Nämen det här går inte...

Jag blir aggressiv av att titta på Mellon. Måste sluta med det. Men det är ju så DÅLIGT. Mariette var den enda som klarade sig från kvällen med någon slags värdighet i behåll.

Slipper ju ett par deltävlingar i alla fall, för inte direktsänder de väl i Indien?

Kalla februarilördag...

"En del dagar kan man inte kalla kalla."
"Nej dom borde heta heta."

Hö-hö. Fast den här kunde man kalla kall, de facto.

Agnes var borta när jag vaknade, i Mellringe för att kolla innebandy-dm för pojkar tillsammans med Julia och Ida. Märkligt, de har väl aldrig varit idrottsintresserade förr... Undrar just vad som lockade egentligen.

Tuva och jag hade en mysig förmiddag på egen hand, tog det lugnt, jag åkte till Pickaboo för att köpa ett par ramar till några gamla foton jag förstorat, verkliga fynd till ramar, guld och glas för typ 29:- Det ni IKEA!

Telefonen ringde på eftermiddagen, Agnes och Julia var strandsatta i Mellringe. Inte hade de förstått att man inte kunde åka buss direkt mellan Mellringe och Kumla. Världsvana små damer. De fick hämtas.

Vi lagade mat tillsammans sen och det var riktigt roligt. Färsbiffar med färskostfyllning, ugnsbakade rotfrukter med citron och timjan, citronsås, sallad. Alla bidrog och det kändes kul. Sen blev det världskrig när flickorna gav fan i att plocka undan efter sig, men det är en annan tråkigare historia som vi inte behöver skriva mer om här.

Så var det dags för första deltävlingen i mellon, jag tycker nog i princip att det var rätt låtar som tog sig vidare, hade förstås gärna sluppit Sean Banan, men han fick väl röster av en miljon sexåringar så jag antar att det var ofrånkomligt. Loreen stod för kvällens snyggaste nummer, Dead by April var rätt coola faktiskt och Thorsten är ju alltid Thorsten. Det var okej.

Eurovisions-semifinal i kväll...

Jag tittade, men varför vet jag inte riktigt. Det var ju bara så erbarmligt dåligt. Det fanns inte tio låtar som var värda att gå till final. De som var värda en finalplats (som Norge och Turkiet) gick inte dit. En domarskandal!

Tisdagkväll i pörtet...

Hamnade framför "Inför Eurovision song contest" och förvånades över hur mycket hemsk musik det görs i olika länder i Europa. Det borde inte vara något nytt, men det var änså slående. Jag menar PORTUGAL??? Kanske ska avbeställa den där resan till Azorerna... Elller, nej förresten.

Annat då? Lite radio i morse. Ditt & datt, chitt & tjatt...

Oh, nej!, inte Saaade...

Jag lade ju min röst på Swingfly och hoppades att han skulle komma till (finalen). Erik Saaade är en katastrof för melodifestivalen. Oj ojoj oj. Men han kanske älskas av Bucarestianerna.

Det här var nog, helt seriöst, den sämsta schlageruttagningen någonsin...

Det är två timmar sedan tv-utsändningen slutade och jag minns inte ens en liten hake av en enda refräng... Jag brukar ha hyfsat melodiminne och tror därför att det beror på att det inte fanns någon refräng värd att minnas. Däremot kan jag fortfarande skråla på Fireflys "Me and my drum" från förra veckan. Teddybears sthlm light skrev en del, men light can be good enough.

En legend har gått ur tiden...

Boney M:s sångare Bobby Farrell har gått till de sälla jaktmarkerna skriver Aftonbladet på sin nöjessida.

Jag ska inte bedöma tragedins storlek rent artistiskt, för familj och vänner är det såklart jättetrist. Vi andra får bedöma individuellt.

Men jag har personliga minnen av Bobby Farrell, både från en sällsamt volymhög playbackspelning i Brunnsparken någon gång tidigt 80-tal, han anklagades för att vara sexuell sadist vill jag minnas, för han höll sina "sångflickor" i kedjor under showen. Polisen bröt visst spelningen till slut, men inte för osedlighet utan för volymproblem som sagt. Adolfsberg höll på att falla samman.

Så glömmer jag såklart aldrig när vi var strandsatta på Sri Lanka 1989 eller så och inte kom vare sig hem eller någon annanstans, hur vi stod där utmärglade i kön och fick se mr Farrell glida förbi som på ett bananskal. Fan vet om han inte sjöng också, när han promenerade förbi i full scenutsyrsel. Lise såg ut som om hon sett Gud. "Kolla, det är ju Boney M, wow!"

När ingen annan reagerade så gick hon runt i kön och berättade att "Boney M was in da house."
Det kunde ha varit riktigt trevligt, ett tecken på att vi ändå skulle flygas ut. Jag förstörde alltihop genom att muttra "Du är ju inte världsvan för fem öre".

Om detta drama visste mr Farrell ingenting. R.I.P mr Daddy Cool.

Nehe, det gick inte...

men det betyder i stort sett ingenting tycker jag. Den här tävlingen har utvecklats till ett stort skämt och jag behöver inte bry mig. Jag har redan börjat käka antidepressiva så mig ankommer det inte alls. Anna vann Sveriges hjärtan och hennes låt håller. Hennes sång är riktigt bra. För bra för denna Schlagervärlden.

Snälla Europa, sluta...

Nu har jag utstått den första schlagersemifinalen och jag har ont i huvudet, ångest och mår illa trots att jag inte ätit ett enda chips. Vad är det som händer? Vad har det här med musik att göra? Vad är det för pervers sida hos mig som gör att jag ändå sitter kvar och tittar? Jag är ju helt dum i huvudet.

Belgien, möjligtvis då, ... ... kanske... Men intet annat.

Förnedrings-tv brukar man förknippa med barn ställda på the nauhgtyspot,

vuxna som inte kan sköta sin ekonomi eller kåta människor som driver lantbruk och vill hitta någon att leva med.

I kväll kom en ny variant; avdankade musiker som måste ställa upp i dansbandschansen för att bli sedda...

Jag menar "Black Ingvars" i en Whitesnakeversion av en Ledinlåt, det är väl helt okej och kul... Men när de gör den i "Dansbandskampen"??? På allvar.... I kamp med andra band... Och när Tengby ser glad ut över att ha gått vidare??? Vad säger Uffe Lundell om det här månntro? Jag tror han gråter floder och rensar i telefonlistan.

Det var bland det mest patetiska jag sett i hela mitt liv...

Isak är här nu,

han sitter under soffan. Jag försöker locka fram honom med den godaste kattmat, men det hjälper liksom inte... Jag tror han kom som i chock när jag blev inspirerad av Team Pontares körslagssång nummer två och gav mig på att sjunga "The great pretender" i Freddies version...

Dandsbandsnissens kör borde ha åkt. Definitivt.

Onkel Konkel är död...

...ingen större förlust för det stora flertalet musikälskare kanske, fast jag får ju erkänna att jag i unga år rätt ofta skrattade hysteriskt åt hur man kunde hitta på något så infernaliskt dumt och kunna ge ut det på skiva. Han var liksom vulgoslafsets motsvarighet till "Philemon Arthur & the Dung".

Enligt Aftonbladet en i det privata rätt trevlig kille. Och att dö vid 48 är alldeles för tidigt.