Det är den här tiden på året jag verkligen längtar "någonannanstans". Jag vet inte vart, bara bort. Kanske behöver lite lyckopiller eller nåt. Om nu det skulle hjälpa...
Det kanske bara är att inse att det är så här livet är i perioder. Jämngrått, genomtrist, kallt och blött. Antingen får man värma sig med något eller så får man frysa.
Usch vad deppigt det där lät. Men jag tror många känner ungefär likadant. När jag själv bar liten fanns ju alltid julen att längta till. När barnen var små kunde man längta tillsammans med dem. Men nu?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar