När man träffas med vänner man känt i nästan 40 år och efter lammsteken ska börja repa in en begravningslåt till sin avdöde far.
Det är i det ögonblicket det kan hända att basisten får feeling och behöver visa de coolaste baslixen ur musicalen "Hair" och det är just sådana ögonblick som gör livet värt att leva.
Hjalmar-Bergmanteatern i går kväll. American songbook på Svenska. En riktigt riktigt bra konsert. Låtar av Dylan, Springsteen, Cohen, Petty, Waits, Woody Guthrie, lite traditionella också. Ebba Forsberg är en sval hjältinna med underbar röst. Plura hade ischias men kämpade på. Mikael Wiehe var på strålande humör, 69 år ung.
Vi (Anders, Linda och jag) var lika nöjda allihop.
Har ni koll på henne? Finlandssvensk tjej, singer-songwriter, riktigt bra. Hon gör en fantastisk cover på Lundells mäktiga "Jag saknar dej" på sista skivan. Den gråter jag lite av.
Idag har jag distanshandlat. Tur det finns moderna hjälpmedel som mobiler, i-message och snapchat. Lundell ställer ut i Simrishamn och Agnes och Tuva var på plats och tittade åt mig. Det blev ett litet grafiskt blad för den facila summan av tolvhundrafemtio kronor. :) Det kan det väl vara värt för två älskande i månskenet. I alla fall om man gillar Lundell.
tillsammans med Linda och Anders och 500 Kumlingar till. Det var Sjöslaget i Kumla fredag-lördag. En söt liten tvådagarsfestival.
Eldkvarn har jag sett många gånger under åren, fast nu var det länge sedan. Det blev en kanonkonsert. Jag blev lite orolig av att läsa i tidningen att det skulle bli mycket låtar från senaste skivan, men det blev en veritabel greatest-hits-kavalkad. Tajtare band får man leta efter. Men det ska man väl vara om man spelat ihop sedan 1971.
En Tanglewood! Jag kan inte spela just så mycket alls än. Men jag kan lära mig. Fin är den i alla fall. Och lättspelad, om man jämför med "Duken" som jag plinkat på förut. Nu intensivkollar jag Youtubekurser.
Jag skojade bara. Jag har inte övergett bloggandet. Det har inte blivit av bara. Har varit lite för mycket annat som kommit i vägen.
En hel del letande i gamla arkiv och gömmor bland annat. Det ska bli en utställning om rockens historia här i Kumla och där har vi ju självklart en plats... Så nu har det rotats i gamla klipp och bilder så att Göran E ska få lite att jobba med. Dessutom har jag börjat skriva bandets historia, från början och hit.
Det blir vernissage 24/5 och vi kommer att få hit en massa gamla Bombadiller. Säkert kommer det att spelas på Bibblan och sen ska vi dricka vin och prata minnen. Det ska bli så roligt.
Så mycket njutbart, märkligt, underbart, konstigt, spännande, ihågkombart...
Det blir så här varje gång jag måste fixa till ett nytt I-tunes-bibliotek. Jag blir sittande, lyssnande, minnandes, förundrandes över att jag samlat på mig något jag aldrig hört förut. Höjdare ikväll? Love explosions "Stellan fällan" och en obskyr liveinspelning med Tomas Andersson Wij från Najs Prajs som jag aldrig hört förut. Magiskt! Adjö Angelina med Ebba Forsberg, på Wiehes 60-årskonsert.
I verkligheten men även på Håkans blogg. Det har väl sina randiga och rutiga orsaker, främst att det inte hänt så himla mycket faktiskt. Dagarna har gått i sakta mak.
Vi var i alla fall på Gyllene tider och det var riktigt skoj.
En nostalgitripp för mig men Agnes tyckte också det var bra.
Sen drog ungarna till Skåne och allt blev tyst.
Fast en dag stod Mikael och Bosse utanför dörren. Jag skrev så här på Facebook:
"Knackar det på dörren. Jag tror det är grannungarna som vill gosa med katterna. Öppnar i bara sarongen. Där står två män som unisont säger "ska du med och bada?"
Det är Bo Johansson och Mikael Brandin. Jag kommer lite som i chock.
Mikael har jag inte sett på 25 år eller så. Mannen i vars föräldrars kök vi försökte torka bananskal som sedan skulle gå att röka i förment hallucinatoriskt syfte, mannen som penetrerade mitt vänsteröra med stoppnål. Mannen som jag bestämt tror är skolledarkollega i Sunne.
Bo har jag träffat så sent som förra året och haft en del Facebook-kontakt med, men det är lika roligt att se honom såklart.
De fick åka och bada själva, men de kommer tillbaka. Då åker vi till goda rum och äter god mat."
Det gjorde vi. Och pratade. I många timmar.
Vad annat? Inte så mycket. Lite bad, lite god mat, lite film. Men nu jobbas det igen som sagt. Jag ska i alla fall inte klaga på den här sommaren. Det känns som om den varit varm och skön.
Tuva och jag på Kvarntorpshögen. Och Johan och Katarina och en del andra också förstås.
Det var en riktig höjdarkonsert där vi bjöds både Flickan & Kråkan. Victor Jara och Keops pyramid. Och jag fick en pratstund med Mikael efteråt. Intervjun kan du se här.
Heter det ju när man slarvat med bloggandet... Det var nog mera facebookaktiviteter för mig under veckan som gick. Så kan det bli ibland...
Vi sov över ute i stugan nationaldagen och det var hur mysigt som helst. Ungarna badade, Manne fick igång gräsklipparen, vi spelade kort, grillade.
På lördagen-söndagen hade jag besök av makarna Olsson/Hoffman och av Johan och Katarina. Det blev ett härligt dygn. Timman var sen - eller tidig, hur man väljer att se det - när de åkte hem. Vi åt och drack och lirade så jag trodde polisen skulle komma. Men det gjorde hen inte.
Så blev nog Doris på smällen igen och nu är det dags för "fixning" omedelbart.
I tisdags var det sedan avslutningsrevy för min lilla Agnes som ger sig till att sluta grundskolan. Sanslöst! Hennes syssling Alexander svarade för en riktig "Brasses enmansshow" men Agnes och Wilma fick till ett par schyssta bitchclaps också.
Sverige är i VM-final efter att ha gjort en fullgod insats mot de Finska lejonen. 3-0 är oantastliga siffror. Mäktig vändning detta nedsablade lag gjort, man får nog prata om en Sedineffekt faktiskt. Det var spännande, fast inte lika mycket raffel som mot Canada (tack och lov!). Och i morgon väntar Schweiz, årets sensationer. Det blir ingen lätt match, det kan jag lova.
Mellon sen, en storslagen föreställning med ett knippe halvbra (halvdåliga) låtar. Petra Mede gjorde grande sucess i Jean-Paul Gaultier-kreationer, Robin gjorde nog så gott han kunde men var för liten i sammanhanget. Danmark vann med en inte allt för märklig etno-pop-dänga. Själv tror jag till slut att jag gillade Island bäst, den låten växte verkligen live.
Eljest har ungdomarna klippt gräs och så har vi grillat i en sedan igår nyinköpt grill. Vår familj har aldrig klarat av att vårda sina grillar, så vart tredje år eller så är det dags att köpa ny. Därför kommer heller aldrig någon "fingrill" till detta hushåll.
Det var ett överväldigande möte, tyckte jag i alla fall. Agnes var så klart inte lika imponerad, men så har hon heller inte följt "the Boss" i 35 år eller så. Fast hon tyckte det var bra i alla fall.
Vi tog bilen till "mr Chip hotel" i Kista, stuvade in väskorna och tog en taxi till Friends arena. Konsertstart vid 8, sedan fullt ös i tre timmar, många höjdpunkter vill jag lova, kanske mest otroligt av allt att han körde igenom hela "Born to run"-plattan i sekvens, som "en gåva till det Sverige som följt honom sedan 1975". Det var många ståpälstillfällen vill jag lova.
Friends var mäktigt och stort, det är en stadion som tar 55.000 människor. Men jag såg hyfsat bra hela tiden och Agnes såg lite bättre när vi gick bakåt och det blev mindre trångt.
Inte slog det väl Johanneshov 1981, det gör nog inget, men i paritet med Ullevi 85 var det definitivt. En kväll att minnas.
Också för hemfärden, när vi hamnade i ett lämmeltåg av människor som skulle mot pendeltåget och inte visste vart vi gick. Lämmeltåget hamnade i bergsbestigningar i lera och vi trodde aldrig vi skulle ta oss tillbaka till hotellet. Vid ett var vi tillbaka, lagom sent för att ha hunnit bli osams om vem som kunde fråga efter taxi och lagom sent för att ha hunnit få en p-bot vid hotellet.
