När discshop hade rea köpte jag Twin Peaks-boxen för 400 kronor...

Nu har jag precis sett det sista avsnittet och jag måste säga att det var välinvesterade pengar. Vilken briljant tv-serie det var, jag hade faktiskt glömt bort många av de fantastiska karaktärerna, många av de helsjuka sidohandlingarna, många av de roligaste passagerna och replikerna. David Lynch skapade ett mästerverk där i den skälvande början av nittiotalet. Och inte går han av för hackor som skådespelare heller. Hans inhopp som döv FBI-boss är hur bra som helst. Jag kommer ihåg den som "läskig" men så kändes det inte nu, snarare som en underbar skröna med massor av substans under ytan.

Tillbaka till ordningen!

Ingela har rätt, babianstjärtsrosa är inte snyggt. Inte läsvänligt heller. Svart på vitt är mycket bättre.

I dag har vi varit på Pizza hut med mina föräldrar. Vi har också tagit en snabbtur till Karlslund och sett islossning vid Karlslundsfallen. Jag tackar gud för att vi slapp Mc Donalds som min pappa först föreslog. Jag skäms sällan för mina föräldrar, jag har tillräckligt mycket att skämmas för själv brukar jag säga. Men min mamma har en särskild sak för sig på Mc Donalds som jag inte riktigt klarar. Hon beställer hamburgare utan bröd. Hon gillar väl inte bröd helt enkelt och på ett sätt är det ju fullkomligt iskallt gjort av henne, men de unga servitriserna och servitörerna fixar det inte riktigt. De kommer som i chock. Och jag har försökt förklara för henne att själva grejen med hamburgare är "kött i bröd". Jag har också sagt "ta hela hamburgaren och släng brödet så slipper dom trassla" men det har inte hjälpt.

Nå, idag blev det pizza och bägge två skötte sig exemplariskt. Tack och lov!

Det här är mitt tvåtusende inlägg...

Det känns lite högtidligt faktiskt, nästan lite värt att fira, om inte annat för att det tyder på en viss envishet. 1/11 2006 skrev jag mitt första inlägg, så det har tagit mig fem år och fyra månader att komma hit. Det har varit ett bra sätt för mig att "få lite ordning på mitt liv" och om inte annat så betyder det ju att jag faktiskt har tänkt i alla fall tvåtusen gånger på de här åren.

Alltså utropar jag ett litet hurra för mig själv och markerar högtiden med att klä blogen i festfärger. Rosa eller nåt!

1999

Vad är då detta? Ett årtal? Något annat?

Tuva och jag hade en skön dag. Kollade lite film, var på vårdcentralen och tog ett pk-prov, käkade pizza, fikade med min mamma och pappa. Det räckte bra så. Och det var det jag hade råd med. Jag känner mig alldeles förskräckligt fattig just för tillfället, men det är ju faktiskt lön på måndag. Tack och lov.

Lugn och skön dag...

Med regn och rusk ute slipper man prestationsångesten. Det är okej att bara vara... Jag var först uppe men behövde inte väcka någon. Skönt det. Vi käkade frukost och såg "de tre musketörerna" tillsammans. Sen har vi mest softat fast jag har fått jobba lite också, diverse mail och telefonsamtal och en tur till Hardemo för en anställningsintervju.

Nu har Agnes åkt till gården och Tuva och jag har huset för oss själva.

På besök hos sjukgymnast Anders

För att få lite hjälp med min onda fot. Han tittade, klämde, kände, jämförde med "friska fossingen". Ibland var det vidrigt och ibland gick det bättre. Syftet var såklart att hitta de ömma punkterna och se vad som behövde göras. Han hittade något slags nervknippe under foten där det brände som eld kan jag säga. Men sen blev det lindring! Stödtejp, remiss till ortopeden för att få någon slags inlägg som ska avlasta, lite fotövningar och återbesök om en vecka. Skönt att något hände. Sista veckan har inte varit så kul.

Kraxkompaniet lade ut lite bilder på sin facebooksida

Filmen lär vara på gång, men så här fint såg det i alla fall ut. Härliga bilder på både Agnes och Johan!

Dagen efter "Made in Närke"

kan jag inte låta bli att garva åt Lasse Litzéns sågning av eventet vi deltog i. Jag ska inte göra någon egen recension av föreställningen. Jag nöjer mig med att le lite. Johan, Agnes & jag hade i alla fall jätteroligt och jag tycker dessutom att vi gjorde så gott vi kunde och att det lät riktigt bra. Vi får väl se om den där filmen som spelades in kommer ut någon gång. I så fall länkar jag naturligtvis dit.

I eftermiddag får jag "bänka mig framför datorn" för att hålla koll på vad som kan vara Kumlas sista hockeymatch för säsongen. Vi får se hur det blir. Det är flera komponenter som ska landa rätt om det ska bli någon fortsättning.

Första privata förskolan i Kumla....

Artikel i Allehanda i dag. Och den öppnar i Åbytorp - av alla ställen...

Jag kan inte säga att jag direkt räds konkurrensen, för jag antar att det är föräldrar från hela Kumla som av ideologiska skäl kan komma att välja att placera sina barn på förskolan Plantan. Vi kommer säkert att ta emot de flesta av Åbytorpsbarnen även framgent.

När vi för några år sedan hade jättetrångt med platser i förskoleverksamheten i Kumla öppnade vi avdelningen "Blåsippan" i Åbytorps Folkets hus - samma lokaler som "Plantan" ska husera i. Då var det nästan inga föräldrar som ville åka dit med sina barn, trots att vi hade erkänt goda pedagoger på plats och trots att det var mindre barntätt än i övriga Kumla.

Kanske blir det skillnad nu. Jag vet inte vad jag ska tycka riktigt. Jag har svårt att bli upprörd, men i mitt huvud är det ändå så att det är den kommunala förskolan som måste kunna garantera en bra kvalitativ verksamhet i Kumla. Skit vore det annars. Jag kan ändå tycka att det är fascinerande med människor som brinner för något.

Äntligen fredag...

Oj vilka veckor det varit, många långa timmar, mycket kvällsjobb... Jag är trött och behöver vila och det har jag just gjort genom att se på-spåret-finalen. Briljant tv. Svåra frågor. Bra musik. Fredrik Lindström, paret Haag. Bra tv helt enkelt.

I morgon ska Agnes, jag och Johan uppträda på länsteaterns "Made in länet". Vi hade nog inte kommit på tanken själva, men när vi blev headhuntade av Kraxkompaniets Susanne Karlsson kunde vi helt enkelt inte motstå frestelsen. Det ska bli jätteskoj och mycket spännande eftersom vi inte haft möjlighet att repa än och inte ens bestämt vilka låtar som ska sjungas. Men sådana petitesser tar vi och får ordning på i morgon. Min mamma vill höra "han som har ett hål i armen" och det är väl inte omöjligt att det kan bli ett av valen i alla fall. Eller inte. Vi får se. Enligt uppgift är det slutsålt. Man kanske skulle ta och bli lite nervös.

Hockeykväll, måttligt kul...

Man kan ha roligare än att se Kumla förlora mot Mjölby på straffar. Det var med största sannolikhet slutet på den här säsongen. Referat här.

Nä, den här dagen var inte jättekul på något sätt, även om den började bra med fin föreläsning av skolpsykologen Malin Backéus på temat "barn med problemskapande beteenden".

Sen var det stress och hej och hoj och sen fick jag problem med mina egna ungar bara för att jag tyckt Malin pratat så klokt, fick sitta och vänta 20 minuter på dem och kände mig skitstressad och sur. Vi blev i alla fall sams efter en stund. Tur det.

Stackars stackars mig...

Nå, allting är ju relativt. Men igår förmiddag haltade jag lätt på högerfoten. När jag kom hem på eftermiddagen hade jag så jäkla ont så jag knappt kunde stödja på den. Det brände och isade om vartannat, så kom det smärtilningar och det var fullkomligt vidrigt. Väderomslag? Gikt? Övervikt? Hallux valgus? Jag vet inte, jag vet bara att det kostade mig en trevlig kväll och gav mig en sömnlös natt. Ringde vårdcentralen idag, men någon läkare tyckte de inte jag skulle träffa, däremot en sjukgymnast. Ringde sjukgymnasten och fick en tid om en vecka. Då har det säkert gått över, men jag går dit i alla fall...

Vad annat? Inte mycket. Snön föll ikväll och nu börjar det se ut som vinter. I mitten på februari. Vad ska det vara bra för?

Katterna har fått sin veckopeng indragen på obestämd framtid

Detta sedan de kloat sönder och förstört köksstolarna så till den milda grad att det kändes deprimerande att sitta där och äta. Ingen söndagsströmming blir det heller förrän tidigast till påsk.

Det är inte så lätt att bara byta stolar så där heller, särskilt inte om de inte ska vara stoppade och "klovänliga". Jag kikade lite på IKEA:s och Jysks hemsidor och såg "ostoppade" ekstolar som inte var svindyra på Jysk. Men när vi kom dit och kikade kändes de klena och taniga och det slutade med att vi kom hem med några slags formpressade saker med kromben. Inte särskilt vackra, men sköna att sitta på och jag tror katterna får klorna nedslipade innan de lyckas göra märken i bakeliten (eller vad det nu är för material)...

Agnes och Tuva skruvade, jag hejade på och bar ut kartonger och gamla stolar.

Kikade på någon slags "kidnapparskräckis" med Kjelle Bergqvist när barnen lagt sig. "Försvunnen". Den hade väl några smårysliga ögonblick, men det kändes som jag sett den hundra gånger förr. Fast inte på svenska då. 2 psykopater av 5 kanske.

Dessutom kom rapporterna om Whitney Houstons död under dagen. Jag kan inte påstå att jag hade någon nära relation till hennes musik, men det var ändå en tragisk saga som fick sitt slut. Det kan inte vara lätt att vara superstjärna tänker jag.

Jag vaknade till i soffan, fem på morgonen...

Lagom ont i halva kroppen... Släpade mig i säng och fortsatte sova, till elva nästan. Det är inte så ofta jag sover så länge, men det kändes nästan nödvändigt...

Så gick dagen, lite städning, lite handling, lite köra Tuva till kalas och hämta henne, lite hockey och lite mello - ikväll fullständigt ursvagt tyckte jag. Taskiga låtar, bleka artister, det kändes gammeldags och off helt enkelt.

I kväll ska jag undvika soffan och lägga mig i sängen direkt i stället. Det blir mycket skönare i morgon bitti då.

45 timmar, måndag till torsdag, kamikaze mission...

En av mina tidigare kollegor sade en gång till mig; "det här med att vara rektor, se det inte som ett jobb, se det som ett uppdrag, du behöver inte vara på plats jämt. Bara när det behövs."

Nämen så är det ju. Men den här veckan blev inte som jag tänkt mig. Jag tänkte; Jag har inga ungar hemma, jag bokar in ett par arbetsplatsträffar. Sen kom centern och ville ha mig med på ett möte om skolan i Kumla. Sen kom "presumtiva-skolledarutbildningen" och hade en träff inbokad och vips var antalet kvällar uppe i fyra.

Så kan det vara ibland och det är helt okej, men det förutsätter ändå att man har någonstans att hämta igen det man gett i någon slags vilsamhet. I morgon gör jag inte mer än nödvändigt.

Jag ser rött!

Jag ser nyheter från Kumla. Jag ser att samma människa som brukar skriva i "Alla-ska-med-flygbladet" från Kumlas socialdemokrater nu har författat en motion till Kommunfullmäktige. NA skriver om det här. Kumlanytt.se här.

Förutom att jag starkt ifrågasätter innehållet i motionen reagerar jag på hur den är skriven. Kan ingen hjälpa människan ifråga att uttrycka sig lite bättre? Eller i alla fall att stava rätt. Det måste ju vara direkt förnedrande för hela socialdemokratin i Kumla att bli associerade med sånt svammel i en fullmäktigemotion. Språket är så undermåligt att jag skäms när jag läser det. Felstavningar, syftningsfel, avsaknad av skiljetecken, grammatiska grodor... Holy cow!

Nå, det hela slutar säkert med att det tillsätts en projektledare - en som ska vara "direkt underställd kommunstyrelsens ordförande och dess vise ordförande". Jag vet inte varför jag tänker på totalitära stater när jag läser de där raderna.

Skönaste stycket är nog ändå det här: "Detta innebär samordning av skolans alla verksamheter tekniska förvaltningens samtliga verksamheter detsamma gäller våra bolag deras byggande samt kulturella och fritidsrelaterade verksamheter. Naturligtvis måste också den sociala verksamheten inrymmas i arbetet för att nå tjugofemtusen invånare 2025 så att ingen del av kommunen kan bli lidande av utvecklingen."

Glasklart, eller hur? Aj vad jag fick ont i huvudet.

Två små musiktips bara...

Inga nya fräscha artister idag, men röster som värmer;

Leonard Cohens "Old ideas" och Tomas Andersson Wijs "Romantiken".

Vilsamt gott!

Länktips

Bloggen "Jonas Sjöstedt looking at things" är riktigt rolig tyckte jag. Som Vänsterpartistisk partiledare får man kanske leva med att jämföras med Kim Jong-Il. Och han är ju intresserad av många saker.

Bister söndag

Fast vi led inte av den innan vi tog oss ner till hallen för att se på hockey. Det känns som om den där hockeyladan håller samma innetemperatur som det är kallt ute, men så kan det väl ändå inte vara. Vinst blev det i alla fall. Yippie! Jag skrev så här efteråt.

Förmiddagen ägnade vi åt tavelinramning, det blev jättefint, men nu gäller det att klura ut vart de ska hänga för att göra sig bäst. Några fann sin plats direkt, andra får man suga lite på.

Kalla februarilördag...

"En del dagar kan man inte kalla kalla."
"Nej dom borde heta heta."

Hö-hö. Fast den här kunde man kalla kall, de facto.

Agnes var borta när jag vaknade, i Mellringe för att kolla innebandy-dm för pojkar tillsammans med Julia och Ida. Märkligt, de har väl aldrig varit idrottsintresserade förr... Undrar just vad som lockade egentligen.

Tuva och jag hade en mysig förmiddag på egen hand, tog det lugnt, jag åkte till Pickaboo för att köpa ett par ramar till några gamla foton jag förstorat, verkliga fynd till ramar, guld och glas för typ 29:- Det ni IKEA!

Telefonen ringde på eftermiddagen, Agnes och Julia var strandsatta i Mellringe. Inte hade de förstått att man inte kunde åka buss direkt mellan Mellringe och Kumla. Världsvana små damer. De fick hämtas.

Vi lagade mat tillsammans sen och det var riktigt roligt. Färsbiffar med färskostfyllning, ugnsbakade rotfrukter med citron och timjan, citronsås, sallad. Alla bidrog och det kändes kul. Sen blev det världskrig när flickorna gav fan i att plocka undan efter sig, men det är en annan tråkigare historia som vi inte behöver skriva mer om här.

Så var det dags för första deltävlingen i mellon, jag tycker nog i princip att det var rätt låtar som tog sig vidare, hade förstås gärna sluppit Sean Banan, men han fick väl röster av en miljon sexåringar så jag antar att det var ofrånkomligt. Loreen stod för kvällens snyggaste nummer, Dead by April var rätt coola faktiskt och Thorsten är ju alltid Thorsten. Det var okej.

Wislawa Szymborska är död - en poet att sakna...

Jag läser inte mycket poesi nuförtiden, vet inte vad det kommer sig, det var inte så förr, men poesin fångar mig sällan. Men Szymborska gjorde. Hon skrev så att hon talade till mig direkt, berättade om sakernas tillstånd. Hon var en värdig nobelpristagerska och hon är redan saknad.

Lång dag på stadshuset - i väntan på vad då?

På skolinspektionens "dom" såklart, eller "beslut" som det heter rent formellt. 12.00 släpptes rapporten offentligt. 13.30 skulle vi skolledare få en dragning om resultatet.

Nästan alla var svart-vit-grå-klädda i dag, alla utom Karin i Tallängen. Det lände henne till heder. Kanske berodde det på att hon inte blivit granskad och därför var u.p.a. Vår förvaltningschef bar förvisso också en lila blus, men det är väl lidandets färg enligt den kristna liturgin. Skolinspektionens inspektörer var så vitt jag såg undantagslöst uniformt klädda i grått; grå kavajer, dräkter, byxor, blusar. Korrekt. Formellt.

Det är säkert värre än att svära i kyrkan att säga det, men hela tillställningen kändes faktiskt grå, med inslag av Jan Björklundskt svartblått förstås.

"Fel fel fel...", det är vad skolinspektionens rapporter består av, 99 gånger av 100. "Ni kan inte", "ni har inte", ni genomför inte"...

Jag skulle naturligtvis begå tjänstefel som rektor om jag sade något annat än att jag "tacksamt tar emot den kritik vi fått och genast ska göra rättning", så det gör jag inte. Skolinspektionens kritik är säkert sann och rättfärdig i sig.

Men herreminje vad kul det vore om det också pratades lite om allt det goda arbete som sker i landets alla skolor varje dag, om alla duktiga lärare som faktiskt gör ett kanonjobb, om alla barn som faktiskt tycker att det är roligt att gå i skolan och som lär sig bra saker, om hur vi gör sociala insatser och räddar en del barn från undergång, om hur vi jobbar med värdegrundsarbete på väldigt bra sätt.

Jan Björklund har gjort sig själv till förkämpe för utbildningens kvalitet i Sverige, och det borde vara en god egenskap för en utbildningsminister, men jag vill påstå att hans ständiga budskap om att det vi gör inte är "gott nog" mest fått negativa effekter. Hur bra blir man om man ständigt får höra att det man gör inte är tillräckligt bra, hur positivt är det att föräldrar matas med mediabrus om hur dåligt det är ställt med utbildningen i Sverige?

Skolinspektionens representanter jämför sig själva med bilprovningen. Inte ens en Rolls Royce kan anses mer än trafiksäker. I alla fall ligger det utanför bilprovningens uppdrag att bedöma om den har några andra kvaliteter. Så kan man naturligtvis se på saken. Det är korrekt. Det är grått.

Jag är stolt över mina medarbetare i förskola, fritidshem och grundskola, alldeles oavsett den kritik vi får. Problemen i den svenska skolan ligger definitivt inte hos lärarna.

NA skrev så här på sin hemsida. Vi kan säkert förvänta oss ett antal negativa kommentarer.

Så fruktansvärt trött!

Länge sen jag satt och somnade framför teven faktiskt - brukar hålla mig vaken, mycket tack vare snarkmaskinen som gör att jag sover på nätterna i stället - men ikväll hände det flera gånger. Det hänger säkert ihop med förkylningen som liksom aldrig bryter ut ordentligt. Nå, jag får se Homeland-slutet på svt play någon annan dag och nu blir det till att gå och lägga sig ordentligt "på riktigt".

De förlorade döttrarna är återfunna!

Hemkomna, välbehållna fast det tydligen kräkts en och annan gång där nere i Egyptien. Det var så härligt att se dem och jag tror de var glada över att vara hemma trots de´lfinsim och annat roligt. Jag är i alla fall glad att de är här!

Det var väl som jag trodde...

Inte mycket att göra åt tanden, det var en krona som satt på ett "cementfundament" på en rotfylld rot och det hade liksom rasat alltihop. 770 kronor kostade det mig att få reda på det, men då ingick också en lång och utdragen "rensatandstenstortyr". Jag hatar att ta bort tandsten, det gör ju så fruktansvärt ont. Så blöder det också, och inget blir bättre av att man käkar Varan... Jag fick gurgla med något blodstillande både före och efter plågandet och så fick jag med mig piller om jag skulle få "sekundärblödning". Vilket jag som tur var inte fick. Ja ja - bara att bita i det sura äpplet. Nu med tandstensfria tänder.

Till tandläkaren i morgon

Det ser jag så där måttligt fram mot, men det är ju bara att ta det lilla obehaget och gå dit. Jag har tappat en krona och jag vet inte om den går att fixa. Vi får se.

Bloggtorka...

Mest för att det inte hänt så mycket att skriva om faktiskt. Mina barn brukar ju vara inspirationskällor när allt annat tryter, men de är ju som bekant utomlands. Några rapporter har jag fått, de har inbegripit besök i beduinby, snorkling, visst badande i hav. Det låter som de har det bra och det är jag såklart glad över.

Själv är jag snuvig på andra veckan och ger mig inte ut på några större äventyr, i går kom jag inte längre än till ica supermarket där jag handlade mig lite mat. Vad som händer i dag får vi se.

Stig Vig, Stefan Löven, vinrepresentation i kommunen och lite Båsenberga

I just den ordningen eller i någon annan. Vi får se.

Stig Vig är död. Jag blev ledsen när jag läste det. Första gången jag såg Dag Vag live var i Brunnsparken 1978 tror jag, då hade Stig Vig just intervjuats i radion och fått ur sig det klassiska citatet "alla andra har inte samma uppfattning om knark som vi, det är därför vi har suttit på kåken allihop". Det tyckte vi var coolt då. Men struntsamma, det var ändå musiken som var så gungig, flummig, organisk, levande. Jag tyckte så mycket om dem. En annan konsert jag minns starkt är Rockmagasinet på Manillagatan, innan kärnkraftsomröstningen. Känslan av samhörighet och "vi vill något" när vi skrålade med i "Hellre aktiv idag än radioaktiv i morgon". Sista gången jag såg dem - antar jag det kan väl inte funka utan Stig - var 2006, det skrev jag om så här. R.I.P Stig Vig. Du var en cool och ocool hjälte och antihjälte.

Så har Socialdemokraterna bestämt sig för Metalls Stefan Löven som partiledare. Honom känner jag inte mycket, vi får väl se vad han har att visa/bevisa.

I NA har vi kunnat läsa om kommunalrådet Lennart Erikssons och Kommundirektörens offentligt betalda vindrickande. Erikssons stolpar måste snart vara sönderskjutna nu. " Vi bjuder på ett glas vin eller en starköl till maten och vi har tyckt att det är okej" säger han till Nerikes Allehanda. Jag vill bara föra en sak till protokollet: Det är inte alls okej. Om nu inte politikerna undantar sig själva från Kumla Kommuns alkoholpolicy så är det alldeles åt helskotta. Jag köper definitivt argumentet om att "ibland är det bra att få komma bort och få vara ifred". Men alkohol i samband med arbetsresor har vi aldrig någonsin haft lov att betala med skattepengar - i alla fall inte vi som är tjänstemän. Lättöl eller mineralvatten är det som bjuds, allt annat har vi själva betalt, i urminnes tider.

Jag tycker att det är en bra policy. Lättförståelig. Schysst mot den som behöver låta bli alkohol av den ena eller andra anledningen. Moraliskt/etiskt försvarbar. Men Lennart säger att "det är den kulturen vi har i Sverige" och gör bort sig för jag vet inte vilken gång i ordningen. Både kommunalrådet och kommundirektören har råd att betala två glas vin ur egen kassa. Har man inte valt något riktigt exklusivt så landar notan på mellan 150 och 200 kronor. Det klarar man om man tjänar 55.000 eller 64.000 i månaden. Nä fan, vet skäms! Det är bara att läsa kommentarerna i NA för att se vilka känslor det väcker.

Själv är jag hemkommen från två bra arbetsdagar i Båsenberga tillsammans med ledningsgruppen i Barn- och utbildningsförvaltningen. Vi hade många bra arbetspass med psykologerna, bjöds på god mat och drack dessutom lite vin till. Själv köpte jag ett vinpaket för tvåhundra kronor. Det var prisvärt och jag kände att jag hade råd med det.

Nyduschad, proppmätt och jättetrött

Det är väl en rätt bra beskrivning av läget... Arbetet idag har varit av mer psykisk än fysisk karaktär, men man kan bli trött ändå. En bra och nyttig dag på det stora hela. Dessutom god mat och trevligt sällskap. Mycket mer behöver man inte begära. Mirjam sjöng jazzstandards så fint så...

Vad är väl en vecka i Egypten mot två dagar i Båsenberga?

Blott intet. Sitta där och äta kamelstek när man kan få njuta av god mat i Båsenberga utanför Vingåker...

Jag skojar bara. Jag skulle definitivt välja en utlandsresa, alla dagar i veckan. Däremot är jag inte missunnsam. Jag hoppas Lise och barnen får det jätteskönt. Och det är jag alldeles övertygad om.

Själv ska jag som sagt till Båsenberga för en tvådagarsduvning med våra nya handledare, Psykologpartners AB. Jag hoppas och tror att det kommer att bli riktigt bra, jag tillhör ju falangen som efterfrågat handledning i flera års tid. Jag tror att det är nyttigt att ha en neutral och objektiv part att bryta sig mot i det här många gånger rätt komplicerade jobbet. Vi får se i morgon hur bra de är, chiefen har goda erfarenheter av dem i alla fall, säger hon. Får väl lita på det.

Sossarna i Kumla är för sköna

Sin vana trogna har de lösningen på mesta. Nu räcker det inte med Juholts avgång, utan "alla" ska bytas ut. Det kan man både se på Tvärsnytt och läsa på Kumlanytts hemsida. Är det inte lika bra att byta ut alla VU-ledamöter och andra höga potentater mot Kumlingar på en gång? Så det någon gång blir lite ordning i det där partiet.

Låghalt och halvdan spenderade jag dagen

Jag lyckades sparka i karmen till sovrumsdörren i går kväll, blodet sprutade från den uppfläkta lilltånageln så att jag tror jag gjorde av med en hel rulle toapapper innan det stillade sig. Så är det när man käkar varan kan jag meddela. Nyttigt för hjärtat visserligen, men inte så bra när man ådragit sig yttre skada. I dag är tån blå och svullen och nageln kommer helt säkert att ramla av. Mina barn har rätt när dom säger "du är så klumpig pappa". De har varit med om ett och annat tå-islag genom åren. Jag har alltid minst en blå nagel.

