April april din dumma sill

Jag skojade bara. Jag har inte övergett bloggandet. Det har inte blivit av bara. Har varit lite för mycket annat som kommit i vägen.

En hel del letande i gamla arkiv och gömmor bland annat. Det ska bli en utställning om rockens historia här i Kumla och där har vi ju självklart en plats... Så nu har det rotats i gamla klipp och bilder så att Göran E ska få lite att jobba med. Dessutom har jag börjat skriva bandets historia, från början och hit.

Det blir vernissage 24/5 och vi kommer att få hit en massa gamla Bombadiller. Säkert kommer det att spelas på Bibblan och sen ska vi dricka vin och prata minnen. Det ska bli så roligt.

Måste förstås också länka till

Lasse Litzens härliga reportage på kumlanytt.se. Där får man ett smakprov på hur det lät och dessutom fick jag möjligheten att förklara skillnaden mellan John Holm och John Holmes. Bara det!

Nu har vi gjort det!

Kära dagbok... Jag har inte hunnit skriva på ett par dagar eftersom helgen gått i musicerandets tecken. Jag hämtade Johan i Askersund på fredagseftermiddagen och så körde vi till Kumla station för att plocka upp huvudstadsbon hr Olsson. Därefter vidtog ett dygn (mer eller mindre) av pratande och spelande. Tänk så många bra låtar det fanns som vi nästan kom ihåg, tänk så många bra låtar det fanns som vi inte alls kom ihåg...

Nå, metodiskt och envist betade vi oss igenom den gemensamma låtskatten och när lördagskvällen kom hade vi fyllt en pärm med sånger, 20 sisådär, som vi trodde vi skulle kunna leverera inför publik.

Kraxkompaniets kyrka var fullsatt och det kändes riktigt roligt att äntra scenen. Många låtar gjorde vi riktigt bra, någon rent genialiskt, en del av dem var väl så där ringrostiga som vi anat att de skulle vara men det funkade och både arrangörer och publik var nöjda. Vi också, tror jag.

Lasse Litzén från kumlanytt.se var där och filmade och Åsa Johansson från NA satt i publiken. Bilden ovan har hon tagit.

Vi har känt varann så länge, tänk att det är trettio år sedan vi började spela tillsammans i år. Nu måste vi ses och lira lite oftare, det känns som om vi har börjat på nytt igen. Först med hockeylåten och sedan så här, på scenen.

Janne var nog firrigast, jag tror att han var den av oss som haft längst scenfrånvaro, men han skötte sig med den äran. Johan var lika stadig som alltid i sitt basspelande. Jag gjorde så gott jag kunde och om man bortser från prostitutionsspelandet av "Sommaren är kort" där jag alldeles kom av mig och glömde både text och ackord så klarade jag mig ändå hyfsat.

Vi fick många goda kommentarer efteråt och det var till och med en kvinna som sprang efter oss på parkeringen för att tala om hur bra hon tyckt att det varit. Det värmde såklart!

Kvart över fem i morse gick vi och lade oss, trötta och glada. Nu gäller det bara att vila sig i form inför morgondagens jobb.

Marsmåndag

En måndag i hösnuvans tecken. Jag nyser och nyser och nyser. Gång efter annan. Med full kraft. Det blir nästan lite komiskt till slut.

Jag har varit med Agnes på utvecklingssamtal idag, vi hade lovat varandra att prata så lite och kärnfullt som möjligt, men det tog en timme och en kvart i alla fall. Så kan det gå när inte haspen är på. Men hon är på gång i de flesta ämnen verkar det som. Skönt det!

Så har vi käkat lite pasta med gorgonzola och bacon och så har vi repat inför onsdagens spelning som jag faktiskt inte vet så mycket om mer än att Per Holm har ringt och bett oss komma till någon spelning på A-huset i Örebro. Men det ska bli kul såklart.

Det var länge sen jag kunde säga att jag hade tre spelningar bokade inom två veckor, men så är det faktiskt nu. Agnes och jag på onsdag, Johan, Janne och jag på lördag på kraxkompaniets engelska pub och så Agnes, Johan och jag på bibblan den 14/4. Riktigt skoj alltihop, det blir det ju när man vill och inte måste.