Nå, det var det värt. Fast onödigt.
Hemfärd efter frukost idag och sedan har det mest varit att vila trötta fötter och ben. :) Agnes drog till Fjugesta och Tuva sov över hos Tuva F. Kanske lika bra det? Jag såg i alla fall Sverige vinna över Tjeckien.
2 ståplatsbiljetter till på fredag! Agnes och jag åker upp. Skulle gärna tagit med Tuva också, men det är ju trettonårsgräns. Kan inte riskera att bli stående utanför Friends...
Bokat hotell i Kista (var nu det ligger) och därifrån får vi ta tunnelbana. Har också gjort i ordning en spellista med de 38 låtar hr Springsteen körde i Oslo. En del av dem lär ju vara utbytta till på fredag, men stommen är väl där i alla fall.
Tillsammans med Wilma visserligen, men ändå... Justin Bieber-konsert på Globen. Lillasyster som är det största Bieber-fanet fick stanna hemma. Hon har hela veckan påstått sig lida av en allvarlig depression,
"Bieber var bra, men Coldplay bättre", sade Agnes (Gudskelov) när jag pratade med henne efteråt. Hon har bra musiksmak.
Och jag vet att hon klarar sig, det är jag alldeles övertygad om, men åren går så fort. Det är bara att inse att föräldraskap alltid måste syfta till att kunna släppa ifrån sig, mer och mer...
Hemkommen från konsertkväll med Tomas Andersson Wij på Clarion i Örebro. Varm i hjärtat och glad, trots alla dessa sorgsna sånger.
TAW ställer sig därframme, ensam, gitarren på magen, munspel. Naket. Skärpt. Fantastiskt bra. Jag fick nästan höra alla låtar jag önskat mig. Landet vi föddes i, Oroshjärta, De gröna vagnarna, Blues från Sverige, Mellanstora svenska städer, Där får jag vila ut, Evighet...
Så förbaskat bra och starkt. En timme och trekvart med en man och hans gitarr och jag hade gärna hört mer.
Fredagkväll och kompakt mörker och vinterhelvete ute. Ungarna som skulle kommit hit och förgyllt min tillvaro drog till Skåne i stället, på kusindop.
Ljuspunkten i tillvaron? Fotboll Sverige-Irland. Trodde jag. Men icke.
En sån här kväll inser jag verkligen varför jag tycker att fotboll är världens tråkigaste sport.
Jag kom på mig själv med att sitta och fantisera om att Irlands landslag i stället bestått av Philip Lynott, Brian Downey, Edge, Bono, Sinead O'Connor, Rory Gallagher, Shane McGowan, Bob Geldof, Enya, Gary Moore och Van "the Man" Morrison. Då hade det sannolikt varit ett riktigt sjujäkla fotbollsparty.
Dubliners och the Corrs kunde ha agerat avbytare.
Nä, jag går och lyssnar på "the Emerald" i stället. Live and Dangerous!
Inser att det kommer att bli så om jag inte skärper till mig lite. Men än så länge håller jag i, för jag inser att det är mitt liv det handlar om, och om att i alla fall jag kan ha lite nytta och glädje av lite kronologi. Ni andra får gärna vara med på resan också, om ni vill och har lust. Facebook är mer direkt i tilltalet, och man får kommentarer betydligt oftare, men det blir också slarvigare och "mindre". Där kan varje liten hostning väcka uppmärksamhet.
I lördags var vi på Petra Marklund på Conventum. En riktigt bra konsert som nog både jag och Tuva och Agnes uppskattade. Snyggt ljud, snyggt ljus, bra låtar. En skiva till i bagaget så kan nästa turné bli en femplussare,
I söndags var jag först på ishockey och såg Kumlas sista match för säsongen, stryk med 1-2 , Det spelade ingen roll eftersom möjligheterna till avancemang bara fanns om Tranås förlorade mot Mjölby. Det hände inte.
Så var det Ted Gärdestad-konsert i Johanneskyrkan. Agnes, Åsa Wikström och hennes dotter (tillika mitt "gamla förskolebarn") Ellinor sjöng så fint att jag fick ståpäls flera gånger.
Det var väl det hela, ungefär. Bortsett från att jag längtar oerhört mycket efter våren nu. Det är så kallt! Och det slutar aldrig snöa!