Nå, det är världsligt. Jag ska inte klaga allt för mycket i alla fall. Jag har ju sett lite Dexter på teve, och lite "Homeland" som jag inte följt men hört mycket gott om. Laddade ner ett gäng avsnitt och fastnade direkt.

Min dotter är ett NO-geni och har förstått Darwinismen fullständigt. Eller?

Bra Agnes, det är värt ett C allra minst!

Ibland är det skönt att bara vara

Jag var extremt trött och osocial idag, har känt mig lite halvrisig i veckan och det var säkert en reaktion på det. Jag kände helt enkelt bara för att gå och sunka här hemma. Dammsög och torkade av golven, käkade lite frukost - kaffe och en Lidl-temla som var helt okej - fick besök av Lise och ungarna som kom för att plocka ihop lite grejor till Egyptenresan - käkade lite mat, såg handbollslaget rasa ihop och socialdemokratin göra detsamma. Badade. Pratade med Göran A i telefon. That´s it.

Sossarnas kris

Vad är det som håller på att hända med socialdemokratin? Vad händer med Juholt, vem kommer sen? Avgår han ens? Presskonferens utlyst till 15.00 i morgon. Den lär inte många missa.

Aldrig trodde jag väl att socialdemokratin skulle marginaliseras i Sverige, inte på det här sättet. Det är fascinerande och förskräckande. Vilka är de människor som söker sig till moderaterna, sverigedemokraterna? Varför? Vart tog solidaritetstanken vägen?

Sömnig januarifredag

En planeringsdag med åbytorps förskola är ett trevligt möte med sisådär 12-14 engagerade kvinnor. Vi pratade hit och dit om diverse frågor, kom nog till ett och annat beslut också.

Kvällen var bokad åt hockey. Kumla skulle göra processen kort med Mjölby hockey. Jag gick dit i dubbla roller, både som hemsidesskrivare och som "VIP-gäst" i restaurangen.

Maten var förträfflig. Machen sisådär. Om jag ska vara snäll. Och det ska jag väl, eftersom jag var där som "VIP-gäst". Stryk blev det hursomhelst, fast Kumla låg på mest hela tiden och sköt skott efter skott.

Emellertid spelades vår hockeylåt både före matchen i hallen och i puben i periodpauserna och som jag uppfattade det var mottagandet 4+ på gränsen till 5. Ordförande Windh spelade den om och om igen och sade "det låter ju som Big Deal" och det var riktigt roligt att kunna svara att "det kanske var Big Deal som lät som Tom Bombadill på den tiden det begav sig, det kom vi aldrig överens om riktigt när vi krigade på Radio-Örebro-toppen..."

Hr Ernestam spelar numera i Sven-Ingvars och petit moi blev bara en sketen rektor, men hur många hockeylåtar har han gjort, egentligen... Och Janne är minst lika bra på gitarr!

Ibland blir det så många möten

Nu är ju det här jobbet som det är, det handlar mycket om att prata med folk helt enkelt, men den här veckan har varit exceptionellt full av långa sittningar och det kanske är nödvändigt, men inte alltid jätteroligt. I tisdags var det fyra timmar med presumtiva skolledare från Sydnärke i en gruppering där jag ska vara någon slags mentor, i onsdags var det först nätverksgrupp fritidshem och sedan nätverksgrupp förskoleklass, i dag var det ledningsgrupp och dessutom möte med alla förskolechefer, i morgon ska jag ha planeringsdag tillsammans med Åbytorps förskola.

Tuva frågade mig vad jag egentligen gör på jobbet härförleden.
"Pratar", sa jag.
"Men det är väl inget jobb?"
Men det är det ju.

Just nu är livet bara så booorring!

Grått och tråkigt, inte så mycket att se fram emot. Jag läser resebroschyrer och längtar bort och känner mig fattig som en kyrkråtta. Jag hatar mörktrötta Januari.

Halkade mig fram genom världen idag

Både per bil och per fot. Jäklar vad halkigt det var. Halkade till på parkeringen vid jobbet, gjorde en sån där klassisk "stumfilmsräddning" med armar och ben åt alla håll och klarade mig mirakulöst utan att falla. Det är jag tacksam för, annars hade det nog varit akuten och handledsbrott eller något annat dumt.

Frusen hockeysöndag

Jag gick på hockey och höll på att frysa sönder mig i wmb-ladan, trots att jag hade fin radio-örebro-toppluva och vantar. Vinst blev det i alla fall. 3-2 mot Tranås. Du kan läsa referat här.

Ungarna hade bakat bullar när jag kom hem. De var riktigt goda. Men vi hade visst inte kommit överens om att undanplockning av bakgrejor ingick i konceptet så vi fick ha en förhandling om det.

Lördagen gick i sakta mak

Vi vaknade och åt frukost ganska sent, bestämde oss sedan för att ta en tur till stugan för att kolla så inget blivit förstört under alla vinterstormar. Som tur var såg det ganska fint ut. Agnes prövade på lite bilkörning. Vi överlevde.

Hem igen till lite matlagning. God wok med fläsk, nudlar och färska grönsaker.

Eftersom jag somnade ifrån den igår kväll såg jag Tinker, tailor, soldier, spy. Tyckte inte den levde upp till sitt rykte. Snyggt filmad visst, välspelad, men ack så långsam. 3 överrockar av 5. Murrigt grå.

Fredagen den trettonde

Jag hade ingen särskild otur. Ingen särskild tur heller. Man ska nog inte bry sig om sånt där skrock.

På jobbet fick jag äntligen iväg ett svar till skolinspektionen. Det var på tiden, även om jag inte tar på mig hela skulden för förseningen själv, det fanns fler inblandade. Strunt samma, nu är det gjort i alla fall.

Köpte "garageband-appen" till I-paden. Det var en riktig höjdare. Den kan man leka mycket med. Spela in demos också tror jag, om man bara kompletterar upp den lite grann. Ringde Janne och kollade och man behöver en I-rig för att kunna plugga in gitarren och jamma loss. Ringde Musikbörsen och kollade, de hade ingen hemma men kunde beställa och få hem till mitten av veckan. 345 kronor. Som hittat för en digital förstärkare.

Hämtade ungarna och åkte hem och gjorde tacos. Det var länge sen och därmed gott. Tacos är gott. Om man inte äter det för ofta.

Nu har de slocknat de unga och jag ska sätta mig och kolla in Tinker Tailor Soldier Spy. Ska bli spännande att se om den lever upp till sitt rykte som "superfilm.

Vad ska man säga om den där Sjöstedt egentligen?

Inte allt för många - men några i alla fall - har frågat mig vad jag tycker om Jonas Sjöstedt som ny ledare för Vänsterpartiet. Jag har förskräckligt svårt att säga bu eller bä. Ohly var förbrukad, något var tvunget att hända, Sjöstedt har nog en viss trovärdighet för många. Det är väl okej. Men eftersom han är "putsad" och salongsfähig så lär han inte locka många väjare till sig dessvärre. Varför ska man rösta på Vänsterpartiet om man lika gärna kan hålla sig till Socialdemokratin? Jag hade hellre sett ett delat ledarskap. V behöver en kvinna vid rodret, om inte själv så i alla fall "också". Framförallt behövs det människor som vågar säga hur det är, som vågar gå i väl underbyggd opposition. Vi är små och om vi någonsin ska kunna växa igen så behövs det en trovärdig alternativ politik. På riksplanet och i lilla Kumla. Här kunde vi gå fram med en skattehöjning och vara ett mjukt samhällsbyggande parti. Människor. Inte hus.

Trött jag blir...

Agnes ringer till mig från Lises telefon. Hennes egen har åkt i backen och funkar inte. Hon har blivit knuffad säger hon, av sin bästa kompis. Det är andra gången telefonen åker i golvet, förra gången blev det touchskärmsbyte för 700:- Det var i november. Då blev hon också knuffad sade hon, fast då var det någon annan och ingen visste riktigt vem det var...

Jag ska betala 150 kronor i månaden på den där jäkla telefonen till november + 189 kronor till i månaden att att ringa för och jag tänker inte köpa någon ny åt henne. Hon lovade att ha den i fodralet förra gången. Det hade hon inte.

Det som verkligen också stör mig är att den här kompisen bara garvar bort det och säger "starta om den bara". Fanns det någon anständighet i kroppen så skulle hon väl erbjuda sig att vara med och betala reparationen. Det skulle jag vilja att min dotter gjorde i alla fall, om hon nu klantat sig och puttat till någon. Jag funderar på att ringa upp den här kompisens pappa och prata med honom, men jag skulle verkligen vilja att Agnes hade vett nog att prata med sin kamrat själv.

Det är precis som att det bara är att handla nytt, men jag är inte gjord av pengar.

Så gick den dagen, lyckligtvis...

Tänk att det var så pirrigt att fylla år en gång i tiden, att det kändes stort och högtidligt, nån slags bevis på att man växt, blivit större. Att det var någonting bra. Så känns det inte riktigt längre. Det känns lite, ja, futtigt bara. Här framlever jag min tid, till vilken nytta då? Jag skulle inte vilja vara ung igen, inte på det sättet, men ibland händer det att jag önskar mig något mer av äventyr, av känsla, av lust.

Är det förmätet? Jag vet inte? Nu är jag i alla fall 49 år. Kanske börjar livet nu.

Snart dags att fylla år

49 stycken till och med. Inte mycket att bråka om. Man får vara tacksam över att vara vid liv helt enkelt. Det går inte att ta för självklart.

Nu är jobbet igång ordentligt igen

och det var säkert lika bra det. För mycket ledighet kan få en att få för sig att livet skulle kunna se ut så, alltid. Nå, jag ska inte klaga. Det gick bra. Fast jag var trött när jag kom hem. Det fick bli en stunds vila i soffan, klappande av katter och ett par avsnitt av Dexter, säsong 6. Märkligt bra serie Dexter. Skruvad men bra.

Dags att rätta in sig i ledet ordentligt igen...

Få ordning på sovtider och återerövra en dygnsrytm. Det tränade jag lite på idag.

Tog med min pappa och Agnes på hockey på eftermiddagen. Synd att säga, men det var knappt ens måttligt kul. Två poäng visserligen, men ingen rolig hockeymatch. Mitt något syrliga referat kan du läsa här. Pratade förresten med Linus mixern i går och påminde honom om att säsongen snart är över. Vore ju kul att hinna höra låten i hallen en gång i vår i alla fall.

Nu är glada julen slut slut slut

Julegranen packats ner ner ner.

Dåliga rim det blir när man har plastgran. Egentligen kanske jag skulle ha slängt ut den i alla fall, för den var alldeles deformerad efter katternas klättrande. Men jag försökte räta ut grenarna hjälpligt. Den kostade ju i alla fall 399 kronor. Kanske duger den nästa jul också.

Prövar att blogga från I-paden

Det går förstås bra det också men nog går det fortare med ett vanligt tangentbord. Däremot är den fantastiskt trevlig att surfa med. Tänk vilka manicker ändå...

05.13

Yes!!!

Uppladdningen har börjat

02.00 startar matchen. Jag var uppe tidigt i morse så jag har vilat mig i form i soffan i en timme eller två. Nu är jag nyss uppstigen ur bubbelbadet och doftar som en våt blågul ros. (Finns sådana?) Flaggtillverkningen ska snart börja. I natt ska guldet bärgas. Hoppas jag. Om inte annat får vi höra världens näst vackraste nationalsång.

"Pam-pam-pam-pam-pam
pam-pam-pampampam
pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa-pa"

Den ryska nationalsången är mäktig och stor, men jag vill ändå hellre höra 23 fjuniga svenska killar skråla falskt i "du gamla du fria".

Vi får se hur det går. Det var trettio år sedan Sverige vann sitt hittills enda guld i junior-vm i hockey och det är inte alls säkert att det kommer ett andra i kväll, men hoppas kan man alltid.

Sveriges mest notoriske målskytt Max Friberg har vi ju sett i WMB-arena ett antal gånger under åren han representerade Skövde. Roligt att det går så bra för honom.

Slutet gott allting gott

Avskedsmiddag med P4-morgongänget i går kväll. Vi var på stora Örebro och åt jättegod mat och hade en riktigt trevlig kväll. Själv fick jag i mig både marinerad Örebroost och lammlägg Bourgouignon. Tryffel därefter.

I morse var det tack- och avskedsprat direkt från studion. Denna begivenhet kan du höra i tre separata delar, här (1), här (2) och här (3).

Det kändes nästan lite sorgligt att åka hem från Örebro, för det har varit väldigt roligt att ha uppdraget som länskorre, men det är bara att gå in i radioskugga och vara glad för den tid som varit. Kanske händer det något annat så småningom. Trevliga människor i vilket fall som helst.

Fotot snodde jag från P4 morgons facebooksida

En snabb tur till doktorn

för att be om en titt på ett eksem som jag gått och dragits med jättelänge. Min självdiagnos var riktig. Psoriasis. Två fläckar bara, men ändå. Det kunde ju ha varit under den glada "förr-i-tiden" när man fick solresor på recept... På Azorerna var det helt borta, men när jag kom hem så tog det bara någon vecka innan det började ilska till sig igen...

Jag får väl börja spara till en egen resa. Lise ska ta med ungarna till Egypten i slutet av Januari. Trevligt för dem såklart. Då kanske jag kan hitta på något eget lite senare...

Lilla årskrönikan då, starkt koncentrerad

Jag beskrev 2010 som ett riktigt skitår när jag tittade i backspegeln. Sjukdom, jobbigt på jobbet, allmänt deprimerande kan man väl säga...

2011 blev mycket bättre. Jag har mått bättre, varit gladare, varit med om mer trevliga saker, orkat mer. Snarkmaskinen var en välsignelse vill jag påstå.

Tummen upp i stort sett alltså. Bara att hoppas att 2012 rullar på i samma anda.

Historisk radioprat

Efter två och ett halvt år i etern var det dags för det sista egna "korresamtalet". Det kan du höra här. Antagligen inte världens roligaste, men det var som det var, lite skola, lite nyårsfirande. Final på torsdag morgon klockan åtta, då direkt från studion. Missa inte det!

Inte ofta det går ett dygn utan ett bloginlägg...

Men igår hände det verkligen inte mycket värt att skriva om. Vi vaknade sent, kände oss nog allmänt slöa, Agnes och jag tittade på utmärkta SF-thrillern "In time", en film i min smak måste jag säga, lagom twistad för att vara spännande. Agnes hade börjat se den kvällen då Rihanna ställde in, men blev avbruten av ett brandlarm mitt i filmen. Nu fick hon se klart.

Sen lagade vi lite "svensk moussaka" som blev väldigt god och så var det nog inte mycket mer som hände...

Nyåret är infirat, lugnt och stilla hemma hos Johan och Katarina

Hummer Exelcior, Gulasch med apelsinmajonäs och Mascarponeglass stod på menyn. Vi drack en vit bourgogne till hummern, ett amaronevin till huvudrätten och lite "Nederburg late harvest" till efterätten. Gudomligt gott.

Johans mamma höll nyårstalet nere vid hamnen och där var det också festliga fyrverkerier och min radiokollega Åsa sjöng och underhöll. Trevligt!

Årets sista inlägg

Nu signar jag off och sätter mig i bilen och kör mot Askersund. 2011 får sammanfattas i morgon 2012 eller någon annan dag. Jag vill bara tillönska er alla ett riktigt gott nytt år! Var lagomna i intag av både mat och sprit så mår ni bra.

Detta skriver Håkan
som vet

Sista fredagen 2011

Och vi klev upp sent för andra dagen i rad, jag och mina löss (döttrar såklart). Käkade lite frukost och blev osams över vem som skulle städa vad. Tuva gick och lade sig på sitt rum till slut och skrek så fort jag närmade mig. "Gå ut! Här är så jävla stökigt så du vill väl i alla fall inte vara här!!!" Och så vidare.

Som tur var ringde Per-Anders och Julia och ville ha hjälp med en gitarromsträngning och med dem i huset kunde vi bryta den negativa spiralen. När strängarna var bytta hann vi till och med spela ett par låtar. P-A visade sig också vara en riktig hårdrockskonnäsör med förkärlek för både Ozzy, Black Sabbath och Thin Lizzy.

Tuva tog cykeln till mina föräldrar sen och Agnes och jag åkte och handlade mat, en bok och lite vin till nyårsafton.

Nu har jag sett på spåret och uppskattat det och alldeles strax ska vi börja kika på en ny tv-serie som heter "Terra Nova" och som i alla fall på pappret låter jäkligt spännande. Jorden håller på att gå under på 2200-hundratalet och människor sänds tillbaka till dinosaurietiden för att "börja om". Vi får se hur den är.

Lugn och skön mellandagstorsdag

Idag sov jag till halvelva. Ovanligt nuförtiden, men jag var uppe sent och såg den där hockeymatchen och jag antar att det gjorde sitt till. Straffvinst till slut och riktigt spännande.

Tuva och Agnes kom hit dag och stannar till på nyårsaftons dag, sen ska de till Lise och fira nyår. Själv ska jag åka till Askersund och fira med Johan och Katarina och det ska bli trevligt på alla sätt och vis. Hummern är inköpt och sedan ska det bli gulaschgryta med apelsinmajonäs och hemgjord glass. Kan väl inte bli bättre.

Jag fick min ipad idag, mipplade lite med den förstås, men barnen har lagt beslag på den mest. Nå, jag får väl i alla fall ha den när jag är själv här hemma.

Snart dags för Sverige-Schweiz

Apropå katter...

Jag hoppas så klart på seger för våra svenska småkronor.

Eljest har dagen varit stilla och lugn, lite tv, lite tvätt, lite läsning. Det är faktiskt skönt att bara vila och vara. Och katterna håller mig sällskap och de är förstås jättemysiga, fast idag har de klättrat i "granen" så syntetbarren har fallit som snöflingor.

Höj min skatt Lennart Eriksson!

Jag blir alldeles matt när jag hämtar in tidningen och läser artikeln om Lennart Erikssons syn på kommunalskatten i Kumla. Susanne K reagerade förresten också.

Om pengarna inte räcker till kärnverksamheterna så kanske man ska låta bli att förbygga sig på projekt som Sjöparker, Lyxbadhus och Växthus. Det är klart att sånt kostar skattepengar, hur mycket man än försöker dölja det i dunkla beskrivningar om vilken del av kommunkoncernen som tar kostnaderna. Bara driften av badhuset kommer att generera kostnader som gör hela bygget oförsvarbart. Vet ni hur många skattekronor som kommer att gå åt till att subventionera de glada badarna? Jag tror ni skulle bli förvånade.

Nu resonerar Eriksson om "höjd skatt" som något absolut, som något som inte funkar därför att verksamheterna rättar munnen efter massäcken och gör av med mer pengar om de får mer pengar att göra av med. Vad är det för märkligt cirkelresonemang? Är det inte precis det de ska göra?

Om höjd skatt är ett bra alternativ eller inte beror naturligtvis på flera saker, varav ingångsparametern "dagens skattesats" torde vara den viktigaste. Vår kommunalskatt är låg idag.

Räcker inte pengarna till så kan man göra på två sätt; öka intäkterna eller minska kvaliteten. För mig är det solklart vad jag väljer. Jag betalar gärna en krona till i skatt för att få en kommunal verksamhet med god kvalitet. Jag är säker på att de flesta av Kumlas invånare gör detsamma. Vi vill att våra barn ska ha det bra i förskolan och i skolan, vi vill att våra gamla mammor och pappor ska ha en bra hemtjänst och en bra hemsjukvård, vi vill att det ska finnas tillräckligt med pengar för att kommunen ska kunna betala ut försörjningsstöd till de som behöver det utan att socialförvaltningen ska behöva gå back varenda år.

Det enda förbehållet jag har är att jag inte vill se några fler hybrisbyggen i Kumla. Inte så länge vi exempelvis har 100-åriga skolor som ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig men som inte åtgärdas. Ta hand om det som redan finns innan ni börjar på ny kula.

Fantastisk insändare

Vissa åsikter förtjänar att mötas med ironi. Den här är inte ny, men trots det alldeles briljant.

Oj oj oj, nu blev det nästan lite vågat...

Börjar inse att det där tvåtusende inlägget närmar sig, och i och med det också stunden när jag lovat min dotter en något snyggare och tidsenligare blogdesign. Tänkte, jag kan väl pröva att göra ett blog-huvud i alla fall. Det blev inte särskilt bra, men nu får det sitta där, så jag får tid att vänja mig och kanske hitta på något bättre.

Jag har dessutom ändrat etikettlistan till ett hypermodernt moln och bytt "veckans motto" som sett likadant ut i tre år nu tror jag. Men nu törs jag inte hitta på mer stolleprov idag, för då kan det hända att jag inte känner igen mig nästa gång jag ska gå in och skriva.

Oj vad trött jag varit idag

Kanske lite efterreaktion på julfirande och andra festiviteter. Jag vaknade dessutom tidigt och det var ju alldeles idiotiskt eftersom jag lade mig sent.

Lise ringde och ville ha hjälp med inköp och ihopsättande av hemmabiosystem så det blev en tur till ett överfullt Elgiganten. Vi kom därifrån med en Sony Bluray-spelare och en hel massa högtalare. Dock inte med rätt sladd till teven visade det sig, så Lise fick åka till Marieberg en gång till medan Agnes och jag micklade med diverse andra sladdar. Till slut fick vi i ordning på det hela i alla fall.

Nu ska jag sätta på kaffe och slå mig ner framför teven och se Sverige-Lettland i juniorhockey-vm.

Dagmar ryter i här utanför, men jag tog mig i alla fall hem helskinnad

Hem från en jättetrevlig kväll hos Bertil och Ylva. Trevligt sällskap av Peter & Anneli, Peter M och Lena och så värdparet själva förstås. God mat, gott vin, tända ljus och värme, allt man kan önska sig helt enkelt. Men jäklar vad det blåste på hemvägen. Undrar hur dom har det i Norrland.

Trött och mätt, men belåten...

Jodå, vi fick i oss julmaten. Jag kan inte tänka mig en enda sak som saknades på julbordet. Det innebär att jag är mätt än och inte längtar efter en enda liten skinkmacka, trots att klockan är över tio. Klappar fick vi också, så det räckte och blev över. Coolaste klappen var kanske Agnes Coldplaybiljett, men Tuvas Les Paul-ukulele kom inte långt efter... Jag fick både rivjärn och filt, precis som jag önskat mig. En prenumeration på NA också av föräldrarna, traditionsenligt. Det är ju bra att ha en lokal morgontidning, men jag frågar mig faktiskt ibland om den är prisvärd nuförtiden. Jag har ju DN på helgerna och det känns som om den är tre gånger mer innehållsrik.

Nu läser Agnes på sitt rum och Tuva har somnat framför teven. Själv tänker jag göra så absolut lite som möjligt. Det är tillåtet på julafton.

Julafton är nära...

Kissarna och jag har haft julmys tillsammans, det är baske mig inte det sämsta att ha två små djur på bröstet, spinnande och durrande som de värsta ångmaskiner. Sånt lyser upp ett kärlekstörstande hjärta hos en snart 49-åring. Lite kattmat bara, och lite klapp under hakan, så älskar de dig oförbehållslöst. Gott så!

Nu önskar jag dig en riktigt god jul! Ta hand om dig själv och de dina, om du har några. (Det hoppas jag så klart att du har.)

Jullåten ultimativo!

Dags igen. Inget ger mig mer julstämning än den här... Håll till godo!

På begäran; GRANEN!!!

Kungen av kitch!

Jag har idag införskaffat en alldeles äkta bländvit plastgran med kulörta led-lampor! Detta fantastiska objekt pryder nu vårt vardagsrum. Katterna kan klättra som de vill och vi behöver inte oroa oss för vattenmassor på golvet ifall den skulle välta. Inte barrar den heller. Ett lyckat inköp av den goda smakens mästare.

Dessutom har vi julstädat lite grann och ägnat kvällen åt den traditionella köttbullestekningen. I år är köttbullarna godare än någonsin, de är smaksatta med vitlök och "devils mustard" som var en del av delikatessgåvan jag fick av vännerna vid Åbytorps förskola.

Jag räknar ner

till ledigheten...

Den här dagen innehöll både "jobb-jobb" och trevligheter som paketutdelning och julfika. Jag ska jobba torsdag också, men sen får det baske mig vara nog på en vecka eller två. Det ska bli så himla skönt att bara få vila. De är vad jag tror att de flesta människor behöver just nu, i vinterns allra mörkaste tid. Det där med julafton kan man väl hantera som man vill och orkar...

Tuva har med sig Tuva hem ikväll, det måste vara härligt att vara nio år och bästa kompisar och ha kompishalsband och kolla på film och ta ett bad ihop och leka lite med katterna. Tuva F var kvällströttare än Tuva B-S kan jag säga, så min annars så enträgna dotter hängde med och lade sig strax efter halvtio, trots att de fått jullov och kan sova länge i morgon. Skönt för dem.

Agnes var också tidig i säng. Själv ska jag gå och knyta mig nu, några minuter över tolv. Det ska bli jätteskönt.

Åh vad längtan blev stor...

14/12 2012 har "Bilbo" premiär. Såg just trailern och fylldes av längtan efter att få återse de där figurerna igen. Du kan titta här. Gör det! Hör Gollum väsa!

Lite "före-jul-radio"

Går att avlyssna här. Mattias och jag pratade julglädje och skolinspektion. Dessutom avsjöngs "Hövva för en julafton".

Julveckan inledd, måndag avklarad

Julpysseldag på jobbet, det har stöpts ljus och bakats pepparkakor, flitens lampa har lyst. Själv bidrog jag med lite julstämning genom att med hes hals och lånad gitarr gå runt i olika grupperingar och sjunga en och annan julsång. Mysigt. Agnes och Julia var med på sin första praktikdag och var så trötta så trötta efteråt. Agnes fick åka hem och lägga sig. Men jag tror de hade det bra i alla fall.

Hämtade också årets julgåva från stadshuset - hårt paket i år. Känns lika personligt som vanligt, det vill säga inte alls, men nu är det ju bestämt så och då får man ställa upp på det. Kartongen pryddes i år av en "stämningsfull" bild av sjöparken och Brixels åbäke till staty. Måste bara länka er till Lasse Litzens underbara betraktelse över "mygelstatyn". (Och med tanke på presentkartongens utseende så kanske han har rätt i sina funderingar.)

Våfflor hemma hos mina föräldrar sedan och en lugn skön kväll med varmt bad och kattklapp.

Fjärde advent i katternas tecken

Vår söndag tick till stora delar åt till att lära känna våra nya vänner. Vilka underbara små djur! Keliga och tillgivna på en gång. En av dem (Doris tror jag) gillar att ligga uppe på min hals och borra in sig i kinden, örat, håret... Ljuvligt, hon luktar kattunge!

Vi var en sväng på Marieberg för att köpa oss en kattleksak och lite rengöringsmedel till bubbelbadet också. Nu är det snart jullov! Vi måste ju kunna ta julbadet!

Kissarna har kommit

Maken till gosiga kattungar har jag nog aldrig varit med om. Lilla Doris tryckte upp sig mot min dubbelhaka och spann och sov som en klubbad i över en timme. Skrållan lade sig lite längre ner, i skrevhöjd ungefär. Det var väl varmt och gott på bägge ställena...

Man får inte ta emot katter gratis, det betyder ju otur som ni kanske vet, men Eva och jag blev överens om att en flaska päroncognac kunde vara en lämplig ersättning. Så fick det bli. Vi åkte till Södra Kånsta, gjorde utbytet och stuvade in de små liven i kattburen. En av dem bajsade på sig på hemvägen, men bortsett från denna malör har allt gått så bra så bra. De har ätit, gjort behov på låda, lekt med snöre och papperstuss och som sagt, sovit och vilat i allas våra knän. Supermysigt! Bilder lägger jag in i morgon, när jag orkar.

Något viktigare än detta har väl inte hänt idag. Agnes insåg att hon inte lyckats fixa någon praktikplats till måndag och tisdag så jag fick göra en panikringning till Lisbeth och kolla om Agnes och Julia kunde vara på skolan. Det funkade och så slapp hon sitta på Skogstorp och häcka i alla fall.

En vecka kvar till jul...

Skönt att tänka på att det börjar närma sig lite ledighet. Tuva och jag har häckat framför teven ikväll. Agnes är på "late night" på ungdomsgården och förväntas hit vid tvåtiden tillsammans med Julia och Amanda. Så dags lär jag knappast vara vaken. Ingen fara tror jag, jag litar på de där tjejerna.

Coldplaybiljetten som Agnes skulle få i julklapp blev ett teknikt fiasko. Jag fick mail från Janne och läste det i min mobiltelefon och i mailet stod det om konserten. När jag svarade fick den idiotiska HTC-n för sig att skicka svaret både till Janne och som kopia till alla som hette Sandberg i kontaktlistan. (Fråga mig inte varför...) Vips så visste hon något hon inte skulle veta innan julafton. Nå, en tröst var i alla fall att hon blev väldigt glad.

En radioepok närmar sig sitt slut.

Fick telefon från Filip idag och han berättade att äventyret som "länskorre" börjar närma sig sitt slut. Ledningsgruppen vill ha förnyelse i P4 morgon och vill ha ett annat koncept. Det är okej. Jag visste inte vad jag gav mig in på, men det har varit väldigt roligt att få sina minuter i radion med jämna mellanrum. Jag har sett det som ett hedersuppdrag och jag skulle inte ha velat vara utan erfarenheten. Samtidigt kan jag ha förståelse för tanken. Jag trodde kanske det handlade om ett år på sin höjd, nu har vi hållit på i nästan tre år. Låt nya röster höras. Jag drar mig tillbaka in i anonymiteten igen, helt utan bitterhet. Men än är det några gånger kvar och de ska så klart göras hörvärda. Nästa gång på tisdag.

Julsmörgås, julbord, julmätt...

Jag har nog ätit upp mig ett par kilo idag. Julsmörgås med förvaltningen först, sedan iväg till Fjugesta och julbord tillsammans med Stene på "Bönan och Kakan". Förvaltningens julmacka var väl som en sådan ska vara, det roliga med den tillställningen var den fantastiska orkester som begick sin debut. Gunnar på kontrabas, Gunilla på flygel, Mait och Ingela på fiol, Mirjam på tvärflöjt, petit moi på gitarr, stundtals fantastiskt stämningsfullt och vackert, stundtals aningen småsurt... Härliga tider!

Så snabbt iväg till Fjugesta för underbart gott och trevligt julbord ihop med vännerna från Stene. Mycket bra måste jag säga, allt man kunde önska sig. Fräscht och fint. Rekommenderas.

Vi fick också tillfälle att säga tack till Jessika E och om det kan jag inte skriva så mycket här, för då blir jag bara gråtmild. Jessika är en av de finaste människor jag haft förmånen att få lära känna i hela mitt liv. Så är det bara.

Jag har fått igång pannan! Själv!

Utan mina grannars hjälp. Jag är så jäkla nöjd. Värme sprider sig i huset. Jag kunde. Jag tryckte på rätt knapp! "Is it a priest? Is it a chairman? No, It´s the värmepannarepairman!" That´s me!

Det var väl det bästa som hände idag, på jobbet var det däremot mindre kul, en del arbetsuppgifter är sannerligen mindre behagliga än andra. Men det gick ju det med.

Kumla spöade Gislaved i sista grundseriematchen. Jag följde den på datorn. Kunde inte uppbåda tillräckligt mycket entusiasm för att ta mig till hallen. Nu får det bli nya tag efter jul.

Så har jag i alla fall fått tag i en riktigt bra julklapp till Agnes i dag. Den kommer hon att bli glad för. Nu gäller det bara att hitta på något lika bra till Tuva.

Lusselelle lusselelle...

Elva nätter före jul. Och nog fick jag min beskärda del av lucior alltid, såg bägge döttrarnas luciatåg, Agnes och hennes vänner sjöng så fint på Kvarngården och Tuva och de andra treorna hade ett stunning performance på Skogstorp. Tuva och två av hennes vänner ledde allsång så fint i "Nu tändas tusen juleljus" och så var där ett alldeles speciellt instrumentalt parti där två trumpeter och en tvärflöjt turades om att mörda bjällerklang. Jag skrattade så jag fick tårar i ögonen. Det var nog inte meningen. Förlåt blåsare! Ni spelade verkligen så fint ni kunde.

Cowboys & Aliens

En genialisk dum idé - eller vad det nu var för något... Det är förstås lika sannolikt att gröna monster från rymden dyker upp 1873 i vilda västern som att de skulle komma till Kumla 2011. En underhållande film med "mycket av allt" och med en hel hop bra skådespelare. tre och en halv grönslemmig alien av fem.

Jag är inte sådär överdrivet förtjust i söndagar...

Dom känns ofta ensamna på något konstigt vis, helgen gick fort förbi och så ska man på en arbetsvecka igen... Agnes och Julia tittade in en liten stund i alla fall och det var trevligt såklart. Jag har tvättat och varit till Baldergatan med en del kläder och mycket roligare än så har det nog inte varit. Allt för Sverige förstås och en idiot på resa och nu ska jag alldeles strax gå och lägga mig. I morgon ska jag åka på någon slags fokusgrupp med arbetsmiljöverket. Får vi se hur det blir...

Konstavtäckning i Reggio-Emilia-anda

Tog jag chansen att gå och kika på i eftermiddags. Kumla Fastighets AB hade köpt in ett konstverk som ska pryda nya hyreshuset i kvarteret Fiskalen, ett muralverk som ursprungligen var baserat på ett videoverk om människor som åkte brandstång i Reggio Emilia.

Det var inte så många där i snålblåsten och strilregnet, jag vågade mig knappt ut själv, men när jag nu ville kika på både konstverket och Mariannes kör, så fick jag vackert härda ut. Körens sånger gav mig nog mer än själva konstverket om jag ska vara ärlig.

Kommunstyrelseordförande Lennart Eriksson tackade alla, inklusive sig själv, som ordförande i det fastighetsbolag han lovordade... Det är bara så typiskt för den här kommunen.

Nu ska jag kika på "Så mycket bättre" med Mikael Wiehe i centrum. Det ska bli spännande.

Hemma igen

Himla trevliga människor de där lärarförbundarna, undantagslöst. Vi hade vinprovning och den var supersvår tyckte jag, jag fick två rätt till slut, Malin K knäckte alla fyra däremot och imponerade mycket. Kanske ska man vara NO-lärare för att kunna hålla i ordning på alla syror och tanniner och dofter och smaker? Frankrike var temat, en Gamay, en Pinot Noir, en Syrah, en Cabernet Franc. Jag får dra lärdom av mina misstag helt enkelt.

