Det känns som om jag tappat lite av uthålligheten...

Det här året har jag inte stått upp för min tanke om ett inlägg om dagen. Jag antar att det beror på att jag hamnade i facebookträsket till slut och att det faktiskt blir mer respons och kommunikation runt det jag skriver där. Det känns lite synd i alla fall och jag ska försöka skärpa till mig, för här har jag ju ändå snart sex års händelser och tankar i någon slags kronologi. Det har flutit mycket vatten under många broar på de där åren och även om inte allt varit enkelt och roligt så är det mitt liv, på gott och ont.

Tuva och jag stack in till Marieberg när arbetsdag och skola var slut. Hon behövde ha ett par nya dansskor till Discodansen börjar på torsdag. Och i morgon börjar cellon (samtidigt som det är fotbollsträning). Tänk vad fort man kommer in i vardagslivet igen efter en semester. Vi käkade där också, och träffade Agnes och hennes kompisar som åkte med oss hem. Mycket mer än så blev det inte den här måndagskvällen i augusti 2012. Men det räckte.

Tisdag i Mars

Och mina inlägg går på tomgång känner jag. Det kanske är så enkelt som att det är mycket jobb och lite annat just nu, inte så mycket att skriva hem om helt enkelt... Är inte barnen här så blir det dessutom inte så många roliga konversationer att återge. Det är klart att jag snackar en del med katterna, men det blir lätt infantilt och lämpar sig inte särskilt väl för tryck. "Komsi-komsi-lilla-snutti-plutten" och sådana utsagor.

Skrållan är emellertid en förskräckligt rolig katt. Jag tror inte ens att hon vet om att hon är en katt. Hon är motoriskt störd och klarar inte eleganta språng som andra katter, kan falla handlöst när hon ska försöka ta sig upp på soffbordet exempelvis. (Det skulle eventuellt också kuna bero på dålig syn.) Dessutom har hon den excentriska men mycket rara vanan att slänga sig på rygg i husses knä och kräva att bli kliad på magen och under framtassarna. Det är lite lemurvarning på henne. Eller "Sid sengångaren" kanske...

Doris är mer traditionellt kattartad, men bägge spinner lika rart och de gör det väldigt gärna ihoptrasslade i husses knä. Ibland kan det vara på gränsen till enerverande, men vad sjutton, det var ju keldjur vi ville ha. "Vi valde precis rätt", sade Tuva i helgen. "Vilken tur att vi inte tog en av de röda".

Inte ofta det går ett dygn utan ett bloginlägg...

Men igår hände det verkligen inte mycket värt att skriva om. Vi vaknade sent, kände oss nog allmänt slöa, Agnes och jag tittade på utmärkta SF-thrillern "In time", en film i min smak måste jag säga, lagom twistad för att vara spännande. Agnes hade börjat se den kvällen då Rihanna ställde in, men blev avbruten av ett brandlarm mitt i filmen. Nu fick hon se klart.

Sen lagade vi lite "svensk moussaka" som blev väldigt god och så var det nog inte mycket mer som hände...