Var jag inte 54 år, snart 55. Jag var 43 år. Jag var inte gråhårig. Jag var inte så tjock. Jag bodde på Baldergatan, hade jobbat som rektor i Stene Hardemo i fem år. Tuva var inte 15 år och på väg att ta moppekort. Hon var fyra år och hade stödhjul på cykeln. Agnes var nyss snart nio. Det var en annan tid.
För elva år sedan idag skrev jag det första inlägget i den här bloggen. Jag är lite stolt över att jag hållit liv i den så länge, trots att jag skriver mer på Facebook nuförtiden och nog har gjort det i sex-sju år.
Till slut blir det ändå nån slags berättelse om ett liv. Mitt liv. Rapsodiskt och kort, men ändå. För vad nu det är värt.
Det var iskallt och måne för elva år sedan. Det är det idag också. November är ändå november.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar