ambulans. Han ringde tillbaka efter en stund och var ledsen och sade att hon vägrade åka till sjukhus.

"Jag kommer så fort jag kan".

När jag kom dit blev jag alldeles förfärad, hon såg värre ut än jag kunnat tänka mig, hyperventilerade och hade jättesvårt att göra sig förstådd. Jag ringde 112 och bad om en ambulans och när jag beskrev symtomen så sade man att man skulle skicka en så snart som möjligt. Det kändes jättebra.

Fast när vi väntat i en timme började jag undra vad "snabbt" stod för, ringde upp igen och då sade man att det skett en olycka som man varit tvungen att prioritera men att man snart var på väg. Det var jättefrustrerande såklart, för det kändes som om hon blev sämre och sämre hela tiden. Jag hann ringa en gång till sedan, för det tog över två timmar innan ambulansen var där och när de kom upp i lägenheten var hon inte kontaktbar längre.

Hade de inte bråttom dit så fick de bråttom därifrån...

När jag någon timme senare ringde akuten fick jag höra att hon förts till infektion men när jag ringde dit visade det sig att hon låg på IVA och att man som bäst höll på att sätta in respiratorhjälp åt henne. Man sade också att det kanske var bra om jag kom in. Oj då. Ångestboll i magen... Frågade min pappa om han ville med, men han fixade inte det då.

De höll fortfarande på med henne när jag kom in och jag fick vänta i en timme eller så innan två läkare kom till väntrummet. De berättade att de arbetade efter teorin att hon hade en livshotande infektion i hela kroppen, blodförgiftning helt enkelt. Om utgången vågade de inte säga något, de berättade att de satt in "understödjande åtgärder" eftersom de inte kunde göra så mycket för att bota henne just nu. Det handlade om att ge henne andningshjälp, hålla nenne nedsövd, ge kroppen bästa förutsättningar för att med hjälp av antibiotika kunna ge sig i kast med infektionen.

Så småningom fick jag gå in till henne, hon märkte såklart inte att jag var där men det kändes rätt skönt för mig att ändå få se att "vården var igång".

På IVA lär hon bli liggande ett bra tag som jag förstod det, om hon också haft en stroke kunde man inte säga något om, men det var sekundärt i sammanhanget. "Det får vi ta sen i så fall", sade läkaren.

Just nu finns det inte så mycket att göra mer än att hoppas och tro att det ska gå vägen. Min pappa är alldeles slut, vi är ledsna allihop, nu blev det plötsligt lite för tungt känner jag. Men det är väl så här livet är antar jag, det har sina skov...

onsdag, april 23, 2008

Stort tillfälle för Tuva i helgen

Att få ha en kompis sovande över för första gången. Och att denna kompis var Hedvig.

torsdag, mars 27, 2008

Lise och jag ska inte bo tillsammans längre

Det känns väl okej att skriva det här nu, när familj och vänner är informerade "personligen" sedan en tid tillbaka och när jag - dag för dag - inser att "ryktet redan spridit sig".

Vi har varit tillsammans sedan 1989, nästan 20 år... Det är klart att det finns mycket sorg och smärta i att inse att vi inte längre är riktigt bra för varann, men nu är det som det är och då får vi också förhålla oss till det.

Våra kloka och insiktsfulla barn kommer att bo hos oss "varannanveckovis" och vi förutsätter att det kommer att funka bra.

Lise bor kvar på Baldergatan. Jag köper mina föräldrars hus (och eftersom jag redan fått frågan ett par gånger; "Nej, jag har aldrig bott där...") och räknar med att flytta in "ordentligt" i mitten av maj eller så.

torsdag, februari 21, 2008

Curlingpappan

Kort rapport om slutresultatet av gårdagens familjedrama. Agnes och hennes kompis Wilma släpptes av vid Marieberg, Tuva och jag gick på "Alvin och gänget" på bio. Av skogsvistelsen blev intet. Sådan är den moderne pappan år 2008.

söndag, november 11, 2007

Fars dag

Kaffe och macka på sängen, presentkort på hundra kramar och pussar, man får vara nöjd. Och presenten sen, så välfunnen. En Lagavulin. Inte. En Kubansk cigarr. Inte. En näshårsklippare...

