Visar inlägg med etikett Kantareller. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kantareller. Visa alla inlägg

söndag, september 09, 2012

Och det blev lördag och det blev fotboll - och det blev massor av svamp!



Jag kan ju tycka att det är på gränsen till stolleprov att åka till Nora för att spela en fotbollsmatch med nioåriga flickor, men så är det nu i alla fall. Stryk blev det dessutom, med 5-1 och kallt blåste det och inga kaffepengar hade jag fått med mig. Jag var med andra ord lite bittersur när vi gav oss av hemåt.


 
Men avsevärt mycket gladare när vi tog lilla omvägen om stugan och plockade hur mycket trattisar som helst. Det blev många goda svampmackor på kvällen. Tuva och jag var mycket nöjda med oss själva - och Agnes var också nöjd med oss,,, Och med svampen.

söndag, september 25, 2011

Lycka kan vara en eftermiddag i skogen...





Svampletarkatt


Rör inte mina trattisar!



Jag är ganska säker på att jag aldrig plockat mer svamp under kortare tid än vi gjorde i eftermiddags. Trattisarna växte i kolonier, känslan var underbar, men till slut tröttnade vi faktiskt. Vi sparade ganska många åt dem som skulle komma efteråt. Insåg väl att vi aldrig skulle orka rensa mer. Men 12-13 liter blev det garanterat. Vi träffade en äkta svensk skogskatt också, som var mycket kelen och hjälpte oss att spåra. Och i kväll lyxade vi med att "bara" äta gräddstuvade kantareller med en liten macka till. Hur mycket vi ville. Det var stort. "Svamp är nog det bästa med skogen", sa Tuva.

tisdag, augusti 18, 2009

"My precious..." Gollum! Gollum!


"Dom en´te många men dom e fina
å dom e gula å dom e mina
å när ja dusjat så ska ja ta dom
å ingen annan ska smaka av dom"

(Ur Gollums sång till kantarellen)

lördag, juli 18, 2009

Årets första kantareller...

Jag blev lite inspirerad när jag läste i NA att det fanns gott om sommarkantareller i markerna, frågade min pappa om han ville följa med, men han var yr i huvudet sade han, så jag fick åka själv.

Skörden blev inte så stor, en liter kanske, men jag hittade i alla fall en del och de var små, knubbiga och fasta i köttet. Härligt!

Egoisten i mig ville behålla dem själv, men sen lämnade jag dem till mina föräldrar i alla fall, tänkte att det kanske kunde få upp humöret på dem en liten stund...