Mona, som gått i pension och som jag inte sett på ett år eller så, berättade att jag hade ett fan på hennes gård. Det är radioengagemanget som slår igenom igen förstås. Man får en stor kontaktyta där. Jag blev lite glad och belåten när hon berättade om hans välvilliga ord. Själv tycker jag ju mest att jag bara pratar...

Exotisk bricka från Maxi sedan, frågesport om Frankrike där Kent och jag hävdade oss väl men ändå fick nöja oss med en hedrande andraplats.

Kan du nämna fem franska författare/filosofer och något av deras verk? Vet du vilket år Marie Antoinette och hennes make avrättades? Vilka franska lag som gick till åttondelsfinal i champions league? Hur många människor bor det i Frankrike? Hur många år får en fransk president inneha sitt ämbete? Vilka är Frankrikes största städer om du undantar Paris? Hur stavar du presidentens namn? Med mera...

16,8 poäng fick vi. Barbro Aidantausta spöade oss på mållinjen. 18 poäng fick hon. Men så är hon ju också fransklärare.

En mycket trevlig kväll. Nu ska jag gå och nanna kudde. Behövs!

Nu ska jag gå på julfest med Lärarförbundet

Jag hoppas och tror att det ska bli jättetrevligt. Per H ska hålla i lite vinprovning och sen blir det mat och samvaro. Lagom en fredagkväll i december.

Finfin julkonsert i Kumla kyrka ikväll...

Kultursskolans stråkar bjöd in till sedvanlig julkonsert och det var precis lika rörande som vanligt att se de små "gyllene stråkarna" göra sin debut i stor sammanhang. Lösa strängar med stort allvar, ett par låtar själva men ofta tillsammans med mer rutinerade violinister.

Mina döttrar har passerat det stadiet, Tuva spelar med en "mellanorkester" som heter Tonerna och Agnes med Arco Nova eller vad de nu heter, de är riktigt duktiga och har spelat i många år. I år bjöd de bland annat på Vivaldis "Vintern".

Jag blir varm i hjärtat av de där konserterna, det är så mycket spelglädje och det är fantastiskt att ett sådant kulturskoleevenemang kan fylla hela stora kyrkan.

Förra året hade jag permis från sjukhuset för att åka dit och titta. Då höll jag på att svimma och det var först idag som jag blev införstådd med att Agnes faktiskt fick musikstipendiet redan förra året... Jag var helt säker på att det var hennes tur i år nämligen. Ja ja, det är ju världsligt.

Citerad i NA, nätverksträff, julsånger på biblioteket och en avslagen hockeymatch

Svårare än så var det egentligen inte att sammanfatta onsdagen den 7/12. Slog upp tidningen i morse och såg "skandalrubriker" om Kumla igen. Dessutom var jag själv citerad och jag lät som värsta neggot, trots att jag verkligen försökte balansera mig själv när NA ringde. Sedan årets sista nätverksträff för fritidshemspersonalen, jag måste säga att jag har hamnat i ett härligt gäng som nu också lärt känna varann väl och pratar ganska prestigelöst och fritt med varann.

På eftermiddagen var det dags för framträdande med Stenes julsångare, dvs jag själv, Birgitta Kinnander och Marianne Sjöberg. I ett svagt ögonblick hade vi lovat att bidra med några julsånger på bibliotekets boktipsträff. Det blev både Deck the halls och Snart kommer änglarna att landa och lite däremellan. Vi fick jättefina bokjulklappar med oss hem och det kändes nästan för mycket, men det var bara att tacka och ta emot.

Kvällen avrundades med Kumla-Tranås och mitt lilla referat kan ni läsa här om ni vill. Finns nog inte så mycket mer att säga om den matchen.

Tack och lov för Nessir, min gode granne...

Som förbarmade sig och kom och tittade till pannan i källaren. Det är nåt tjopselitjofs med tjoffelivoffen. (Nåt fel alltså.) Men han fick liv i den så nu är det i alla fall nödtorftigt varmt härinne. Fortsättning följer nog för han skulle ta hem en tjippelivipp som skulle kunna fixa tjofselitjofset. Jag förstod nästan allt han sa. Det hör ni väl?

Tisdagar, vinterdäck och Hockeylåt i P4 frukost

Det lät sisåhär...

Nån som kan något om värmesystem?

Det blir ju aldrig varmt i det här förbaskade huset. Jag går här med dubbla tröjor och fryser. Längtar till jul och lite ledighet gör jag också. Det känns att det är som mörkast och tröttast nu.

Men man ska inte klaga. Allt är relativt. Det blir ljusare igen. Gäller bara att hitta rätt besvärjelser.

Några bilder från inspelningen

I dag var vi trötta och behövde vila upp oss efter gårdagens musikinsats

Vi gick upp vid halvtio och hann käka god frukost och sitta och prata en stund innan det var dags att köra Janne till Stockholmståget. Vi skiljdes åt med ett löfte om att snart ses och spela igen. Och det ska vi. Baske mig!

Agnes och jag däckade i soffan och slog på en film och så kom Tuva. Härligt att få krama om henne!

Vi käkade lite lunch och på kvällen kom Julia på besök. Hon och Agnes lät sig skrämmas så de skrek åt Pans labyrint. Den är ju riktigt bra.

Dags att sova nu, jag är verkligen jättetrött.

Jag är som Fantomen - en legend - en myt

Kolla här bara!

Vilken härlig dag!

Klockan har hunnit bli över två på söndagsmorgonen och jag ska alldeles strax gå och lägga mig. Janne och jag har suttit uppe länge och kollat på gamla bilder, pratat och lyssnat på god musik. Agnes slocknade i Tuvas säng redan vid tolv tror jag.

Det var bara efterspelet på en alldeles fantastisk dag. Vi har varit i studion och spelat in "Kumlas svarta tjurar". Agnes, Håkan, Janne, Johan, Olof och Pelle, det vill säga "Tom Bombadill mk 2" eller "Tom Bombadill with family" eller rätt och slätt "Tom Bombadill 2011".

Det lät så jäkla bra. Det överträffade alla mina förväntningar. Det blir fett och stadigt och tungt och en riktig hockeylåt. Unge teknikern Linus sade helt seriöst att vi var det tightaste band som varit hos dem. Det tycker jag är starkt med tanke på att vi bara repat en dag ihop, att en del av oss aldrig spelat ihop förut och att det börjar närma sig tjugo år sedan de som spelat ihop förut gjort det i något seriöst sammanhang. Men idag fanns det både spelglädje, rutin och lite nerv.

Vi fick en "slaskmix" med oss hem. Den tänker jag inte lägga ut här, men bara efter den halvtimme som Linus rattade ihop lät det superbra. Nu väntar vi bara på en slutversion med riktigt feta hockeykörer över alltihop,

Jag var nog mer nervös för Agnes skull än för min egen, hon är trots allt bara 14 år och det här var hennes första studioinspelning. Hon skötte sig med den äran. Jag är så jäkla stolt. Jag kan erkänna det så här lite mindre offentligt, trots att hon höll var chibbig mot mig och höll på att dö av skratt när jag skulle sjunga och tyckte att jag såg allmänt bajsnödig ut. Sånt kan man ta när man är nära de 50.

Olof visade sig också vara en klippa på trummor och går direkt in på min topplista över Bombadilltrummisar. Norpan och Mighty Max kan slänga sig i väggen. Olof is here. (Nu har ju varken Mighty Max eller Norpan spelat med Tom Bombadill, men ändå... Jag tror ni förstår vad jag menar...)

Det var väl ungefär allt jag ville ha sagt just nu. Nu ska jag gå och sova och njuta av att vara i lyckligt rus.

Fredagkväll i timmerkojan

En lugn och skön kväll hade vi Agnes och jag. Vi åkte till Marieberg och köpte in lite hårfärg, en ny adventsstjärna eftersom den gamla var som alldeles försvunnen, åt lite kinamat dessutom. Hem till en hastig städavrepning så vi inte behöver ha allt för mycket ångest i morgon när Janne kommer, så kikade vi på Idol och repade lite på hockeylåten i pauserna. Agnes hann med att färga håret också. Nu är det bara att gå och knoppa och längta till i morgon.

Dagens Janne

De´e´vi som e´dom coola grabbarna. Galle fort, Galle, Sri Lanka, 1993.

Historien upprepade sig inte. Jag är kvar på hemmaplan!

Tacksam för det såklart. I kväll har jag spelat gitarr så jag har ont i fingrarna. Måste ju vara flink till inspelningen, men det kanske bara blev värre. Äh, struntsamma. Det är ju ändå jag som gjort låten. Spelar jag fel kan jag alltid säga att det ska vara så.