Dagens Janne

"Jag måste putsa till den här gamla guran så den håller stilen till nästa gig, och en dag kan den bli en customgitarr dessutom, om jag bara vårdar den väl!"

Nu är det dags! 31/3 återvänder Janne till Kumla för att göra en världsunik spelning med Johan och Håkan! Tom Bombadill reunite. Det ska bli så jäkla skoj! Och låt nu ingen förglömma; Vi firar 30:års jubileum i år!!! Kraxkompaniets lokal. Missa det inte!

Sömnig januarifredag

En planeringsdag med åbytorps förskola är ett trevligt möte med sisådär 12-14 engagerade kvinnor. Vi pratade hit och dit om diverse frågor, kom nog till ett och annat beslut också.

Kvällen var bokad åt hockey. Kumla skulle göra processen kort med Mjölby hockey. Jag gick dit i dubbla roller, både som hemsidesskrivare och som "VIP-gäst" i restaurangen.

Maten var förträfflig. Machen sisådär. Om jag ska vara snäll. Och det ska jag väl, eftersom jag var där som "VIP-gäst". Stryk blev det hursomhelst, fast Kumla låg på mest hela tiden och sköt skott efter skott.

Emellertid spelades vår hockeylåt både före matchen i hallen och i puben i periodpauserna och som jag uppfattade det var mottagandet 4+ på gränsen till 5. Ordförande Windh spelade den om och om igen och sade "det låter ju som Big Deal" och det var riktigt roligt att kunna svara att "det kanske var Big Deal som lät som Tom Bombadill på den tiden det begav sig, det kom vi aldrig överens om riktigt när vi krigade på Radio-Örebro-toppen..."

Hr Ernestam spelar numera i Sven-Ingvars och petit moi blev bara en sketen rektor, men hur många hockeylåtar har han gjort, egentligen... Och Janne är minst lika bra på gitarr!

Några bilder från inspelningen

Vilken härlig dag!

Klockan har hunnit bli över två på söndagsmorgonen och jag ska alldeles strax gå och lägga mig. Janne och jag har suttit uppe länge och kollat på gamla bilder, pratat och lyssnat på god musik. Agnes slocknade i Tuvas säng redan vid tolv tror jag.

Det var bara efterspelet på en alldeles fantastisk dag. Vi har varit i studion och spelat in "Kumlas svarta tjurar". Agnes, Håkan, Janne, Johan, Olof och Pelle, det vill säga "Tom Bombadill mk 2" eller "Tom Bombadill with family" eller rätt och slätt "Tom Bombadill 2011".

Det lät så jäkla bra. Det överträffade alla mina förväntningar. Det blir fett och stadigt och tungt och en riktig hockeylåt. Unge teknikern Linus sade helt seriöst att vi var det tightaste band som varit hos dem. Det tycker jag är starkt med tanke på att vi bara repat en dag ihop, att en del av oss aldrig spelat ihop förut och att det börjar närma sig tjugo år sedan de som spelat ihop förut gjort det i något seriöst sammanhang. Men idag fanns det både spelglädje, rutin och lite nerv.

Vi fick en "slaskmix" med oss hem. Den tänker jag inte lägga ut här, men bara efter den halvtimme som Linus rattade ihop lät det superbra. Nu väntar vi bara på en slutversion med riktigt feta hockeykörer över alltihop,

Jag var nog mer nervös för Agnes skull än för min egen, hon är trots allt bara 14 år och det här var hennes första studioinspelning. Hon skötte sig med den äran. Jag är så jäkla stolt. Jag kan erkänna det så här lite mindre offentligt, trots att hon höll var chibbig mot mig och höll på att dö av skratt när jag skulle sjunga och tyckte att jag såg allmänt bajsnödig ut. Sånt kan man ta när man är nära de 50.

Olof visade sig också vara en klippa på trummor och går direkt in på min topplista över Bombadilltrummisar. Norpan och Mighty Max kan slänga sig i väggen. Olof is here. (Nu har ju varken Mighty Max eller Norpan spelat med Tom Bombadill, men ändå... Jag tror ni förstår vad jag menar...)

Det var väl ungefär allt jag ville ha sagt just nu. Nu ska jag gå och sova och njuta av att vara i lyckligt rus.