Dagen efter "Made in Närke"

kan jag inte låta bli att garva åt Lasse Litzéns sågning av eventet vi deltog i. Jag ska inte göra någon egen recension av föreställningen. Jag nöjer mig med att le lite. Johan, Agnes & jag hade i alla fall jätteroligt och jag tycker dessutom att vi gjorde så gott vi kunde och att det lät riktigt bra. Vi får väl se om den där filmen som spelades in kommer ut någon gång. I så fall länkar jag naturligtvis dit.

I eftermiddag får jag "bänka mig framför datorn" för att hålla koll på vad som kan vara Kumlas sista hockeymatch för säsongen. Vi får se hur det blir. Det är flera komponenter som ska landa rätt om det ska bli någon fortsättning.

Äntligen fredag...

Oj vilka veckor det varit, många långa timmar, mycket kvällsjobb... Jag är trött och behöver vila och det har jag just gjort genom att se på-spåret-finalen. Briljant tv. Svåra frågor. Bra musik. Fredrik Lindström, paret Haag. Bra tv helt enkelt.

I morgon ska Agnes, jag och Johan uppträda på länsteaterns "Made in länet". Vi hade nog inte kommit på tanken själva, men när vi blev headhuntade av Kraxkompaniets Susanne Karlsson kunde vi helt enkelt inte motstå frestelsen. Det ska bli jätteskoj och mycket spännande eftersom vi inte haft möjlighet att repa än och inte ens bestämt vilka låtar som ska sjungas. Men sådana petitesser tar vi och får ordning på i morgon. Min mamma vill höra "han som har ett hål i armen" och det är väl inte omöjligt att det kan bli ett av valen i alla fall. Eller inte. Vi får se. Enligt uppgift är det slutsålt. Man kanske skulle ta och bli lite nervös.

Hemma igen efter en helafton med Salieri och Mozart

Jag ska inte göra någon längre recension, det är jag för trött för. Jag konstaterar bara att en nioåring, en fjortonåring och en fyrtioåttaåring kunde vara rörande överens om att vi sett något riktigt häftigt när vi klev ut från Örebro teater efter tre timmars föreställning. Jag både skrattade och grät, flera gånger om. Jag älskar filmen, men det här var något helt annat. Vilken närvaro, vilka sångprestationer. Mycket mycket bra.

Vi ska gå på teater

Jag har precis bokat biljetter till "Amadeus" på torsdag. Det ska bli jättespännande att få se Nour El Refai i rollen som Mozart. Jag är säker på att Agnes och Tuva också kommer att gilla det de ser. Vi får kolla in Formans film i veckan så att de har lite koll på vad som väntar bara.

Lerbäcks teater gav "Det Swedenborgska rummet",

en deckargåta i fyra akter, med "inbyggd" trerättersmiddag däremellan. Jag är nöjd och glad när jag kommer hem efter den helkvällen tillsammans med Åbytorps förskola.

Det var väl inget som var fantastiskt eller extraordinärt så att man kan ge ett femplusbetyg för någon enskild del, men det blev en jättetrevlig kväll i alla fall. Mordgåtan var som mordgåtor plägar vara, fullständigt oförutsägbar och med massor av alternativa slut, men den spelades med bravur och jag gissade (så klart) alldeles fel mördare.

Förrätten var jättegod, en kräftbakelse garnerad med siklöjrom och gräslök, efterrrätten, en Katrinplommonkompott med färskost var också alldeles okej.

Huvudrätten surnade jag däremot till lite inför. Det lät så gott; Älginnanlår med potatis- och palsternackstårta, gräddsås med tranbär och bönragu till detta.

Tråkigt nog var älgen lika torr och osmaklig som en tråkig söndagsnötstek. Potatis- och palsternackstårtan var besk i smaken och ganska kall och den där gräddsåsen hittade jag nästan inte alls på tallriken.

Ska man pynta upp en femhundralapp lite drygt så vill jag nog ha det lite bättre än så för att vara helt nöjd.

Synd, men ingen katastrof. Det blev som sagt i alla fall en bra kväll. De flesta var nöjda. Annika S också, hallelujah!