Jag visste inte ens att jag hade vanprydande näshår...

torsdag, oktober 25, 2007

Äntligen har jag förstått vad det innebär att vara medelålders.

Jag är 44 år, var 34 när Agnes kom, 39 när Tuva kom till världen. Jag är medelålders. Det innebär att jag har en tioåring och en femåring hemma, en mamma som är 70 och en pappa som är 75 och att jag måste hantera deras åldrar och kriser samtidigt som jag ska försöka förhålla mig någorlunda värdigt till min egen ålder. Inte att undra på att jag snabbt håller på att bli gråhårig. Alla bara gnäller.

"WAAAHHHH!!!"

"Vad är det Agnes?"

"Min kompis sade till en annan kompis att hon ville ge bort sitt kompisarmband till henne bara för att jag bara är snäll ibland!!!"

"Men det måste väl vara nåt missförstånd?"

"JAG HATAR HENNE!!!"

(...)

"WAAAAHHHH!!!"

"Vad är det Tuva?"

"JAG VILL HA GODIS!!! JAG VILL SE PÅ FILM!!!"

"Men det är dags att gå och lägga sig nu."

"JAG VILL JAG VILL JAG VILL!!!"

(...)

"WAAAAHHH!!!"

"Vad är det Arne?"

"ALLA MINA KOMPISAR HAR DÖTT. DET HÄR LIVET ÄR MENINGSLÖST OCH SÅ HAR JAG TAPPAT EN FRAMTAND!!!"

"Men du har ju T kvar."

"Ja han ja."

(...)

"WAAAHHH!!!"

"Vad är det Gunvor?"

"JAG HAR ALLA SJUKDOMAR SOM FINNS I HELA VÄRLDEN. OCH LIDL-KEXEN ÄR SLUT!!!"

"Du har ju i alla fall inte Aids."

"Nej inte än..."

torsdag, juli 26, 2007

Det blev en riktigt bra dag


för den historieintresserade. Vi hade med oss en nydisputerad arkeologidoktor på färjan, Charlotte Hedenstierna-Jonson och när hon blev igenkänd av guiden så blev det en halvtimmas spontanföreläsning om krigarna i garnisonen på Birka. Jätteintressant.

Det var också i övrigt en alldeles perfekt dagsutflykt tycker jag. Trevligt sällskap, strålande sol, en och en halv timma till Strängnäs i bilen, sedan båt över Mälaren i ett par timmar innan vi kom till Birka, kunniga guider, fascinerande historisk miljö, badmöjligheter för den som ville, Agnes, Tuva och Wilma gjöt egna hedniska smycken i vikingabyn och Wille sköt pilbåge. Klart är att vi skulle kunna haft ett par timmar till på Birka, men nu fick det bli så här. Rekommenderas varmt.

torsdag, juli 12, 2007

Tillbaka igen,







lätt beslöjade av skogsdoft efter tre nätter i stugan. Det är ju fantastiskt skönt att gå därute och skrota, man tvingas ner i tempo helt enkelt, det går inte ens fort att värma vatten till disken, men det är rätt skönt att komma hem också, det ska erkännas.

Det hjälper liksom inte att ha trådlöst nätverkskort till nya laptopen, inte i Tjugesta i alla fall. Det skulle väl vara det där nya nmt.net då kanske, men det är lite för mycket pengar att betala för de fjuttiga dagar vi är där. Jag antar att jag får leva utan internetaccess i stugan helt enkelt.

Tomas B. kom och hälsade på oss med Hillevi och Hedvig igår och vi hade en riktigt trevlig dag. Hillevi sov över sedan och då var Agnes lycklig. Hon längtar alltid så mycket efter en kompis.

lördag, juli 07, 2007

Visade Agnes

vad en blog var idag, hon blev FRUKTANSVÄRT arg! men krävde inte att bli bortttagen. I kraft av att inte veta att det går att redigera/deleta meddelanden återkommer hon i morgon med en egen blog. Bäva månde faderen. Hittade en lapp på skrivbordet häromdagen, "Tita inte! Anars!" stod det där. Det kunde man ju inte motstå. Vad det handlade om får hon emellertid själv meddela.

tisdag, juni 26, 2007

Födelsedagsbarn.



Lise fyllde 40, hurra hurra hurra... Och Arne han blev 75. Hurra hurra hurra. I maklig takt går vi igenom det där som kallas livet.