Tröttsöndag

Det kan man väl tillåta sig när man haft herrmiddag... Per och Kent var här och vi fick oss en helkväll. Hjortstek. Ugnsbakade potatishalvor med rosmarin, vitlök och timjan, godaste rödvinssåsen. Morbiere, Altesse och Tryfflebrie efteråt, med en god Sauternes till. Vi mådde fint alla tre, fast inte riktigt lika bra i morse... Om jag nu ska prata för mig själv...

Den här helgen rasade bara iväg...

Oktoberfest hos Roland i fredags, tysk ölprovning, surkål, wurstar av olika slag, lite småländska isterband också, en mycket trevlig kväll som inte tog slut förrän vid fyratiden.

Åkte hem efter lunch sedan och jag vill ju förstås gärna tro att det var sauerkrauten som rumlade om i magen. Vodkan kunde inte ha med saken att göra. Såklart. I alla fall kan man nog säga att lejonparten av lördagen gick åt till att vila sig i form igen.

Natten mellan lördag och söndag slog klockan om till vintertid. En timma extra idag alltså... Jag har tvättat lite, varit och handlat också. Kom som i chock när den lilla kassen mat kostade över 500 kronor. Slet åt mig kvittot för en gångs skull och tittade igenom det när jag kom hem, insåg att jag köpt en lammytterfile för 184 kronor. Måste ha sett fel på skylten i butiken, tyckte det stod 149 kronor kilot men det måste ha varit 249... Nå, den blir säkert god när den blir tillagad. Vi får spara den till på fredag.

Nu ska jag titta på Viggo Mortensen och Kiera Knightly i den där Freudfilmen som jag inte ens kommer ihåg vad den heter. Den har fått bra kritik i alla fall.

Så har jag en kortvecka framför mig, för jag tänker vara ledig ett par dar. Ungarna har ju höstlov. Härligt!

Gott att leva

Ibland blir man bara så glad. Jag var inbjuden till Ulrika efter arbetsplatsträffen i Hardemo i kväll, lite mat och prat... Och det var det ju, med härliga Stenegänget. Supergott käk, många kramar, en jättefin gåva också, ett presentkort på Örebroporten som säkert räcker till två konserter... Jag blev jätteglad. För presenten förstås, men också för att jag insåg att det kanske inte bara var jag som saknade dem utan tvärtom också.

När vi hade arbetsplatsträff med skolledarna idag så var det tre chefer som uttryckte samma sak, att de åkte till de arbetsplatser jag haft hand om i elva år och kunde "vila ut". Jag ska naturligtvis inte ta på mig allt eller ens hälften, men det kändes ändå som ett gott betyg åt den arbetsmiljö vi tillsammans jobbat fram på de ställena. Lev och låt leva, Det är en bra utgångspunkt för relationsbaserade arbeten tror jag.

The longest day...

Upp i ottan för att färdigställa grytan till konfirmationslunchen, 08.00 stod jag och stekte sidfläsk och champinjoner... Sedan in i duschen och iväg till kyrkan. Två timmars konfirmationsmässa och en lång fotograferings-session efteråt sedan hem och hämta gryta, sallad och potatis och iväg till Lise. Presentutdelning, en lunch som var som hämtad ur Dantes inferno, med förvirrade människor som pratade förbi varann. Vad säger man om det? Hoppas Agnes tyckte det var okej i alla fall, det var ju liksom för hennes skull vi var där...

Skönt att komma hem till ett tyst hem sedan, ungarna följde med hit också. Vi var trötta alla tre, rundade av kvällen med en riktigt bra film - the adjustment bureau - med Matt Damon och Emily Blunt. Romantisk sci-fi med en hel del twister... 3 och en halv förflyttningshatt av 5.

Lerbäcks teater gav "Det Swedenborgska rummet",

en deckargåta i fyra akter, med "inbyggd" trerättersmiddag däremellan. Jag är nöjd och glad när jag kommer hem efter den helkvällen tillsammans med Åbytorps förskola.

Det var väl inget som var fantastiskt eller extraordinärt så att man kan ge ett femplusbetyg för någon enskild del, men det blev en jättetrevlig kväll i alla fall. Mordgåtan var som mordgåtor plägar vara, fullständigt oförutsägbar och med massor av alternativa slut, men den spelades med bravur och jag gissade (så klart) alldeles fel mördare.

Förrätten var jättegod, en kräftbakelse garnerad med siklöjrom och gräslök, efterrrätten, en Katrinplommonkompott med färskost var också alldeles okej.

Huvudrätten surnade jag däremot till lite inför. Det lät så gott; Älginnanlår med potatis- och palsternackstårta, gräddsås med tranbär och bönragu till detta.

Tråkigt nog var älgen lika torr och osmaklig som en tråkig söndagsnötstek. Potatis- och palsternackstårtan var besk i smaken och ganska kall och den där gräddsåsen hittade jag nästan inte alls på tallriken.

Ska man pynta upp en femhundralapp lite drygt så vill jag nog ha det lite bättre än så för att vara helt nöjd.

Synd, men ingen katastrof. Det blev som sagt i alla fall en bra kväll. De flesta var nöjda. Annika S också, hallelujah!

Kräftskiva i går kväll, hos F och P, fast utlokaliserad

till U och M...

Jättetrevligt och välarrangerat förstås, det är det alltid när P & F ordnar fest..

Jag hatade ICA maxi en stund på eftermiddagen för jag trodde verkligen inte att Närkes största livsmedelsbutik inte skulle ha sex eller åtta svenska kräftor att sälja till mig, men så var det faktiskt. Kom därifrån med ett paket kinesiska jumbo för 59:- istället och det kändes väl... så upphetsande ungefär...

P & F förbarmade sig över mig och mitt halvtinade kinesiska paket förpassades till "sista akutreserven". Jag fick mig ett sexpack hjälmarkräftor i stället och de var goda!

På housewarmingen i onsdags fick jag av Ulla L malört att krydda brännvin med, det hade jag gjort enligt snabbrecept jag googlat fram, det smakade helt okej, men nog kommer det att bli bättre när det får stå någon vecka till.

Allt var så trevligt, herrarna fick skriva en kontaktannons som sedan blev avlämnad till lämplig dam och så blev vi bordsplacerade på det viset, på min stod det "förträfflig, fiffig, för fet för ett fuck" och en del andra f-ord, men också "människa, man, musiker". F/M anyone?

Så åt vi och hade jättetrevligt, uppdrag hade vi också fått, mitt bestod i att med jämna mellanrum droppa lite (mer eller mindre påhittade) citat, jag hade jättekul när jag kom på att Barack Obama hade sjungit "I´d rather be a Barack than a tent, my vicepresident is bent", eller hur jag nu fick till det...

Men sen vid tiohugget kom stora paranoian över mig, den stora killen från Mjölby tittade surt på mig varje gång jag avlevererade ett citat, jag tänkte "han tycker nog jag tar för stor plats och slår mig på käften snart", så var det en kvinna som - i all vänlighet - sade "det är så kul att du är här, snart blir det väl allsång eller..." och så fanns där till råga på allt en kvinna vars barn jag en gång haft hand om när jag jobbade i förskolan och hon drog sig inte för att skrika högt "du var mina barns bästa dagisfröken, det gör väl inget att jag kallar dig för fröken, men dom verkligen ÄLSKADE dig och du var så fantastisk..."

Jag vet inte vad det kom sig, för jag brukar uppskatta beröm och jag tyckte verkligen om hennes barn och det brukar faktiskt alltid bli allsång och det brukar vara jättekul och jag har verkligen inget emot det, men just där och just då kände jag mig som allas clown och det var inte alls angenämt. Jag fick lite panikångestkänning och ringde mamma och strax efter tio var jag hemma på Fylstagatan, nyktrare än efter någon annan kräftskiva de senaste 20 åren, men ändå med en märklig känsla i magen - typ "vad var det som hände egentligen"...

Jag kanske håller på att redefiniera mitt liv, eller äh, jag vet inte, kanske bara inte var på hugget...

De kom, sågs, åt, drack och segrade...

Jag vet inte om mina intryck av kvällen är implicerbara på de andra, men jag hade i alla fall jättetrevligt.

Till min enkla boning kom (utan särskild ordning alls...) Linda, Maud, Viktoria, Maj-Britt, Per, Mats Ö, Mathz L, Ulla, Gunnel, Ann-Sofie, Leif, Elisabeth, Rolf, Lise-Lott, Hasse, Jörgen, Anders A...

Jag skulle såklart haft mingelkameran framme, jag har ju alltid kameran med mig. Blev kanske tagen av stundens allvar för inte ett enda kort blev taget.

Vi käkade pizza och drack varierande drycker och de flesta såg nöjda och glada ut när de gick hem.

Jag blev fascinerad av alla "hemodlade" presenter; malört till brännvinskryddning och färska chilifrukter från Ulla (kanske också tomater, annars var de från någon annan, goda var de i varje fall), charlottenlök från egen täppa från Mathz, hemslungad honung från Maud, hembakt bröd, mycket roligare än den obligatoriska vinflaskan, jag är mycket tacksam.

Så kom det goda böcker att läsa under barnfria veckor, smarriga chokladklubbor från Venus-choklad i Askersund, porslinsblommor och andra blommor i fina krukor, en ljuvlig lavendel att ha på verandan eller sätta ut i trädgården...

Jag är mycket tacksam och glad för att ni kom, allihop. Utan människor i sin närhet är man blott intet.

M.K, K.A, L.B, G.H och G.A missade festiviteten av olika anledningar och får bjudas hit vid senare tillfälle...

Surmutten Roland valde att gå på hockey i stället. Synd om honom, mest.