25:års-jubileum på gång i Kumla Kommun

Det är halva mitt liv det. Märkligt. Och jag vet inte hur mycket det är firarvärt, egentligen. Men det är klart, om nu kommunen tycker att jag är värd att bli uppmärksammad så får jag väl ta det till mig. Uppmuntran kan man ju inte få för mycket av.

IDI

Tänk vad man låter sig utsättas för i jobbet... Jag har gjort Thomas-analyser, Myers-Briggs-test och lite allt möjligt genom åren och nu var det alltså dags att pröva på IDI-analys. Jag får väl tillstå att jag var lite skeptisk, en del av de där testerna liknar mest Veckorevyn tycker jag. Men här skulle man dels ge sin egen bild och dels få den speglad av ett antal respondenter. Så körs alltihop mot någon slags databas med 30000 människor i och så får man reda på hur man är eller "uppfattas" i tre dimensioner och får ställa det mot sin egen bild.

Inte för att jag förstår hur det går till men efter att ha svarat på en webtest får man ut någon vecka senare ut ett dokument där man placerats i en av sexton kategorier. Jag blev lite fascinerad över hur väl jag tyckte det stämde med hur jag själv uppfattar mig och tror att andra uppfattar mig. Det var rätt coolt faktiskt. Och så blev jag lite full i skratt ibland. Jag tror att man som grupp kan ha nytta av att göra något sådant här och sedan resonera om det. Det ska vi göra i två dagar nu. I Kungsörstorp, vart nu det kan ligga. Antagligen i Kungsör. :)

Vad jag "är"? En vänskaplig motivator såklart.

En torsdag med "psykologpartners"

Som är våra handledare i ledningsgruppen. Fascinerande kunniga människor. Bara att inse att jag gjorde fel utbildningsval en gång i tiden. Det är sånt som vi gör nu som jag mest av allt skulle vilja ha ägnat mig åt. My bad. Jag har nog pluggat lika mycket, men "fel" kurser.

Nu är det bara att flyta med och "join the joyride". Det är spännande med processer.

Gäspiga dagsanteckningar innan sovdags

I dag var jag riktigt trött när jag kom från jobbet. Det blev rätt intensivt att fara runt på tre olika ställen och försöka veta med vilka jag skulle prata om vad. (Det var kompetensutvecklingsdag för Kumlas förskolor.) Därmed inte sagt att det inte gick, för det gjorde det såklart...

Jag hamnade i soffan och framför teven, det var liksom det enda tänkbara alternativet. Reprisen på "allt för Sverige" först, det kan nog bli förnöjsamt i år också tror jag, mycket rörelse och gråt från svenskamerikanerna redan i första avsnittet... Sedan Homeland som ju är en fruktansvärt bra teveserie, spännande som attan...

Föräldramöte i Hardemo i morgon kväll, men sen blir det ledigt ett par dagar. Skönt. Riktigt skönt.

Gott att leva

Ibland blir man bara så glad. Jag var inbjuden till Ulrika efter arbetsplatsträffen i Hardemo i kväll, lite mat och prat... Och det var det ju, med härliga Stenegänget. Supergott käk, många kramar, en jättefin gåva också, ett presentkort på Örebroporten som säkert räcker till två konserter... Jag blev jätteglad. För presenten förstås, men också för att jag insåg att det kanske inte bara var jag som saknade dem utan tvärtom också.

När vi hade arbetsplatsträff med skolledarna idag så var det tre chefer som uttryckte samma sak, att de åkte till de arbetsplatser jag haft hand om i elva år och kunde "vila ut". Jag ska naturligtvis inte ta på mig allt eller ens hälften, men det kändes ändå som ett gott betyg åt den arbetsmiljö vi tillsammans jobbat fram på de ställena. Lev och låt leva, Det är en bra utgångspunkt för relationsbaserade arbeten tror jag.

Hungerspel och Kroksmark

Pustar ut i soffan efter att ha varit på smygpremiären av Hungerspelen tillsammans med Agnes. Vi var överens om vad vi tyckte efteråt. En riktigt bra film, fast böckerna är nog ändå lite bättre. Jennifer Lawrence var så bra som Katniss! Lika bra som hon spelade "Ree" i Winters Bone. Det var nog bra att Tuva inte var med, jag har en känsla av att hon skulle ha tyckt att den var otäck.

Annars då? Föreläsning med Thomas Kroksmark, pedagogikprofessor från Gränna. Han sade en massa bra saker, men särskilt pedagogiskt är det inte att tala oavbrutet i flera timmar i en mörk hörsal utan luft.

Åkte till ett jobbmöte på Matildelunds förskola...

Vår mest "nybyggda" förskola i Kumla, fast den fått nästan tre år på nacken... Jag hade inte varit där sedan den blev färdig så det var sannerligen på tiden. Vilken fantastisk miljö att arbeta i, för både barn och vuxna. Så vackert, så estetiskt, så "Reggio". Så kunde man ju önska att alla förskolor i Kumla fick se ut, skillnad det mot två nedgångna rum i Hardemos gamla skolbyggnad är det definitivt.

