Doris, vår räddare i nöden...

Katten Doris är en riktig hjälte! I går kväll kom vi inte in i huset, Tuva och jag, för världens största spindel satt och bevakade husdörren.

Då kom Doris, gjorde ett supermanhopp och fick ner monstret från dörren. Sen sa det bara knasterikras och så var honmonstret bortraderat från jordens yta. Vi kunde gå in.

I morse låg det en riktig kattspya på golvet. Kan den ha överlevt och krupit upp ur kräket? Kryper det runt en kräksdoftande vargspindel i huset och ruvar på hämnd? Eller förgiftade den lilla Doris och orsakade själva spyan?

Frågor väntar på svar. Eller inte...

Nån som vill köpa ett billigt badkar - eller kanske ett helt badrum...

Det är spindelkontaminerat och därför värdelöst, men ändå...

Morgonens trauma fångat på bild. Vi skrek i kapp på Fylstagatan. Jag vågade inte ens gå in och titta i badrummet när Tuva började skrika utan sympatiskrek i stället... Vi stängde badrumsdörren med silvertejp och åkte till jobb och skola och så öppnades den inte innan Johan kom hit nu i kväll. Johan är en hjälte. En Gud. Han tog kort på monstret och visade mig så jag kunde förstå hur stort det var och sen gjorde han spindelmos som numera är bortspolat och försvunnet. Lugnet är någorlunda återställt - till nästa gång. Den var vidrig!

Hittade en död spindel i min säng när jag skulle bädda.

Fy Fabian vad äckligt! Jag funderar allvarligt på att aldrig mer sova i min säng. Tänk om den hyser ett helt spindelnäste? Tänk om det var jag som låg ihjäl den, tänk om den kravlade runt på min kropp medan jag låg och sov, helt ovetande. Varför varför varför ska jag vara så rädd för de där djuren?

Jag ringde mina föräldrar och sade att husköpet fick gå tillbaka.

Det här huset är fullt av dolda fel. En tekoppsstor spindeläckel som sitter på väggen i tvättstugan och förhindrar mig från att göra mina kläder rena, en annan hyfsat stor som kröp i hallen, men den tog jag med dammsugaren. Dock fick den mig att drömma mardrömmar och jag funderar på att stämma dem för psykiskt lidande. Är det den tiden nu? Paranoidtiden?

Jaha. Så har man ätit vindruvor för sista gången. Aldrig får man vara riktigt glad.

Kolla här!!!!

Agnes och jag hade storviltsjakt i morse...

Med gemensamma krafter och med dammsugarens hjälp nedlade vi vårt byte, en fet äcklig spindel som synts promenera runt i takhöjd i köket i över ett dygn.

Eftersom jag knappt inte vågade mig ut i köket av rädsla för att den skulle hoppa på mig blev jag tvungen att göra något och när den kommit ner en bit på väggen så den blev nåbar gick jag till attack. Jag var fortfarande tvungen att ha långa röret på och den vägrade låta sig sugas in i munstycket, så jag skruvade bort det och tänkte ta den med bara själva handtaget - TROTS ATT DEN DÅ KOM JÄTTENÄRA MIN HAND!!! - men då fick Agnes snilleblixten att istället försöka dänga den med långa röret. Den rörde sig hotfullt mot oss och jag fick ta till det yttersta av mina inre krafter för att våga suga in den innan den kunde attackera. Jag gjorde det.

Sen lät vi dammsugaren stå på jättelänge så att den absolut skulle desintegreras och inte kunna komma ut igen. Hoppas vi lyckades.

Vad var det jag sa...

Hann knappt skriva föregående spindelinlägg innan jag läser följande i Aftonbladet:

Svarta änkan etablerad i Sverige

Den fruktade giftspindeln svarta änkan har etablerat sig i Sverige, uppger Naturhistoriska riksmuseet.
Dit har drygt 10 spindlar skickats – bara i år. Svarta änkans gift är ett av de starkaste kända gifterna.
– I år har jag fått runt 10 svarta änkor skickade till mig, men jag får ju bara reda på en mycket liten del av dem som upptäcks. Och många av dem som kommer in via transporter upptäcks aldrig, säger intendent Bert Gustavsson på Naturhistoriska riksmuseet, till TT.
Enligt Gustavsson är det inte en fråga om, eller när, svarta änkan kommer att etablera sig i Sverige, den är redan här.
– Ett exempel är en kille i Värmland som importerat en bil från USA. Bilen stod i ett garage i tre år. När han skulle flytta på bilen kröp det fram spindlar. De hade alltså under tre år förökat sig.
Enligt Bert Gustavsson klarar arten det svenska klimatet bra. Den är vanlig i inlandet i Kanada och norra USA, där klimatet är kallare på vintern och varmare på sommaren.
– Dessutom är Svarta änkan ett rovdjur och behöver ingen specifik växt för att överleva.
Är den svarta änkan här för att stanna?
– Ja, det tror jag.

Hädanefter kommer jag (precis som jag alltid har gjort) att betrakta varje åttafotat äckel med största misstänksamhet.

Läs här bara, är det inte det jag alltid har sagt

spindlar är livsfarliga... Kolla här bara, vad Aftonbladet har att berätta om spindelattacken mot Biltema... Notera särskilt vad experten från Skansenakvariet säger:

De här spindlarna uppges ha varit stora som 50-öringar. Har storleken någon betydelse?
– Nej, det vet du väl att den inte har. Storleken har ingen betydelse. Svarta änkan är stor som en 50-öring men har ändå ett otroligt starkt gift.

Hur ska man kunna veta om en femtioöresspindel är en Änka eller inte? Nä, bäst att undvika dem allihop!

I kväll hände det...

Här har mest varit småspindlar och "haräcklar" som Tuva kallar harkrankar förut, men när jag skulle gå och lägga mig fick jag syn på en stor fet husspindel i taket i mitt sovrum. Först kom flyktmekanismerna - "jag kan ju sova i Agnes rum..." Sen blev jag förbannad. Skulle det där äckliga krypet tvinga ut mig ur mitt eget sovrum? No way!

Strategin lades upp; dunka den med en nerikes allehanda och sen plocka upp the remainings med hjälp av en rulle hushållspapper.

Jag slog till hårt som bara den, men missade... Den for ner på golvet av vinddraget och eftersom jag inte kunde lokalisera den var jag redo att ta till reträtt igen. Agnes rum kanske inte var ett så dåligt alternativ i alla fall...

Lyckligtvis var den så dum i huvudet att den en timma senare krupit tillbaka upp i taket och den här gången utrustade jag mig med dammsugare. Det funkade skitbra och jag hoppas det gjorde riktigt ont att ockupera mitt sovrum. Let the word be known, this is my turf muttafuckas!!!

Det enda jag funderar på nu är om den kan överleva en sådan behandling, krypa ut ur dammsugarpåsen och utkräva hämnd?

Annars såg jag "Hellboy 2" i går kväll. Guillermo Del Toro hoppar skickligt mellan genrerna. Någon ny "Pans labyrint" var det förstås inte, men däremot en riktigt bra skräck-action-scifi-komedi om man är upplagd för sånt...

Nu kom det en jäkla spindel

gående över mitt skrivbord. Först trodde jag det var en mygga och blev inte rädd alls men sen såg jag vad det var och blev alldeles stel.

Den gick nonchalant bort mot skrivaren och försvann därinunder och jag tänkte "det är nog bara en mardröm" och försökte glömma bort den. 10 minuter senare kom den igen, jättenära min vänsterhand den här gången. Jag fick tag på en gammal blodgivarmugg med kallt kaffe i och dunkade till men missade, så nu är det kaffe i tangentbordet och det jäkla monstret lever än. Det här kan bli slutet för den här blogen.

Fräcka äckliga djur!!!

Jag måste nog fobitränas

Det här håller inte längre. Jag vågar mig fanimej inte in i badrummet. I förrgår var det en sån där riktig best till husspindel därinne, i badkaret, det klapprade på emaljen när den kämpade för att ta sig upp, kropp på ett par centimeter, långa håriga krökta ben.

Agnes skrek på hjälp, jag trodde toapappret var slut och gick för att undsätta henne men rusade ut ur badrummet när jag förstod vad det var hon ville ha hjälp med. Då skrek jag på Lise. Hon brukar inte vara bangen men den här jäveln tyckte inte ens hon var någon lätt match. Hon vägrade att bara ta ut den, lyckades skålla den med hett vatten från duschen istället och spolade sedan ner den i avloppet.

Det var ju inte så smart för jag är inte riktigt hundraprocentigt övertygad om att den är död. Den kanske slickar sina sår därnere i avloppsröret och väntar på att få hämnas.

Något bad har det inte blivit sedan dess men det värsta av allt är ju att jag är riktigt rädd för att hitta flera spindlar i huset. Jag blir alldeles kall när jag tänker på det och får en ångestklump i magen och undrar om vi inte ska sälja huset i alla fall.

Så kan man ju inte ha det i längden men jag är för fobisk för att våga ta steget till fobiträningen. Inte bra. What to do?

Mötte ett monster

på verandan i morse. En äcklig fet spindel, stor som ett dasslock (eller som en femkrona i alla fall) som hotfullt kom krypande mot mig. Min första impuls var att springa därifrån, låsa dörren och försöka förtränga hela händelsen, men så insåg jag att jag aldrig skulle våga mig ut igen om jag visste att det där äckliga djuret låg där och lurpassade på mig.

Då gjorde jag något ovanligt (I alla fall i spindelsammanhang). Jag gjorde en aktiv modig handling. Tog ett vedträ, stålsatte mig och mosade den mot golvet. Det sade sprutt, krasch och knak och så fanns den inte mer. Äcklad av ljudet och av de behårade rester jag insåg satt kvar på vedträt slängde jag det ifrån mig, tillbaka till vedhögen. Så nu kommer jag aldrig att kunna elda mer. Tänk om den bar på en äggsäck och några yngel överlevde. Tänk om de ligger där och bidar sin tid, växer sig stora och lurar på hämnd. Nej, det blir allt Lise som får hämta ved i fortsättningen.

Min vän LM berättade en historia om en kvinna med spindelfobi som mött ett monster på en toalett i något turistparadis någonstans. Hennes make kände väl till hennes spindelfobi och hade varnat henne för "låtsasspindeln" som satt fast med sugkopp på toadörren. Hon stålsatte sig och gick in och satt där och kissade samtidigt som hon med vämjelse tittade på "låtsasspindeln". Plötsligt började den röra på sig. Till sin makes förvåning kom hon springande ut från toaletten med kjolarna uppdragna till midjan och med kisset rinnande i små rännilar efter benen. Sugkoppen han sett visade sig vara just en äggsäck.

Jag kan ju säga så här: Skulle något liknande hända mig skulle jag tillbringa resten av semestern i blöjor, hur varmt det än vore och hur stor risken för eksem i rumpan än skulle vara.