På eftermiddagen ringde Agnes och var förbannad - något pucko hade snott hennes jacka med en massa nycklar och annat "praktiskt" i. Förbaskat onödigt, grisigt rent av. Det blir en massa jobb att fixa nytt igen.

Supertrött på kvällen, halvsov framför sista delen av "Hårdrockens historia". En spännande och intressant serie att följa även om dagens avsnitt var sisådär, det kanske inte var musik som tilltalade mig helt enkelt.

I dag var också en "vardaglig dag"

Men i morgon ska jag gå på konsert på Conventum. Anna Ternheim. Det ser jag mycket fram mot. Hennes sista platta är bara så fantastiskt bra.

Dessutom ska vi få se förslaget till ny ledningsorganisation. Det ska bli spännande att se om jag i alla fall blivit lite lyssnad till.

Lite jobb och sen en film på det...

Det var väl ungefär så min måndag var... En eftermiddag/halv kväll med ett gäng presumtiva skolledare i Askersund - på temat "ekonomi", vilket väl i sanningens namn inte är den roligaste delen av det här jobbet och sen hem, lagom trött och dan. Hittade en film jag bränt för ett tag sedan men inte kommit mig för att titta på. Stoppade i den i dvd:n och småflinade förtjust i en och en halv timme eller så.

Heartbreaker. Eller L´arnacouer i orginal. Romain Duris och Vanessa Paradis i en riktigt småputtrig fransk romantisk komedi med flera kluriga vändningar och riktigt roliga scener. Bra skådespeleri och en fransk touch på det hela. Jag skulle förstås hellre ha sett Audrey Tautou i den kvinnliga huvudrollen eftersom jag är platoniskt förälskad i henne, men Vanessa Paradis gjorde det riktigt bra. 4 långvariga förlovningar av 5.

Stig Vig, Stefan Löven, vinrepresentation i kommunen och lite Båsenberga

I just den ordningen eller i någon annan. Vi får se.

Stig Vig är död. Jag blev ledsen när jag läste det. Första gången jag såg Dag Vag live var i Brunnsparken 1978 tror jag, då hade Stig Vig just intervjuats i radion och fått ur sig det klassiska citatet "alla andra har inte samma uppfattning om knark som vi, det är därför vi har suttit på kåken allihop". Det tyckte vi var coolt då. Men struntsamma, det var ändå musiken som var så gungig, flummig, organisk, levande. Jag tyckte så mycket om dem. En annan konsert jag minns starkt är Rockmagasinet på Manillagatan, innan kärnkraftsomröstningen. Känslan av samhörighet och "vi vill något" när vi skrålade med i "Hellre aktiv idag än radioaktiv i morgon". Sista gången jag såg dem - antar jag det kan väl inte funka utan Stig - var 2006, det skrev jag om så här. R.I.P Stig Vig. Du var en cool och ocool hjälte och antihjälte.

Så har Socialdemokraterna bestämt sig för Metalls Stefan Löven som partiledare. Honom känner jag inte mycket, vi får väl se vad han har att visa/bevisa.

I NA har vi kunnat läsa om kommunalrådet Lennart Erikssons och Kommundirektörens offentligt betalda vindrickande. Erikssons stolpar måste snart vara sönderskjutna nu. " Vi bjuder på ett glas vin eller en starköl till maten och vi har tyckt att det är okej" säger han till Nerikes Allehanda. Jag vill bara föra en sak till protokollet: Det är inte alls okej. Om nu inte politikerna undantar sig själva från Kumla Kommuns alkoholpolicy så är det alldeles åt helskotta. Jag köper definitivt argumentet om att "ibland är det bra att få komma bort och få vara ifred". Men alkohol i samband med arbetsresor har vi aldrig någonsin haft lov att betala med skattepengar - i alla fall inte vi som är tjänstemän. Lättöl eller mineralvatten är det som bjuds, allt annat har vi själva betalt, i urminnes tider.

Jag tycker att det är en bra policy. Lättförståelig. Schysst mot den som behöver låta bli alkohol av den ena eller andra anledningen. Moraliskt/etiskt försvarbar. Men Lennart säger att "det är den kulturen vi har i Sverige" och gör bort sig för jag vet inte vilken gång i ordningen. Både kommunalrådet och kommundirektören har råd att betala två glas vin ur egen kassa. Har man inte valt något riktigt exklusivt så landar notan på mellan 150 och 200 kronor. Det klarar man om man tjänar 55.000 eller 64.000 i månaden. Nä fan, vet skäms! Det är bara att läsa kommentarerna i NA för att se vilka känslor det väcker.

Själv är jag hemkommen från två bra arbetsdagar i Båsenberga tillsammans med ledningsgruppen i Barn- och utbildningsförvaltningen. Vi hade många bra arbetspass med psykologerna, bjöds på god mat och drack dessutom lite vin till. Själv köpte jag ett vinpaket för tvåhundra kronor. Det var prisvärt och jag kände att jag hade råd med det.

Ibland blir det så många möten

Nu är ju det här jobbet som det är, det handlar mycket om att prata med folk helt enkelt, men den här veckan har varit exceptionellt full av långa sittningar och det kanske är nödvändigt, men inte alltid jätteroligt. I tisdags var det fyra timmar med presumtiva skolledare från Sydnärke i en gruppering där jag ska vara någon slags mentor, i onsdags var det först nätverksgrupp fritidshem och sedan nätverksgrupp förskoleklass, i dag var det ledningsgrupp och dessutom möte med alla förskolechefer, i morgon ska jag ha planeringsdag tillsammans med Åbytorps förskola.

Tuva frågade mig vad jag egentligen gör på jobbet härförleden.
"Pratar", sa jag.
"Men det är väl inget jobb?"
Men det är det ju.

Nu är jobbet igång ordentligt igen

och det var säkert lika bra det. För mycket ledighet kan få en att få för sig att livet skulle kunna se ut så, alltid. Nå, jag ska inte klaga. Det gick bra. Fast jag var trött när jag kom hem. Det fick bli en stunds vila i soffan, klappande av katter och ett par avsnitt av Dexter, säsong 6. Märkligt bra serie Dexter. Skruvad men bra.

En dag fylld av skolinspektionsdokumentation

Herreminje, vilket långt ord...

Allt vill de se, skolinspektionen... De vill ha dokumentation av i princip allt som pågår inom skolans väggar, allt från kvalitetsredovisningar till planer mot kränkande behandling till åtgärdsprogram till ordningsregler till timplaner till... You name it. Inget att säga om, bara att rätta in sig i ledet och därför har jag denna dag och ett par till (som kollegan Hasse uttryckte sig) "bott i datorn". Nu är det i alla fall klart. Skönt det.

Hockey på kvällen sedan. Kumla spöade Falu if med 4-2 och jag har skrivit referat till hemsidan. Tänk att jag får skriva om hockey, jag som inte ens kan stå på ett par skridskor...

Hockey ja... Stefan Liv och ett helt hockeylag har försvunnit, störtat, brunnit. Usch vilken tragedi. Jag har gråtit en stund vid tv-apparaten. Vila i frid.

Ibland är det härligt att jobba!

Ikväll till exempel, när barnen i Stene fyrade av årets show i Åbytorp. Sång, dans, teater, bildspel, två fullsatta föreställningar. Alla var så duktiga. Det var så kul. Vi som jobbar på skolan fick också våra sekunder i rampljuset, i år med tema Afrika. Vi dansade in i bastkjolar och färglada saronger - till Shakiras "Wacka wacka". Sen sjöng vi om "Afrika" och genomförde allsång med den alldeles (o)äkta swahilisången "Mangwani pu-le-le". Grande succé! Tänk om man kunde göra sånt lite oftare...

Gott att se bekanta ansikten...

Använde första arbetsdagen åt att visa mig på diverse strategiska ställen, Stadshuskorridoren, Hardemo, Stene fritids... Det kändes bra att se en massa bekanta nyllen, man blir rätt isolerad av en månad som "sjuk". Inser att det finns jobb att göra, hade nog inte förväntat mig något annat heller, nu gäller det bara att prioritera rätt. Tänkte be Mait om hjälp men hon hade semester den här veckan. Fyra timmar om dagen räcker inte särskilt långt inser jag och det är så svårt så svårt att peka ut "lagoma uppdrag" att ta bort som skulle kunna underlätta på ett bra sätt. En dag i taget som sagt, så blir det nog bra till slut.

Sov ett par timmar när jag kom hem, nu har jag klivit upp ur det varma sköna badet och om en dryg timme är det dags för semifinal i J-VM i hockey. Kan bli en rysare att möta ett revanschsuget Ryssland, men jag tror benhårt på de svenske.

På Torsdag kliver Kumla hockey in i allettan, tredje mötet mot Vita Hästen för året, ingen vinst hittills men kanske på trettondagen då... VH är ett sånt där lag som vi kan slå en gång på fyra ungefär, så pass bra har de varit i år... När jag började titta på hockey i Kumla, 1996 eller så, var Mora ett sånt lag, oftast fick vi stryk, men någon gång emellanåt skrällde vi till, minns en match när Mora sopades dit med 8-0. Emil Kåberg fightades med Håkan Bogg och allt var bara fullständigt underbart.

Det var roliga år, HV71 kom hit för en träningsmatch och fick åka hem utan vinst, Timrå spelade vi jämt med, om än inte på hemmaplan, Södertälje, Linköping, herregud, en tredjedel av halva nutidens elitserielag har ju varit i lilla Weidermans Buss Moab Bob Arena och spelat, börjar vi sedan räkna in de allsvenska lagen blir de än fler.

Läser på de södra lagens hemsidor att de flesta räknar Kumla som stryklag i serien. Kanske. Kanske inte. Men vi har legat i allsvenskan fler år än de södra lagen gjort ihop, nå, ta bort Nybro då... På gamla lagrar vinner man emellertid inga segrar, vi får se vad som händer men det är i alla fall jätteroligt att slippa fortsättningsserielunken. Det är sex-sju år sedan sen det hände sist. (2003-2004)